Mail från läsare angående bostadsmarknaden fortsätter att rinna in, bland annat fall där läsaren köpt en bostad av en äkta bolånetorsk, till lägre pris än säljarens skuldsättning. Säljaren har alltså torskat dit och blir sittande med hundratusentals kronor i restskuld, som förvandlas till ett blancolån med hög(re) ränta och högst tio års amortering.
Jag söker nu fler vittnesmål om hur svenskar torskar dit på de tysta vittnenas kyrkogård. Har du sålt med förlust och sitter och betar av 300 000:- SEK med 1000:- SEK i ränta efter räntebidrag från vård, skola och omsorg och en amortering på 2500:- i månaden, samtidigt som du måste betala hyra på en ny bostad. Hör av dig! Har du köpt en bostad där försäljningspriset understeg pantbreven eller säljarens skuld? Hör av dig! E-post är [email protected].
En läsare, som avser att flytta från Stockholm och sin hyresrätt – som för övrigt bara tog två veckors aktivt letande att få ett förstahandskontrakt på – upptäcker att många objekt på orten dit det ska flyttas ligger ute upp till en halv miljon under pantbrevens storlek. Jag vet iaf flera fall i Stockholmsom på kort tid fått förstahandskontrakt på attraktiva lägenheter och alla jag känner som letat hyresrätt i Göteborgsområdet har också suttit med ett förstahandskontrakt minst lika fort som det tar att hitta ett klubbmedlemskap i en bostadsrättsförening, köpa medlemskapet och flytta in. Svårigheten att få förstahandskontrakt verkar mest bero på att man inte försöker tillräckligt, utan ger upp och skuldsätter sig i stället – kom ihåg att de flesta står i bostadsköer “för det kan vara bra”, inte för att de faktiskt tänker ta erbjudna lägenheter – att folk inte kan få en 200 m2 hyresrättsvåning på Östermalm för 1000:- SEK i månadshyra är inte bostadsbrist, det är orealistiska förväntningar.
Den vanliga orsaken till att sälja är förstås “det vanliga”, dvs separation eller skilsmässa, och det kan bli en dyr affär när bostadspriserna fallit.
Jag har inte fått rapporter om folk som torskat dit på klubbmedlemskap i bostadsrättsföreningarna än, och som köpare är det förstås mycket svårare att avgöra när det saknas pantbrev.
Samtidigt är dagens stora nyhet att en SBAB-beställd webbenkät med drygt tusen frivilligt svarande respondenter tror att bostadspriserna ska fortsätta uppåt. En sådan överraskning…
45 kommentarer
Många som inte får hyreskontrakt blir nekade därför att dom har osäkra inkomster och för låga löner. Givetvis är alla läsare till denna blogg välbeställda akademiker som har tid att surfa på arbetstid utan problem, men alla har det inte lika förspänt i livet utan har vikariat och timanställningar medan dom svabbar toaletter med statsbidrag hos privatpersoner. Själv har jag aldrig haft problem med hyreskontrakt, men bankerna vill inte ha mig som bolånekund pga att man vart egenföretagare så då var det ju bara att betala den kontant. Jag känner till 4 i min förening som har blivit vräkta av kronofogden och därmed fått bostadslånen omvandlade till blancolån. Auktioner är intressanta.
För övrigt så har jag sett att i vissa föreningar så kan det diffa på 20% mellan högsta och lägstapriserna senaste året.
Lätt att få förstahandskontrakt i Stockholm? Håller inte med. Jo, för dem som har tur. Du vet ju att jag själv har försökt med detta i somras och inte lyckats så bra, trots fast jobb och bra inkomst. Och ja, jag försökte verkligen på många olika sätt och jag gav inte upp. Nu har det visserligen löst sig till slut, men inte genom ett "förstahandskontrakt på attraktiv lägenhet", utan på annat sätt.
Att det skulle vara lätt att få ett förstahandskontrakt i Stockholm kan jag inte alls hålla med dig om. Du kan inte bara döma efter de historier du fått via mejl. Verkligheten här i Storstockholm ser ganska annorlunda ut på plats än från behörigt avstånd i Sätila.
Var inte så ironisk Flute. Han har vandrat på Stockholms gator som en vanlig man vill jag minnas. Fotobevis fanns visst också. Det räcker väl för att betraktas som Stockholmsexpert? Alla har minst en åsikt om oss eftersom vi är så vackra vet du väl. Inget vara snarstucken för Ta en latte och chilla lite i stället.
Jag vet, men uppenbarligen är det ingen bostadsbrist, för bostad har du.
Det är förmodligen ett rätt stort mått av tur, plus att man har talets gåva, plus att man har ett rekordeligt jobb, om man ska få tag i ett förstahandskontrakt utan att betala för det. Den svarta marknaden för förstahandskontrakt sägs vara rätt stor. Dock känner även jag till fall där personer skaffat förstahandskontrakt bara genom att ringa några samtal, tur för dem.
Ungdomar som flyttar hemifrån kan få flytta omkring ett antal gånger per år i andrahand och betala ohemult innan de lyckas hitta något där de kan bo en längre tid. Typiskt så får ungdomar harva runt ett tag innan de fått fast jobb. Och innan de fått fast jobb får de inga lån och kan inte köpa något. Och då måste föräldrarna ändå ställa upp med insats. Annars verkar det bli allt vanligare att föräldrar blir medlåntagare till ungdomar som inte har fast jobb men ändå envisas med att flytta hemifrån innan de är 30. Ett alternativ för ungdomar är att gå ihop några stycken och hyra något tillsammans, vilket är rätt vanligt utomlands.
Utlänningar som har fast anställning och kommer hit betalar ockerpriser, men ger snart upp och köper något i stället.
Bostadssituationen suger fett, och kommer förmodligen att bli ännu värre, vilket förstås driver på segregering och priser innan den osynliga handen tar tag i problemet och löser det en gång för alla.
Det där handlar inte så mkt om bostadsbrist som lånesituationen. Har bekanta som skaffade nytt hyresboende på Södermalm när de behövde större boende, snabbt, bra och lite dyrt.
Cornu: Visst har jag bostad nu, men var faktiskt utan i en vecka i slutet av sommaren. Tur att man har vänner med en extrasäng! Det medför förstås också extrakostnader i form av ett Shurgard-förråd, två omgångar med flyttbilar istället för en. Och all tid det tar! Ser du på antalet inlägg på min blogg ser du tydligt det! Samtidigt ska man ju få det normala livet att flyta någorlunda med jobb och barn.
Jo, till slut hittar man en rimlig bostad om man är envis. Nu har jag till slut haft tur och hittat ett väldigt bra boende, men det finns vissa förutsättningar som måste uppfyllas, förutom tur – dels att man har tillräckligt hög inkomst för att kunna bli godkänd för bostäder som de flesta andra inte har råd med, dels att man är fullständigt prickfri med bra referenser, dels att man råkar vara tillräckligt förtroendeingivande för den blivande hyresvärden för att man ska bli utvald framför det kanske tiotal andra som också svarat på annonsen.
Samtidigt riskerar man på Stockholms vansinniga bostadsmarknad alltid att bli blåst på något sätt, vilket hände mig i början av sommaren då jag skrivit på ett kontrakt som sen med kort varsel bröts.
Annars är västerbron bra som regnskydd, har jag hört.
Tja, kompisens dotter flyttade hemifrån häromveckan, när det väl blev aktuellt att leta lägenhet tog det 2 veckor att få ett förstahandskontrakt i hägersten. (Förort till stockholm)
Men det ratade dom, eftersom hyran var så hög i förhållande till vad det kostar att hyra av banken istället, så i ungefär samma område införskaffades istället en br för 2 miljoner. Avgift + ränta blev lägre än hyresrätten.
Man kan säga mycket om bostadsbristen i stockholm, men jag har sagt länge att det handlar om brist på billiga bostäder, för ungdomar, för den stora massan som inte tjänar över medellön.
Samtidigt känner jag också flera som pendlar långa avstånd, och bor hos kompisar i veckorna, just för att de inte hittar boende. (Eftersom de inte har fasta anställningar är de inte kreditvärdiga, och har stora problem att godkännas både för lån och dyra hyresrätter)
Men om lägenheten sjunker i pris? Vad händer då? Och hur högt kan räntan stiga innan ränta+avgift > hyran?
Stiger räntan på bostadsrättslånet så stiger parallellt räntan på hyresvärdens lån på fastigheten också som då ger ökad hyresavgift för hyresgästen.
Stiger räntan så stiger också avkastningskravet på hyresvärden som då måste höja vinstmarginalen som då ger ökad hyresavgift för hyresgästen.
Det är lite av ett nollsummespel att titta på räntan (kommer självklart få skäll för detta men jag generaliserar), vad det istället handlar om är huruvida du själv som individ tar på dig risken (marknads-, tillgångs-, kredit-, ränte-) och utökar din egna balansräkning (tillgång+skuld) eller om du låter en målvakt (hyresvärden) göra detta som då har som affärsmodell att profitera på din riskavers.
Fattiga ska inte beblanda sig med rika hipsters. Vill fattiga baka surdegsbröd kan de göra det i någon förort till någon förort, och sen pendla fyra timmar per dag och tvätta toaletter åt hipstern.
Det är en intressant fråga vart brytpunkten för när hyresrätten blir billigare än bostadsrätten. Gjorde en jämförelse av 11 hyresrätter (lägenhetsbyte.se) och 10 bostadsrätter (slutpriser Hemnet) på Annedalsvägen i Bromma. Samtliga lägenheter är byggda ca 2012.
Vid jämförelse av hyra på SEK/m2,mån för hyresrätter med avgift+ränta (med 30% ränteavdrag) ligger brytpunkten på 3.2% bolåneränta. Alltså vid högre bolåneränta än 3.2 % är månadskostnaden för bostadsrätten högre.
Beräkningen har jag inte tagit med någon amortering av lån eftersom det kan liknas med "sparande". Med amorteringskrav blir ju situationen lite annorlunda.
Det är principiellt korrekt att säga att räntan för hyresvärdens lån går upp parallellt med räntan för privata bolån. En viktig skillnad är att vår hyreslagstiftning ger en större trögheten i hyreshöjningar jämfört med den normalt korta bindningstid som privatpersoner har på sina bostadslån.
Utifrån stickprovet på Annedalsvägen känns det som att hyresrätterna har för låg månadskostnad, eller är det så att priset på bostadsrätter är högt i dagsläget? Ni får själva bedöma vad som känns mest troligt…
Anekdotiska bevis är inte värt ett skit. Om du anser att det är lätt att få tag i en hyresrätt i Stockholm, så vill jag se fakta.
Håller med om att det är tramsigt.
Det är inte värdigt cornu att argumentera på det viset. Då kan man bevisa vad som helst, tex rökning orsakar inte cancer för jag känner flera rökare som levt friska liv. Det är svårt att få lägenhet
Sen är det kanske möjligt för vissa att få förstahandshyreskontrakt men bara på grund av att så många kan tänka sig att köpa. Om en stor del av de som köper lägenhet skulle börja försöka få tag på hyreskontrakt skulle det förstås bli ännu svårare.
Apropå det här med att bränna mer pengar än vad man har i intäkter. Vad tror du händer med Malmö om kvoten skatteintäkter/kostnader fortsätter minska? Idag är kvoten 72%,dvs 28% av Malmös kostnader finansieras av statsbidrag och utjämning till Malmö kommun. Är det hållbart att övriga kommuner belastas med en så pass stor stads dåliga ekonomiska politik? Källa
Mja, nu är ju knappast Malmö den enda kommun som är mottagare av skattebidrag. T o m en så flitig kommun som Gnosjö tar ju emot en ansenlig summa. Malmö ligger säkert i toppen men å andra sidan drar de ett tungt lass på invandringssidan.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Malmö ligger på plats 86 av 290 när det gäller mottagande av stadsbidrag så de är långt från värst faktiskt. Sveriges Detroit kanske ska lugna ned sig och kolla fakta först?
Malmö kommun-21025 anställda
Största privata företag ISS Facility sevice 825 personer anställda
http://www.se.issworld.com/-städbolag mm!
Medianinkomst 195 000 snitt 241 000
Förvärvsfrekvens 63% mot 77% i snitt.
Malmö var en blomstrande varvsstad-nu är varvet borta-och ersatt med ett snurrigt hus!
Saknas en del perspektiv på Malmö och även om det är varken svart eller vitt är det betydligt mer vitt än svart i min mening. Och då har jag faktiskt bott i såväl Malmö, Stockholm som Göteborg i mer än 5 år i varje stad under de senaste 20 åren.
Tar vi arbetsmarknaden så missar SCB Köpenhamn helt och hållet och ser man på Malmös arbetsmarknad gör det en väldigt stor effekt. Mer om det här.
När det gäller förvärsfrekvensen som du @oppti hänvisar till så är den också <a href="http://nfo.nu/?p=133686>helt fel av samma anledning</a>.
Svar till Mats: Du tittar antagligen på bidrag per capita och då är inte Malmö på något sätt värst i klassen, men som stad räknat och med sin stora folkmängd ligger Malmö riktigt illa till. Malmö är störst nettomottagare av bidrag efter Göteborg. En stad som Malmö borde väl ha många "stordriftsfördelar" och prestera mycket bättre än mindre kommuner? Eller? Närheten till Köpenhamn och kontinenten borde väl också ge många fördelar som t.ex. inte Stockholm har? Verkar som du försöker glida undan problemet.
Jag och flera bekanta har fått förstahandskontrakt i Stockholmsområdet. Dock måste man ge avkall pånågon av faktorerna läge, pris eller standard. Kanske tom så att man måste offra två av dessa men lägenheter finns. Dock är ju vägarna till lägenheterna ganska många och förvirrande vilket kan få det att framstå som omöjligt.
Nej det som främst gör att folk är villiga att betala det de gör för lägenheter är tron på att de kommer få ur minst lika mycket när de säljer. Är då räntan låg så ser man ränta och avgift som en hyra och funderar inte så mycket mer på det.
Kort sagt är det bara brist på billiga lägenheter, med hög standard och perfekt läge. Som 200 m2 för 1000:- SEK i månaden på Östermalm, dessutom nyrenoverad med vattenfall i badrummet och teppenyakihäll etc.
Bullshit!
Vi sålde huset förra året, hade stått 19 år i Stockholms kommunala bostadskö.
Självklart hade vi enkelt kunnat få en liten sliten två i en förort. Men efter 19 år så hoppas man ju på lite mer. Nu bor vi precis utanför tullarna i en hyggligt fräsch fem-rummare med hyra på 16.000. Så även efter 19 års köande så letade vi under nästan ett år. Det var absolut inte lätt att hitta en lägenhet som rymmer en trebarnsfamilj.
EricB, För det priset får du en rejäl villa med sjötomt två mil utanför tullarna, med egen brygga och strandbastu med panoramavy mot solnedgången, och någon som klipper gräset åt dig, och tvättar din toa. Ibland förstår jag helt enkelt inte hur folk väljer.
Jaha då: visa ett exempel på denna villa då?
Ddd, det får du i hemläxa att räkna ut. 16.000:- i månadskostnad räcker till hur stor villa med sjötomt?
Som jag trodde, du hittade inte ett enda exempel…
Under förra kraschen på bostadsmarkanden så blev nybyggda lägenheter i Sundsvall värdelösa. Månadsavgiften var högre än för en hyresrätt och högre än för att bo i en villa i samma läge och samma storlek på bostaden.
En bekant till mig hade köpt en lägenhet tillsammans med sin pojkvän. Han visade sig vara mindre trevlig så de beslöt att separera. Problemet var bara att de hade lån på sin lägenhet som var högre än marknadsvärdet på lägenheten. De kunde inte få en hyresrätt om de hade skulder från sitt förra boende. Enda sättet att komma ifrån lägenheten var att sälja den till samma värde som de hade lån på lägenheten, eller att betala mellanskillnaden.
Resultatet var att de fick bo kvar. Detta ledde till ändlösa kontroverser om vem som hade vilken hylla i kylskåpet och vem som skulle städa vilken del av lägenheten. Hennes största problem var dock att hennes förre detta pojkvän började ta med sig nya kvinnliga bekanta till deras lägenhet. Något som hon tyckte var osmakligt, medans han tyckte att det inte angick henne. Vad jag förstod så hade de även lite olika syn på alkohol.
Detta norenska drama löstes sedan upp när hennes mamma gick in med de pengar som fattades. De var ju inga stora pengar på den tiden i Sundsvall. Situationen är i alla fall tänkvärd.
Vi får väl se. Vår lgh ska ut till försäljning nästa månad, Öresundsregionen. Köpte i ett nybygge för 2 år sedan. Här har både JM och HSB dragit tillbaka sina nybyggen pga vikande marknad. Jag meddelar om jag torskar lite eller mycket.
Som sagt, har man inte jobbat sig till att ha det "förspänt", som om livet vore ett parti roulette… Så kan man inte räkna med att bo som överklass. Man får anpassa sig, för övrigt är även Akelius snabba på förstahandskontrakt i Storstockholm ifall du har sparpengar och inkomst. Har du inte det borde du surfa mindre och slita mer.
Blir lite fylleförbannad på allt bjäbbande, norrländsk som man är.
Bra att du som har lite perspektiv säger ifrån. De som kämpar för att hitta någonstans att bo är oftast kverulanter som inte vet någonting alls.
Min magkänsla säger systemfel. Men jag vet att det är fel och att marknadens osynliga hand kommer att analysera och lösa problemet med bostäder på ett vetenskapligt sätt för att maximera vinsten. Det är bara det att den osynliga handen fortfarande inte har lösgjort sig från den socialistiska hegemonin, eller hur?
Jag tror inte denna krashen blir riktigt lik den 1992 av den anledningen att det ser helt annorlunda ut nu. Vi är inte längre ett homogent samhälle, kulturellt och ekonomiskt, utan folk är beredda att betala vad som helst för att slippa bo på fel ställe.
Problemet är att på dagens marknad kan folk inte betala själva, långt ifrån. När bankerna tvingas blanda in amortering i kalkylen finns det inga resurser hos Svensson att hålla priserna uppe och spiralen vänder ned. Även om den totala boendekostnaden stiger…
Däremot har du rätt i att det kommer att se annorlunda ut. Hur kommer exempelvis Stockholms Stad att klara sig framöver? Blir det mer som Detroit eller mer som Lidingö om staden växer som planerat? Jag tror inte att en drastiskt ökad folkmängd är positivt per definition.
En märklig sak som man skulle kunna utreda är hur statens bidragssystem uppmanar till överkonsumtion av bostäder. Bostadsbidraget infördes, t ex,infördes i annan tid. Man försökte då
svara på frågan: Varför är arbetarklassen så dumma i huvudet? Ett svar på frågan var att de led
av trångboddhet. Trångboddheten tvingade ut barnen på gatan där de lärde sig att stjäla och så började de missbruka alkohol. Sedan misslyckades de i skolan, blev med barn och kunde inte bryta den onda spiral som initierats av trångboddhet. Eftersom folk inte fattade att det skulle vara bra för dem att bo lite mer komfortabelt så införde man bostadsbidrag. Om man bara gett pengar till människor så skulle de slösat bort pengarna på något dumt.
Till följd av detta resonemang har vi än idag kvar bostadsbidrag som ska stimulera människor till en högre bostadsstandard. Bostadsbidraget är det krångligaste av bidragen i det svenska socialförsäkringssystemet. Det grundar sig på en uppskattning om framtida lön och en boendekostnad som ska justeras för en massa parametrar: Finn diskmaskin? Betalar man extra för parkering osv. Hälften av alla återkrav som hanteras av Försäkringskassan är bostadsbidrag.
En märklig effekt av systemet är att den som låter en vän eller släkting som inte har någonstans att bo flytta in i sin lägenhet, drabbas av sänkt bostadsbidrag. Man räknar nämligen med att de två ska dela på hyran och då de är två som delar på en lägenhet är det mer trångbodda än tidigare och ska alltså inte belönas med bostadsbidrag. Det är ju till för att premiera att folk inte bor trångt.
Pensionsärer har en speciellt bostadstillägg som ska underlätta för dem att bo kvar i onödigt stora längenheter.
Med Cornus och vissa andras logik skulle det faktum att några vänner har fått jobb nyligen bevisa att det inte existerar någon arbetslöshet. De som ändå är arbetslösa har helt enkelt inte försökt tillräckligt. Jag tog mig tiden att bidra med en anekdot som motsäger din tes i ditt förra inlägg om hyresrätterna på Söder. Jag kan lova att jag inte betalade överpris för att bo på 4 olika ställen under 2 års tid för skojs skull. Varför skapar du dig en skev uppfattning av samhället utifrån enbar det som stödjer din förutfattade mening?
Har bloggen helt gått ifrån intressanta trovärdiga analyser för att bedriva propaganda/politik?
Visst existerar det arbetslöshet, men den är till stor del frivillig eftersom folk inte tar de jobb som finns. De flesta arbetslösa vägrar t ex ta jobb som ger mindre i lön än vad de får ut från a-kassa, de vägrar att byta bostadsort för ett jobb och de vägrar helt att göra vissa typer av jobb. Arbetslösa är statens bortskämda curlingbarn.
Malmös förvärvsfrekvens är 63%
Andelen högskoleutbildade 30%
Dvs även om halva befolkningen går i högskolan så blomstrar inte arbetslivet där.
En spaning via nätet:
Jordan har svårt sälja sitt hus i USA.http://www.affarsvarlden.se/platinum/article3795628.ece
I Sverige är antalet BR rekordlågt .http://www.di.se/artiklar/2013/12/30/rekordlagt-utbud-av-bostader/
När jag nyligen oförväntat (förväntat enligt klokare bekanta och släktingar) relativt snabbt måste hitta nytt boende blev det jäktigt. Snabbt insåg jag att regionen jag ville bli kvar i var inte ens att drömma om. Som hyresgäst sedan millenniets början hade jag ingen lönsam boendekarriär bakom mig eller annan miljon att kasta in (kasta bort?).
Min förstahandsdrömadress (i kranskommun till Göteborg) avdunstade snabbt och effektivt efter första veckans letande. Total kostnad per månad närmade sig lätt typ dubbla nettopensionen för 3 små rok på tredje våningen. Intresseanmälan för hyrestrea i något mindre attraktivt läge: köplats 3500. OM bolaget accepterar pensionsbeloppet …
Efter 15 års stockholmsk bostadskö låg jag på ca trea i Vällingby. Bortsett från att jag överlevde pga att jag flydde Huvudkommunen och inte gärna återvänder från Bästkusten till Ostkanten förutsatte den möjligheten att inga socialt ömmande fall sprang förbi mig i kön, och att aktuella bolag accepterat pensionsbeloppet.
Räddningen blev ett tips om Falkenberg. Rimliga priser en timme från Göteborg; t.o.m. lägre än i Varberg eller Halmstad. Lyckades sälja in vinklad men ärlig info om min ekonomi (hade tursamt nog ett par fantastiska egenföretagarår 2010-2012) och fick lån som räckte till för vad ett halvt rum på Kungsholmen kostar per månad, satte mig i ett originellt enplanshus om 4 rok med 880 kvm trädgård, gångavstånd (för hyfsat fungerande 70-åring) till det mesta av nödvändig service och cykelavstånd till salta bad. Ett par diskreta bitar metall i bankfacket utgör rimligen tillräcklig reparationsfond.
Småstad som bäst: hjälpsamhet och engagemang överallt, åtminstone hittills ingen skymt av vad jag upplevt i en än mindre ort av snokande nyfikenhet och misstroende mot alla som inte är med i Rotary eller frikyrkan och/eller byter köksgardiner minst varannan månad.
Efter två månader känns det dessutom ibland som om prisjämförelserna haltar åt rätt håll: småskalighet med lagom utrymme för konkurrens driver inte upp priserna, så matpriser, vinterhjulsbyte, uteluncher, kläder (finns det någon jägare i Sverige som inte känner till Engelsons?), klippning och annat känns åtminstone inte som om de ligger över storstadsnivåer. Men samfälligheten sägs sköta eventuell snöröjning, så jag kanske måste börja på gym …