Nedanstående är ett gästinlägg av Simon, som väckte frågan vid frågestunden efter föreläsningen hos Heimdal i torsdags kväll. Simon utvecklar här sina tankegångar lite mer än jag kunnat göra rättvisa tidigare.
Historiskt sätt har mark varit den viktigaste tillgången. Den som äger mark äger den produktionsfaktor som behövs för att säkra sitt levebröd (vilket gör en till en tämligen fri person) och den som äger mycket mark kan få andra att arbeta åt denne. Den avkastning som mark ger kallas jordränta/landränta och ibland arrendevärde.
I äldre tider hade jordlösa bönder haft liten möjlighet att arbeta sig till en bättre ställning då de ytterligare insatser som bonden gjorde som skapade ytterligare avkastning med tiden bara ledde till att jordägaren höjde arrendet (den som är intresserad av teorin bakom detta kan läsa David Ricardos ”Law of Rent”).
Framåt slutet av 1800-talets påbörjade ett antal processer som började trycka ner jordräntan. Bland de första av dessa var att USA öppna sig för immigration. Helt plötsligt kunde bönder ge fingret åt höga arrenden eller dålig arvejord, åka över havet och få 65 hektar fin jord i mellanvästern. Efterfrågan på jordbruksmark minskade därigenom generellt.
Den andra effekten var industrialiseringen och urbaniseringen. Om du inte kunde få nog med avkastning som torpare eller backstugsittare kunde du istället söka arbete i städerna/på bruken. Detta bidrog också till minskad efterfrågan på marginalnyttig jordbruksmark. Samtidigt började markpriserna öka i städerna/bruksorterna. De högsta arrendevärdena/jordräntan skifta på så sätt ifrån landet till storstäderna och bruken.
Detta försökte man kontra i Stockholm kontra med hyresregleringen 1917 utan resultat (så klart). Istället började man bygga nödbostäder och olika försök att bygga bort krisen kom till som till exempel HSB och SKB. Problemet är att det inte är lätt att bygga bort de höga hyrorna eftersom den höga jordräntan gör aktuell marken så dyr att nya bostäder inte blir billiga nog.
Framåt 30-talet började det dock hända saker som skulle förändra situationen kraftigt i ett par decennier.
1: Rejäla kollektivtrafiksystem. Genom den stora förstärkningen av spårvagnslinjer i städerna (senare busslinjer) och nybyggnationen tunnelbanan i Stockholm tillgängliggjorde mark för bostäder som inte tidigare kunnat användas för att den låg för otillgängligt. Detta började pressa ner jordräntan i städerna (men ökade den bara marginellt på landsbygden utanför städerna p.g.a. att tomterna som såldes var relativt små i jämförelse med all mark som fanns).
2: Volvo PV. Personbilarnas intåg innebar att man faktiskt också kunde avstå ifrån kollektivtrafiken och istället köra till jobbet. Nu öppnades tillgången massiva mängder mark runt städerna. Det krävde visserligen ett dyrt kapitalgods (bilen) men innebar ett tydligt tak för städernas jordränta.
3: Egnahemsrörelsen. Genom en kraftfull statlig byggpolitik som kulminerade i miljonprogrammet producerades på artificiell väg mer bostäder än vad marknaden klarat. Staten var inte rädd för att exploatera mark och genom kraftiga subventioner omfördela resurser (se t ex denna charmiga folkhemspropaganda ifrån 1949 http://filmarkivet.se/sv/Film/?movieid=718). Så mycket bostäder producerades att ett överskott skapades och det blev svårt att hyra ut alla lägenheter. Detta pressade hyran till rekordlåga nivåer för en vanlig Svensson – hyresvärdarna var bara glada att någon ville bo alls. Som en reaktion på att så många bodde i lägenheter kom istället en småhusvåg i slutet av 70-talet där många byggde egen villa. Eftersom det fanns så mycket bostäder blev villatomterna billiga – spekulationsvärdet i bostadsmark var helt enkelt väldigt lågt .
Det är mitt i denna period när jordräntorna är de lägsta i Sveriges historia som Cornus diagram över fastighetspriser börjar (!). Därför är det inte heller konstigt att de fram till slutet av 80-talet följer KPI. Utbudet av bostäder är nämligen så pass stort.
Men efter denna period av nedtryckta jordräntor skedde ett antal omskiften.
1: Slutet för den statliga byggpolitiken. Eftersom ett det existerade ett stort överskott av bostäder så började staten minska sina byggambitioner och drog tillbaka den statliga byggpolitiken. Effekten blev en stor nedgång i byggandet som på 90-talet blev en tvärnit. Samtidigt fortsatte befolkningen att öka och fylla igen luckorna i bostadsbolagens utbudsöverskott.
2: Strukturomvandlingen och den andra urbaniseringen. Jobben har försvunnit i snabb takt ifrån de industritunga bruksorterna och flyttat in till de tjänstetunga storstäderna. Som ett resultat följer människor efter jobben in mot städerna där en brist på bostäder uppstår. Jordräntan börjar gå upp. Men eftersom människor är desperata efter jobb är de beredda att lägga mer och mer andel av sin inkomst på en bostad. De tjänar fortfarande mer på att ha ett jobb i Stockholm och betala 40-50% av sin lön på lån/avgifter jämfört med att gå på bidrag och bo i Härryda.
3: Prisdeflation på allt utom fastigheter. Priserna minskar på mat, kläder, semestrar, elektronik m.m. Detta skapar i sig ett nytt konsumtionsutrymme som i börjar sugas upp av just marken. De låga priserna på allt annat gör att folk har råd att lägga mycket mer på bostäder.
4: Peak car. I takt med att priserna på bostäder ökar och priset på bensin ökar gör fler och fler unga en rationell kalkyl som deras föräldrar aldrig hade ställt upp på. De vill säga plockar bort bilen ur deras privata ekonomiska kalkyler. Dessa 2000-4000 kr de sparar i månaden lägger de på att köpa mer centrala bostäder så de kan gå eller ha nära till bra kollektivtrafik.
5: Inga verkliga kollektivtrafiksatsningar. Trots bostadsbristen har staten och kommunerna inte gjort några verkliga kollektivtrafiksatsningar av den typen att de drar ny spårvagn eller tunnelbana rakt ut på landsbygden och låter nya samhällen växa fram där marken är billig. Inga lågräntemark finns därför tillgänglig för nytt bostadsbyggande.
Lägg ovanpå detta en lågräntepolitik och amorteringsfrihet så blir det en rejäl hävstång på alla bostadspriserna.
Vinnarna i detta system har varit bankerna (som Cornu nämner) som kunnat kapitalisera på hela omvandlingen men också de som var insiders när processen började och satt på villor och bostadsrätter i de bäst placerade lägena.
Värt att notera är att detta inte nödvändigtvis innebär att priserna inte kommer falla vid t ex en ränteuppgång eller amorteringskrav. Utan bara att andelen av inkomsten som läggs på bostäder inte kommer falla. Outsiders får köpa sig in på arbetsmarknaden genom att ta miljonlån som äter nära hälften av deras disponibla inkomst. Ränteläget och amorteringsvillkor påverkar då bara slutpriset men inte andelen av den disponibla inkomsten. Alla förbättringar i form av billigare/hållbarare produkter som borde öka välståndet leder bara till ökade bostadspriser.
Jag är inte alls säker på att detta stämmer och kan mycket väl tänka mig en mer straight forward förklaring (klassisk bostadsbubbla). Men ibland är det bara värt att ställa sig själv frågan: Kan det inte vara så att det är precis tvärt om?
Simon (han som ställde frågan)
66 kommentarer
Fan, vilken bra analys! Jag tror det ligger mycket i det du skriver.
Spännande tolkning! "Lär av historien" brukar det ju heta. Intressant bara att det går att se på sakernas tillstånd så olika beroende på hur långt tillbaka man höjer blicken. Ingen nyhet förvisso. Brukar ju t ex anföras mot de som inte minns vad som hände med bopriserna i början av 90-talet.
Låter helt rimligt om (när) räntorna stiger och bopriserna faller, så kan det bli en ungefär lika stor andel av inkomsten som måste läggas på boendet för den som ger sig in på bostadsmarknaden. Men de med höga skulder idag blir ju likt förbaskat "loosers"…
Mycket bra!
En teknologisk utveckling som nu kan vända trenden är den snabbt förbättrade informationsteknologin. Allt mer arbete, studier, möten, nöjen kan utföras utanför centrala lägen. Det är dock något som låter bättre i teorin än vad det faktiskt har gett effekt i verkligheten. Mer elektronisk kommunikaiton människor emellan verkar hittills snarare leda till mer efterfrågan av fysiska möten och därmed kanske istället högre värdering av centralitet.
Tyvärr verkar det som att människor fungerar bättre om de kommunicerar face to face. Därför fungerar distansarbete bara för vissa arbetsuppgifter under korta perioder.
@Kapitalist & Karl
Det ironiska är att det verkar mest vara industriellt arbete och andra verksamheter som frodas utanför storstäderna medan IT-sektorn verkar vara storstadscentrerad.
Anonym,
Jag håller med. Frågan är vad förkalringen är. Politikernas hat mot all industri och stadsplanering kanske? Deras vilja att avlägsna all industri ur människors medvetande för att få dem att tro att allting de har är gåvor som politikerna skapar ur tomma intet. Förr var människor stolta över fabrikerna som skapade människornas välstånd och de byggdes centralt med vacker arkitektur. Idag är det olagligt.
IT sektorn frodas förstås där deras främsta resurs, kompetenta människor, finns. Och de tenderar att klustra ihop sig på vissa orter som t.ex. Kista i sthlm, där alla större mobilnätverktillverkare finns representerade.
Däremot vet jag att det finns mindre IT-företag även på mindre orter, fast de sysslar ofta med "mindre" produkter.
En vanlig missuppfattning om programutveckling är att man bara sitter och hackar framför sin terminal. I själva verket håller man på minst lika mycket med att prata med en massa människor om olika problem och hur de skall lösas, och beskriva hur någon feature skall implementeras. Fysisk närvaro är ofta lika viktig som i tillverkningsindustrin. Det hör till ovanligheterna att man kan jobba på distans i någon större omfattning.
Angående punkt 5: Ser man på sthlm har det gjorts några mindre satsningar som två spår på pendeln till Nynäshamn. Sen finns en ganska utbyggd busstrafik där man kan åka in till centralen eller Skanstull ända utifrån Handen var tredje minut, typ, i rusningstrafik. Priserna på bostäder har förstås gått upp ända ner till Nynäshamn. Det finns till och med de som pendlar mellan Västerås och sthlm.
Utan att kunna verifiera analysen verkar den rätt logisk.
Men den innebär ju inte att vi inte är i en bobubbla heller. Om man tittade längre bakåt i tiden skulle man nog finna att arrendena varierade i förhållande till avkastningen också, och kraftigt dessutom. När balansen totalt upphörde, alltså när avkastningen var så dålig att det som återstod efter betalt arrende bara räckte till ett liv i misär, så blev det en massflykt. Detsamma lär kunna ske idag; om många samtidigt anser att det inte är värt slitet att vara borta 12 timmar per dag, och sedan komma hem för att skotta bankens garageuppfart, så lär det bli en form av flykt också från denna situation, vilket lär ge en slags paradigmskifte även det.
Tror att balans är det fundamentala; en situation är stabil så länge som en stor majoritet accepterar villkoren, blir villkoren orimliga, dvs avkastningen för den enskilde för låg, sker en omställning.
"bankens garageuppfart" klockren! 🙂
Är det kommunerna som tar ut en stor del av markvärdet? Eller var hittar vi annars dagens jordägare som tjänar på situationen?
Bankerna, fastighetsägare i storstäderna (Lundbergs, Wallenstam t ex) och alla som köpte sitt boende på 70-talet?
Fast kommunen äger mycket mark också, väl?
Det faktiska markvärdet är en löjligt liten del i sammanhanget. I tex Vallentuna säljs tomter på 500 m2 för ca 1 miljon. Det är ett hektarpris på 20 miljoner. Skogsmark i närheten säljs för några hundratusen per hektar. Som jag ser det är det fix o trix hos kommunerna som driver upp markvärdena.
Den sanna bubblan Cornu., är befolkningsbubblan som är påeldad av invandringen. Om det inte vore för invandring, hade Sveriges befolkning börjat minska kring år 1990, runt 7 miljoner invånare. Det hade varit en bra utveckling för svenskarna men en hemskt dålig utveckling för kapitalet.
Det ser ut som om kapitalet har beslutat sig för att elda på befolkningskurvan. Det finns plats för 40 miljoner invånare enligt kapitalet och dom tänker inte ge sig. Det vore intressant att se hur Sveriges befolkning har utvecklats den senaste tiden. Liknar kurvan ett S eller ett J? 🙂
"An "S' curve (on a population chart) reaches its carrying capacity and levels out, while a "J" curve hits its carrying capacity and just continues [causing a population explosion and competition for resources]"
Nämn ett land med kraftigt stagnerande befolkning som har en positiv utveckling?
Kingedward24,
det har väl varit relativt vanligt med välståndsökning efter en stor populationsminskning? T.ex. efter krig, efter digerdöden m.m.
Man bör nog fråga sig vad som är orsak och vad som är verkan. Alla länder och städer som det går bra för tenderar att dra till sig en massa människor, ibland väldigt mycket människor. Det samma riskerar också alla naturparadis att göra. Du har ett prima paradis och sedan vill alla bo där och sedan är det bara en överbefolkad stadsöken kvar och paradiset finns inte mer. Det är en effekt av den religiösa dogmen om frälsning genom fria folkrörelser. Enda sättet att förhindra det är genom att skapa naturreservat (eller reservat för särskilt rika). Men sådana innebär ju inskränkningar i den fria rörligheten. Bort med alla naturreservat, borde väl libbisarna kräva. Bort också med alla rikemansreservat som Bromma och Djursholm. Det är en mänsklig rättighet att få bosätta sig där som man vill, typ. Man skall nog inte kalla sig liberal om man vill stoppa sådant genom "stadsplanering". I sådana fall kan man väl också ha en "landsplanering" som anger hur mycket folk och bebyggelse man vill acceptera i landet? Men se det tycker inte libbisarna.
Arbetskraftsinvandring är ju ren vinst. Hur kan det vara dåligt?
Och vem ska byta blöjor på gubben Ivarsson när han blir gammal om det inte fylls på med nya människor?
Eller ska vi lagstifta om att varje pursvensk kvinna måste föda minst 2,1 barn?
Sen finns det ett ganska bra sökverktyg som heter google. Om man använder det kan man se att befolkningsökningen sedan 60-talet liknar en ganska rak linje som lutar lite svagt uppåt. Alltså varken S eller J utan /. En mycket positiv utveckling alltså.
Karl,
och sen ska vi fylla på med ännu fler när blöjbytarna själva blir gamla? Är det verkligen en vettig ekvation?
Ja så länge det är ren vinst är det en bra ekvation. 40 miljoner får lätt plats i Sverige.
Många fler än så får plats. Problemet är inte ytan utan möjligheten att producera mat och annat för så många. Så länge exporten skapar överskott fungerar det kanske men sådant kan förändras väldigt snabbt.
Arbetskraftsinvandring kan vara ganska onödigt om man redan har det bra ställt. Hur intresserade är Djursholmarna av arbetskraftsinvandring till Djursholm?
Det är klart att man tar in arbetare om det är nödvändigt för att saker skall fungera, men våra politiker älskar arbetskraftsinvandring även när arbetslösheten är hög och den efterfrågade kompetensen redan finns i landet eller är lätt att ordna i landet, genom utbildning.
Automatiseringen och robotiseringen gör att det behövs allt färre arbetare. En snabb befolkningsminskning kan troligen i alla fall bli besvärande, men än jobbigare är en snabb befolkningsökning när det inte finns arbeten och bostäder och inte heller ekonomi för att fixa fram sådana.
Våra politiker verkar ändå angelägna om en ständig befolkningsökning. Knappast för Ivarssons skull. Det handlar om en dyrkan av den eviga, men alltmer ohållbara ekonomiska tillväxten. Man skjuter sig dock i foten när man tar in mycket mer folk än man kan fixa arbete och bostäder åt. Det är ytterligt tveksamt om Ivarsson har någon glädje av det. Ungdomarna har det definitivt inte, men det är väl oviktigt för våra politiker, som bara försöker se till att de själva kan ha det flott på ålderdomen. På högst ointelligenta sätt dock.
En ständig ökning av befolkningen är inte en positiv utveckling. Någon gång måste den upphöra, för du kan väl inte mena att det är bra om vi är 4 miljarder människor i Sverige? Då måste du vara en riktig stadsråtta som hatar att vara ute i naturen. En storstadsbo måste åka allt längre för att ta sig någonstans där han kan få lite stillhet i naturen. Det innebär ökande transporter och en livskvalitetssänkning.
Och så har har vi risken att leveranserna till Sverige av fossila bränslen upphör. Då kan vi snabbt få massvält. Det får vi om vi är tio miljoner men inte om vi är två miljoner. Plötsligt leder befolkningsökningen alltså till massdöd och hur bra är det på en skala från ett till tio?
Vad gäller ingenjörer verkar det vara nödvändigt med import. Huvuddelen av de som anställts de senaste åren kommer från utlandet där jag jobbar. Så det är numera en engelskspråkig arbetsplats eftersom många inte vill lära sig puttespråket svenska. Förmodligen vill inte unga svenskar bli ingenjörer längre, utan istället bli kändisar, eller också så är de så dåliga att de inte klarar konkurrensen.
Och naturligtvis finns det en gräns för hur många man kan vara i Sverige. Däremot verkar den gränsen vara väldigt långt borta. Att varje land skall vara självförsörjande på allt, som Bandler anförde, är inget bra argument. Vi är inte det nu och kommer aldrig att bli det. Nationsgränser betyder inte så mycket längre för den globala marknaden.
Och de som vill flytta hit och bidraga skall förstås välkomnas med öppna armar.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Karl, varför det? Det outtalade sociala kontraktet stipulerar att staten är till för det svenska folkets skull, inte folket för staten eller ekonomin. Även folk som kan "bidra" bör alltså inte per automatik få uppehållstillstånd och medborgarskap i Sverige.
Vad ingenjörer beträffar har Sverige ett ganska gott track record historiskt sett. Folkmaterialet borde det alltså inte vara något fel på. Vad som krävs verkar desto mer vara lämpliga pedagogiska institutioner, något som gradvis har vanställts och vittrat sönder sedan 60-talet.
Kuckeliku, mycket bra inlägg.
Med tanke på att stor del av nettoinvandringen kommer från övriga EU/EEC och att dessa uppvisat samma tendenser på bostadsmarknaden så förefaller det vara en ganska dålig förklaring – för då skulle ju övriga EU/EEC inte uppleva samma befolkningsutveckling.
Dessutom har jag en känsla av att befolkningsutvecklingen var starkare i området och isht sverige i tidsperioden innan bostadsbubblan tog fart. Att man skulle ha motsatt utveckling innan motsäger ju tesen.
@ Karl
Ok, Sverige behöver ingenjörer säger du. Det har man ju hört även andra påstå. Samtidigt är svenska ingenjörsföretag värdelösa att fiska upp nyutexaminerade ingenjörer. Företagen vill bara ha ingenjörer med relevant jobberfarenhet. Det är min egna erfarenhet som talar. Hamnade till sist i finansbranschen mot min egna vilja. Enorma problem att få jobb som ingenjör efter att mina studier var färdiga men fick omedelbart napp på första jobbet jag sökte inom finansbranschen. Egentligen är jag mer road av att räkna på tekniska frågeställningar än att räkna på kassaflöden.
Frågan är alltså om svenska ingenjörsföretag undviker att ta sig an nyutexaminerade om de inte har helt perfekt profil? Min egna lilla empiriska undersökning bestyrker det. Jag sökte jobb på ett stort antal företag utan framgång. Då har jag ändå toppbetyg från en matematisk inriktning, ett äkta intresse för teknik samt är socialt kompetent. Så det är inte där skon klämmer. Den enda förklaringen jag har är att teknikkonsultföretagen kör ett chicken-race mot de vanliga företagen om vem som ska ta kostnaden för att ta sig an gröngölingar från akademin. Det finns kanske fler och bättre förklaringar?
Luribompa, marknaden för ingenjörer är global, och det är förmodligen så även i andra branscher. Det kanske inte är brist på svenska ingenjörer, eller så är det det. I vilket fall lyser dom med sin frånvaro. Vad det beror på vet jag inte, och bryr mig faktiskt inte. En ingenjör från Iran, USA eller Indien är efter någon tids kulturanpassning precis lika bra som en pursvensk dito. Det handlar inte om varifrån man kommer utan vad man producerar. Om nu svenska företag anställer utlänningar så gör de inte det för att vara elak mot svenskar, utan av någon annan anledning. Kanske svenskarna inte duger, vad vet jag.
Och folk från EU får om jag fattat det rätt per automatik tillstånd att jobba här om de har ett jobb att gå till.
Och det sociala kontraktet är till för svenska folket. Bra! För då gäller det även svenskar som har invandrat.
Christopher, vi har anställt ett antal nyexade det senaste året, mest invandrare från Iran av någon anledning. Kanske det är så att man jobbar lite hårdare och tar sin utbildning på allvar om man "flytt" från ett skitställe, istället för att glida igenom sin utbildning på ett mediokert bananskal. Nu säger jag inte att du är medioker. Det brukar vara flera hundra till varje post, där de allra flesta helt enkelt är undermåliga. Så ett visst mått av tur behövs förmodligen. Den första gallringen outsourcas därför.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Karl, din arbetsgivare anställer utländska ingenjörer eftersom de har en lägre ingångslön och löneutveckling än svenskar med motsvarande kvalifikationer.
Nu tror jag i och för sig att många av dina nyanställda kollegor endast är projektanställda, då är naturligtvis deras låga lön bra eftersom de planerar att återvända till hemlandet där pengarna har högre köpkraft än i Sverige. Betänk gärna att en svensk ingenjör istället hade konsumerat och investera dom i Sverige. Hur påverkas Sverige rent samhällsekonomiskt av arbetskraftsinvandring? Hur kan du påstå att detta är positivt. Motivera gärna.
"Svenska företag söker ingenjörer utomlands, främst i Ryssland, Polen och Indien, för arbete i Sverige till löner som ligger under de svenska. En utländsk dataingenjör erbjuds
19 000 kronor i månaden för en tjänst där en svensk ingenjör får åtminstone 24 000 kronor."
Lågkvalificerad arbetskraftsinvandring är inte heller lönsamt för Sverige, särskilt inte nu med hög arbetslöshet. Inte ens i USA med låga löner är det lönsamt.
Karl, så bra att ditt företag anställer nyexade. Jag instämmer att kvaliten på de svenska ingenjörsutbildningarna har blivit låg och att de flesta inte är intresserade av de klassiska ingenjörsämnena utan föredrar mjukare ämnen. Jag har varit lärare i matte för ingenjörer under nästan hela min studietid och kan konstatera att de flesta inte kan någon som helst matte trots att de klarar kursen. Därmed är de såklart chanslösa att klara kvantitativa ingenjörsjobb dvs jobb som man traditionellt skulle förknippa med en ingenjör. Jag förmodar att när det sägs att det saknas ingenjörer så är det ingenjörer av traditionellt snitt man menar.
Dock finns det fortfarande enstaka utbildningsinriktningar som enligt min mening håller en god kvalitet. Tyvärr försvinner en förskräckligt stor andel av dessa ingenjörer till finansföretag och olika managment/IT-konsultföretag. Min åsikt är att dessa förmågor skulle göra större nytta och även få göra intressantare saker om de fick jobba med klassisk ingenjörsverksamhet. Svenska ingenjörsföretag är dåliga på att ta hand om den begåvning som finns här i landet. Min upplevelse är att de drar sig för att anställa någon som inte har perfekt profil pga av utbildningskostnader. Men visst som du påpekar så är de såklart även rädda för att anställa en sopa. Tyvärr har det ju blivit lite av ett lotteri nuförtiden när en ingenjörsexamen inte betyder något.
Ivarsson, du är helt ute och cyklar. De som anställs i Sverige har förstås normala löner på 30k och uppåt. När man vill spara in anlitar man "konsultfirmor" som "partners" i Ryssland, Ungern eller Indien, beroende på vilken fas som produkten befinner sig i, och vad man vill betala. Outsourcing av underhåll rullar nedåt i värdekedjan där kostnaden är en oerhört viktig del som avgör företagets existens. Och det är inte något specifikt svenskt, utan något globalt.
Christopher, ber om ursäkt om jag var något kategorisk, men jag ser det från mitt perspektiv von oben, alltid i arbetsgivarens tjänst.
När jag själv fick mitt första jobb direkt efter gymnasiet klev jag in på företaget och visades runt på olika platser som jag kunde tänka mig att jobba på av en välvillig tjänsteman på HR. Nu är det mycket svårare, mer som sikta mot stjärnorna. Men jag upplever inte att kvaliteten blivit mycket bättre. I stället måste man lägga en massa energi på att hitta den rätta i sörja av skräp.
Chris, misströsta inte.
Tillhör du köttberget Karl? Det var ett tag sedan du fick jobb som ingenjör med gymnasieutbildning. Hursomhelst mer information kring utländska ingenjörers lönebild:
"Även invandrande ingenjörer släpar efter i lönenivå, men det gäller inte de ingenjörer som kommer från Norden, Västeuropa, Sydeuropa, USA eller Kanada. Ingenjörer från övriga världen, framförallt de från Östeuropa, har i genomsnitt 20 procent lägre lön än de med svensk examen. Däremot verkar löneutvecklingen inte påverkas alls av att ha en utländsk examen, ingenting i rapporten från Sveriges Ingenjörer pekar på att löneutvecklingen skulle vara sämre för utländska ingenjörer jämfört med utlandsfödda."
Det är svårt att diskutera jordräntan när man inte vet vad det är. Det är ungefär som att diskutera herrens kraft med en religiös. Hur mäts jordräntan? Var finns statistiken? Hur påverkas den av inflationen och räntan från Riksbanken?
På många sätt är detta galet. Bättre resmöjligheter och transportmedel var och är fortfarande en viktig drivkraft till urbaniseringen. Utan dessa fysiska konstruktioner skulle naturligtvis städerna vara mycket mindre och den så kallade jordräntan, vad den nu består av, vara lägre.
För att få det mindre snurrigt kan man dela upp världen i vad som hör till fysiken respektive människan. Teknik inom bilar, tunnelbanor, byggnader och annat hör till fysiken. Subventioner, skatter, förbud och annat hör till människan och här har det manipulerats friskt, vilket har fått ”jordräntan” att åka jojjo.
Speciellt Stockholm har favoriserats av de korrupta makthavarna och fått upp stockholmarnas ”jordränta”. Det är subventioner och snedvridningar inom bland annat skatter, bostäder, mat, brott, kultur och vägar.
1. Inkomstskatten i vissa stockholmskommuner är en tusenlapp mindre i månaden än i många glesbygdskommuner, vilket är möjligt genom att där finns företagsledningar, myndigheter, chefer, konsulter med mera.
2. En internationellt unik fastighetsskatt utan koppling till fastighetens värde fungerar som en bostadssubvention i samma område till samma personer.
3. Frihandel inom EU med i kombination med höga svenska kostnader inom djurskydd, punktskatter och sämre geografiska förutsättningar för odling har flyttat arbetstillfällen från glesbygd till storstad. Införseltullar för vissa livsmedel och jordbruksprodukter istället för subventioner får inte denna effekt.
4. Stockholmarna begår förhållandevis mycket brott och de ger mer kostnader i det statliga rättssystemet. Våldsbrotten i Stockholms län är flera gånger högre än i de flesta kommuner.
5. Kulturen subventioneras av staten med mycket stor tyngdpunkt till Stockholm. Någon slags betalning efter utnyttjande vore enkelt att införa.
6. I Stockholm finns allt mer statligt finansierade vägar och järnvägar för omfattande pendling och som vissa aldrig kommer i närheten av.
Ett bra sätt att minska jordräntan i Fjollträsk vore att göra Norrland till en självständig stat.
Urban, jag skrev på annan plats angående din återkommande önskan om att isolera en kommun;
Urban, är du seriös? Tror du verkligen att man skulle genomföra ditt tänkta experiment med att isolera en kommun? Om du tror att svenska politiker skulle göra något sådant i dagsläget så är du bra tokig. Hur tänker du?
Jag kan tänka mig olika grader av frivillighet i inlåsningen. Men lagerna måste dom göra själva, vilket ger en vit fläck på Europarådets karta. Erfarenheterna skulle tillföra forskningen och bland annat MSB enorma kunskaper. Redan 2050 kan på liknande sätt av omvärldsfaktorer hela landet isoleras.
Jo, men nu var det inte det jag frågade om. Min fråga var snarare; är inte ditt förslag någon slags dystopisk science fiction som aldrig kommer att inträffa? Vad får dig att tro att svenska politiker skulle kunna tänka sig att göra något sådant? Har de hittills visat på några tendenser åt ett sådant håll? Brukar de döma en massa människor till döden till höger och vänster (du menar ju att det är det din idé skulle leda till – att många skulle dö i din försökskommun)?
Du har säkert rätt i att det är avlägset för makthavarna nu. Invånarna i det udda området behöver inte dö av svält och annat mer än i undantagsfall med en säkerhetsventil så att de släpps ut. Problemet som jag ser det är främst att ytterst få är intresserade av att uppleva vad samhällets kollaps innebär. Det är bara snacknissar bakom den så kallade omställningen.
Norrland borde naturligtvis återlämnas till samerna, och alla inflyttade kastas ut, kraftverken rivas och gruvorna fyllas igen.
@Urban
Experimentet du efterlyser finns redan att studera: NordKorea
Det kan vara naivt av dig att tro att en isolerad grupp människor utvecklar sig i åt ett positvt håll för gruppen. Läs gärna Lord of the Flies av William Golding.
Jag har aldrig haft tanken att den isolerade gruppen skulle få en positiv utveckling. Snarare torde experimentet leda till en nedåtgående spiral. Men, vem vet. Eftersom kollapsen kommer är det viktigt att veta hur den blir och undvika allt för tvära kast och extrema yttringar typ Nord Korea.
Ytterligare ett problem är att man finansierar möjligheten att ta ut höga boendekostnader genom att dela ut bostadsbidrag till de som inte längre har råd att betala höga boendekostnader. Bidragstagaren är i princip bara mellanhand för en annan bidragstagere ( tex bostadsföretaget) till någon som egentligen inte är i behov av några bidrag, vilket driver upp priskurvan ytterligare.
Bra försök!
Men saknar 90 talets omvälvning! Det hände en del då! Läs in dig på den perioden!
Subventioner-bygg boom-låneräntor-inflation-allt som byggdes blev lönsamt-krasch!
Inflationen ner till noll! Subventioner bort. låga räntor. Hyresreglering -inga hyresrätter byggs.
Sen har vi kommuners ovilja till sociala byggen som ger sociala kostnader när arbete saknas.
oppti,
jag skrev på annan plats en fråga till dig. Du skrev där;
" Problem med låg tillväxt har vi kommit förbi genom att ge mer till dem som jobbar och ta in grupper som konsumerar"
Min fråga är; hur kommer det sig att Sverige tar in grupper som konsumerar (men som inte i nämnvärd utsträckning jobbar, antar jag)? Varför inte ge dem som redan bor här och är utan jobb pengarna så att de kan konsumera?
Helt riktigt så leder urbanisering till peak car. Att ha bil i Stockholm är mycket dyrt, bara parkeringen kostar ofta runt 2000 kr (vilket motsvarar ytterligare en mille att buda med). Totalkostnaden blir snarare 4-6000 kr per månad. Om man avstår bil så kan man buda upp en lägenhet ett antal miljoner till så länge man slipper betala tillbaka.
Om man bor i centrala Stockholm behöver man ingen bil. Om man bor i kranskommunerna så är dessa konstruerade så att man normalt måste ha bil, iaf om man har familj.
Andra som måste ha bil får naturligtvis större bilkostnader av ”peak car” och lägger mindre på sitt boende så det jämnar ut sig.
Finns det något speciellt som får sinande olja eller naturresurser att driva upp priset på bostäder? Kostnaderna för boendet relativt löner och BNP kan antas öka något av prioriteringar när välståndet minskar. Å andra sidan kan uppvärmningen blir dyr och ett överskott på bostadsytor få ner priset. Bostaden är också en samlad mängd naturresurser som väntar på brytas ner, vilket bör öka värdet med tiden.
När kollapsen kommer bör bostadens värde minska mindre än mycket annat eftersom den blir en viktig restvara. Bostaden får ett stort värde, även om den saknar värme, el, vatten och avlopp och till och med vissa fönster är utslagna, taket läcker och golvet luktar mögel.
Hur mycket betydelse i sammanhanget kan det ha med det enorma slack i boyta som finns i landet ? Alltså att folk börjar packa ihop sig i stor skala.
Intressant område. Säg att för en bra värmeekonomi på vintern de pressar ihop sig till 8 kvadratmeter per person. Säg att halva befolkningen försvann av svält och sjukdomar under den första vintern efter att strömmen försvann och i det kaos som uppstod. Då behövs en bostadsyta endast cirka 10 procent av vad som finns idag. Denna viktiga del av bostadsbeståndet är mest på landsbygden.
Stockholm innanför tullarna kanske befolkas av tusen personer, som har börjat med odling på Djurgården och Gärdet och i diverse parker och diken. För sin egen säkerhet och för att få ner avstånden internt och till odlingarna har man koncentrerat sitt boende till ett kvarter på Östermalm.
Fastigheternas värde sätts av helt andra parametrar än idag. Av praktiska skäl samlar man ihop sig i att antal näraliggande hus. Hyreshus på landet, de få som finns, passar utmärkt eftersom djuren hålls på det nedre planet och värmen från dessa stiger till bostäderna ovanför. Ved transporteras inga långa sträckor eftersom det inte finns gummihjul och det är brist på hästar.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Det där med landränta låter som något plockat ur Karl Marx. Men visst, bostadskostnaden som andel av disponibel kan aldrig falla hur duktiga vi än blir på att bygga bostäder.
Jordränta var förvisso ett viktigt begrepp både hos Ricardo och Adam Smith, och spelade om jag minns rätt, huvudrollen i Smiths version om den kapitalistiska tillväxtens gränser. Vad Marx främst gjorde i sin teori om den sjunkande profikvoten var att generalisera jordränteteorin till att gälla hela den idustriellt-kapitalistiska ekonomin.
Bear with me att det inte var igår som jag läste ekonomisk historia.
Man kanske skall tillägga att arrendena (avraden) i gammal tid inte var så lätt att påverka för jordägaren. Åtminstone är det den bilden som träder fram mot slutet av medeltiden och början av nya tiden i Sverige. Hur det fungerade senare, på 1600- och 1700-talet, efter Vasatidens indrivningsreformer, frälsejordsexpansion och -kontraktion på 1600-talet samt formaliserandet av extraskatterna, men också Gustav III:s jordägoreformer, vågar jag dock inte säkert uttala mig om.
Skyldigheter och belopp som skulle erläggas av en landbo som skrev på ett 7-8-årskontrakt, på låt oss säga sturarnas eller Gustav Vasas tid, kunde hursomhelst utgöras av mycket gamla överenskommelser, som i reda pengar hade liten koppling till jordens avkastningsförmåga, men som frälsemannen inte kunde påverka utan att begå rättsövergrepp och skaffa sig ett dåligt namn i bygden – allvarliga saker eftersom en landbo/frälsebonde i Sverige var en fri man och i princip rättsligt likställd med frälsemannen (vilket inte säger att en stor jordägare i realiteten inte kunde ha sina maktmedel).
Det skall också noteras att drygt hälften av bönderna under denna tid var självägande som istället betalade skatt till kronan, något som dock faktiskt inte per automatik behöver varit att föredra. Emellertid satt regenten ganska mycket i samma klister som länstagaren, skattsatsen kunde inte höjas hur som helst, vilket är förklaringen till att regenterna periodvis får be och besluta om extraordinarie bevillningar. Extraskatter kunde tas ut även av frälset (och drabbade landborna), men var något som tenderade att vara mäkta impopulärt och lätt kunde leda till folkliga resningar.
Det är stor skillnad på detta och exempelvis riksbankens möjlighet att efter eget skön höja och sänka ränteläget eller regeringen skattetrycket.
Med den nya definitionen på "markägare" går det enkelt att göra en "markreform" genom att ge alla en skuldavskrivning på tex 1 MSEK. Dåtiden massflykt till landet i väster kan ersättas av en "flykt" till ett parti som erbjuder skuldavskrivning.
Ja du Simon, inom politiken medger man aldrig svagheter i sina egna argument efter som det skulle kunna tolkas som att man är velig och osäker och en dålig ledare. Du är ju kanske student och framtida vetenskapsperson (vem vet) och där gäller ju lite andra regler. Att ärligt kunna resonera kring brister i en eget teoribygge är styrka. Vilka tre viktigast argument tycker du själv finns som talar mot din argumentation kring landräntans moderna form?
Det finns ett uppenbart fel i texten, och det gäller bensinpriset.
Jag har skrivit om detta på en del forum och delger härmed er också min visdom.
Bensinpriset har inte rört sig ett öre sen 70-talet.
1970, när jag var nio år, innan energikrisen chockhöjde priset på råolja, kostade bensinen 1 krona och den genomsnittliga timlönen låg på tio kronor.
Man fick alltså arbeta i en timme för att köpa 10 liter bensin.
Nu kostade bensinen i somras (2011, jag har inte uppdaterat priserna) drygt 14,28 kronor och timlönen låg på cirka 142,50 kronor enligt SCB, man fick alltså fortfarande arbeta en timme för att kunna köpa 10 liter bensin.
Som jämförelse kollade jag upp råoljepriset och kunde konstatera att råoljan kostade 3,60 dollar per fat 1970 och idag, sensommaren 2011, kostade den i genomsnitt 90 dollar per fat.
1970 kostade en dollar drygt 5 :- en svensk timlön då var alltså ca två dollar, om man för enkelhets skull avrundar oljepriset till fyra dollar så fick man alltså jobba två timmar 1970 för att köpa en tunna råolja.
Idag kostar dollarn 6,50:- en svensk timlön idag är alltså ca 22 dollar, det betyder att man idag måste jobba drygt fyra timmar för att köpa en tunna råolja.
Bensinpriset i Sverige följer således löneutvecklingen och inte råoljepriset.
Det kan bara betyda att någon eller några för länge sedan har räknat ut det optimala bensinpriset och därefter sett till att det alltid ligger där.
Av den anledningen är jag inte ett dugg orolig för framtida prishöjningar på bensin.
@Arriemöller
Intressant observation. Frågan man kan ställa sig är hur skatten på bensinen utvecklat sig över tiden – det faktum att råoljepriset fördubblats, men inte bensinprisen kan ju bero på att en skattesänkning har kompenserat för utvecklingen av oljepriset.
NB att till skillnad från vad en del tror så verkar drivmedelskatten som en dämpare av prisutvecklingen på området då en procentuell ökning av priset exkl skatt ger en mindre procentuell ökning av priset inkl skatt.
Tillägg: dock skall man ha i åtanke vilken roll bensinpriset har i inlägget, även om priset i förhållande till lönen inte ökat så kan det pga bensinpriset fortfarande vara rationellt att välja bort bilen (vilket är det som påstås).
Inte riktigt, skribenten påstår faktiskt att bensinpriset ökar "4: Peak car. I takt med att priserna på bostäder ökar och priset på bensin ökar"…
I övrigt håller jag med om att det kan vara rationellt att i vissa situationer välja bort bilen, har själv gjort det en kort tid i min ungdom när jag hade cykelavstånd till arbetsplatsen. Dock fick vintern mig att snabbt inse det masochistiska i att cykla i snöstorm, så det blev kortvarigt. Vissa saker är värda att betala för.
@Arriemöller
Att citera lösryckta halvmeningar kan man förvränga vad som står:
"4: Peak car. I takt med att priserna på bostäder ökar och priset på bensin ökar gör fler och fler unga en rationell kalkyl som deras föräldrar aldrig hade ställt upp på. De vill säga plockar bort bilen ur deras privata ekonomiska kalkyler. Dessa 2000-4000 kr de sparar i månaden lägger de på att köpa mer centrala bostäder så de kan gå eller ha nära till bra kollektivtrafik."
Det står alltså att de pga prisutvecklingen gör ett beslut att skippa bilen. Det är inte så självklart att man bara skall relatera priserna till lönen för att komma fram till vad som är ett rationellt beslut – för beslutet är ju inte alltid att man väljer bort bilen för att kunna arbeta mindre.
Ja, men i den prisutvecklingen ingår ju den felaktiga premissen att bensinen har blivit dyrare, I själva verket är det ungefär lika billigt att äga en bil idag som på deras föräldrars tid. Den delen av resonemanget är alltså felaktigt. Jag förstår inte hur du kan få det till en citatförvrängning.
Därmed inte sagt att man inte kan välja bort bilen ändå, bara för att spara pengar, men som sagt, dyrare är det inte.
Det var ett långt (och utmärkt) inlägg och många intressanta kommentarer på en gång här. Det som verkligen förvånar mig är att jag inte kan utläsa namnet "Henry George" någonstans i textmassan. Hela paketet kring jordränteproblematiken och dess lösning får man i hans bok "Progress and poverty". Läs den. =)
Sen gällande kollektivtrafik rätt ut på landsbygden. Exakt detta hände i min by dit en tågstation kom för några år sedan. Min hyresvärd tjänade minst en mille i jordränta på 2 år pga. detta och mer lär det väl ha blivit sen dess. Hade vi haft fri hyressättning hade han självfallet kunnat välja att höja min hyra pga. det förbättrade läget… SOM JAG SJÄLV varit med och bidragit till via skattepengar. Not fair. Sen kanske han hade varit schysst och behållit hyrorna som de var… det vet jag inte. Men systemet är oavsett detta korrupt.
Sen är det så att i min by har markägandet alltid dominerats av storgodsägare och adel. Så när tågstationen kom blev det än gåva till de redan besuttna som därmed blev än mer angelägna om att INTE sälja eller bebygga sin markegendom. Det regnar ju manna från himlen över dem… why fix it if it ain´t broken?
Lösningen är såklart Henry Georges klassiska förslag om att lägga en offentlig avgift på all markhyra i landet. 100% av markarrendet, eller ja hyran på alla naturresurser, bör alltså gå till staten. Med pengarna kan man kvitta ned skatter på arbete och kapital fortlöpande så långt de räcker.
Detta kommer med sannolikhet att leda till förtätade samhällen, höjda reallöner (när bankerna slutar spekulera på mark och istället lånar ut till företag som i sin expansion börjar efterfråga mer arbetskraft), och billigare mark för både bostadsbyggare och jordbrukare.
http://www.landskatt.se fördjupar.