Läxhjälp visar sig inte göra att underpresterande skolbarn får bättre betyg, vilket är helt rimligt. Inom alla ämnen finns det de som är normalbegåvade, särbegåvade och underbegåvade. Ofta klumpas dessa begåvningsnivåer ihop sig när det gäller många teoretiska ämnen, som språk eller matte. En del barn kommer helt enkelt inte bli annat än underbegåvade i vissa ämnen oavsett om de får läxhjälp eller inte, men det handlar inte om att klyftorna ökar – det handlar om att starkare elever får möjligheten att bättre uppnå sin fulla potential.
Nu tror en del att jag ser ner på någon som inte är normalbegåvad likt mig. Det gör jag inte. Att “bra i matte” skulle vara finare än “bra på att slå i en spik” är bara en social konstruktion. Tvärt om så är det de som tror att man ser ner på underbegåvningar i vissa ämnen som ser ner på andra. Mitt förakt är riktat mot de som tror att vi alla är lika eller att det skulle vara fel på någon som inte är “normal”. Är det något det är fel på så är det samhällets och människors intolerans mot de som inte följer normerna, oavsett riktning.
Vad läxhjälp, som alltså gör att de som redan har måttliga eller bra betyg, får ännu bättre betyg, visar är alltså att skolan misslyckas att lära de mer begåvade eleverna tillräckligt på egen hand. Samtidigt visar detta att skolan tar väl hand om de svagaste eleverna, eftersom läxhjälp inte hjälper – de har redan nått sin fulla potential.
Svensk skola ska idag bedriva individanpassad undervisning. Att läxhjälp ger bättre resultat för måttligt till väl begåvade barn visar att svenska skolan inte når upp till kraven om individanpassad undervisning.
I själva verket bör man höja ribban ytterligare. Speciellt särbegåvade barn bör få extra läxor för att uppnå sin fulla potential, då skolan helt enkelt ger dem för lite utmaningar. Om vi t ex definierar särbegåvning som IQ över 130, så är det alltså lika stor skillnad mellan ett normalbegåvat barn med IQ 100 och ett förståndshandikappat barn med IQ under 701., som det är mellan ett särbegåvat barn med IQ 130 och ett normalt barn med IQ 100.
För svagare elever kanske man helt ska skippa läxorna och istället satsa på att de når sin potential på skoltid. Vilket verkar ske till de svagas fördel – svaga elever får speciallärare idag, men starka elever får inga speciallärare eller extra krav och extra läxor. Generellt.
 |
| Psykologen Anita Kullander får
Mensas årliga pris, för sitt arbete med och för särbegåvade barn. Stående ovationer från publiken. Läs mer om Kullander och särbegåvade påtalar där bl a att särbegåvning inte är en bokstavsdiagnos och att många riskerar få en felaktig diagnos. Foto från Mensas årsträff i Jönköping, juni 2013. |
Detta är inget konstigt. Detta är inte förakt för någon som är underbegåvad. Medel fungerar helt enkelt så här. Ungefär hälften kommer in under medel, ungefär hälften över medel, iaf där medel och median inte skiljer sig speciellt mycket. Detta finns ingen politik som kan ändra på.
Så istället ska vi fortsätta satsa på individanpassad undervisning.
Mer läxhjälp och mer läxor till de som kan ha nytta av dessa, och mer ansträngningar att hitta var svaga elevers potential ligger.
Det är dag(s) att (s)läppa de (s)ista re(s)terna av (s)ocialdemokraterna(s) skola och låta alla elever nå sin fulla potential. I det ligger att vi accepterar att hälften av eleverna i skolan faktiskt ligger under medianen och hälften ligger över medianen begåvningsmässigt. Vi har alla att vinna på att sluta tjata om begrepp som tabula rasa och att alla kan bli precis vad som helst.
Att läxhjälp inte hjälper de svagaste, utan bara starkare elever är ett kvitto på att de starkare fortfarande inte får den undervisning de förtjänar.
Samhället säger ändå sitt. En målare på Bokmässan tar 4000:- SEK i timmen. En licensierad bilmekaniker tar 2500:- SEK i timmen för att skruva muttrar på en märkesverkstad. En högutbildad IT-konsult kan du få för 500 – 800:- SEK i timmen.
Det är de särbegåvade eller starkare begåvningarna som kommer stå för framtidens innovationer, som kommer göra att de som är svagare kommer fortsätta att kunna få välbetalda jobb. Vi kan välja att stimulera de starkare eleverna och ha kvar jobben i framtiden, eller så kan vi välja den socialdemokratiska vägen och låta alla lära sig lika lite i skolan.
Den aktuella läxdebatten (ej läxhjälp) har fel fokus. Drar man in på läxorna drar man undan mattan för de mest begåvade eleverna. Istället bör dessa få mer läxor medan de som inte kommer lära sig mer kanske ska slippa läxor helt.
Tillägg: Copyriot har skrivit om utbildningsinflation och har en del intressanta siffror. I Sverige finns idag 19000 doktorander, vilket var lika många som gick på motsvarande gymnasiet på 50-talet.
1. Förståndshandikapp, som definitionen IQ under 70, behöver för övrigt inte alls vara ärftligt. Den vanligaste orsaken till förståndshandikapp sägs vara syrebrist under förlossningen, och tillhörande varierande hjärnskador och handlar alltså om ren jävla otur. Ser du ner på medmänniskor som haft otur?
77 kommentarer
Vad är det för målare som får 4000kr för en h?!
Bokmässans montermålare, enligt bokbranschuppgift. Å andra sidan kostar el till din monter typ 5000:- SEK om dagen på Bokmässan.
Osäkert om färg ingick.
Nej det är inte "en bilmekaniker" som tar 2500:-/tim det är märkesverkstaden med allt vad det innebär som tar det. Och en vanlig målare kostar väl strax över 300:-/tim. Det är väl det som skall jämföras med It-konsulten i så fall. Orättvist att säga att samhället sagt sitt med de exemplen.
Kan rekommendera Veteranpoolen och liknande för att pressa det "vanliga målare" priset än mer. 180 sek/timme efter rotavdrag för en pensionerad målare som vill extraknäcka (och som gjorde ett helt otroligt bra jobb).
Det tror jag säkert. Men även 300 är ganska långt från 4000:- Jag är bara gymnasieutbildad och har en bra lön. Och jag vet att det finns många högutbildade som tjänar mindre. Men jag blir så trött på den där myten att ALLA lågutbildade tjänar bättre än de högutbildade. Så är det naturligtvis inte. Vad kostar tex en It-konsult i extremfallet? Att använda de där exemplen är som att säga att "det kostar 120000:- att köpa ett armbandsur"
Det kan väl aldrig vara fel att skjuta Gauss-bullen åt höger?
Bara för att man kan göra det i fantasins värld, så betyder det inte att man kan göra det i verkligheten. Bättre att fokusera på att alla når den nivå de har potential till.
Japp, och hur vet du att den potentialen inte betyder att hela Gauss-bullen flyttas till höger?
Hur som helst, att svenska skolan har tappat mkt mot exempelvis Finland kan väl de flesta hålla med om, och värre kommer det att bli.
Beror på vilken gaussbulle du pratar om.
Att läxhjälp inte hjälper de svagaste visar att dessa inte kan flyttas till höger, utan redan har nått sin fulla potential. Annars är jag förstås positiv till läxhjälp, då övriga kanske kan flyttas lite till höger.
Det beror väl lite på vad man menar med att skjuta Gausbullen. Att flytta medelvärdet kan ju låta sig göras som experimentet i norge visar – det är ju knappast så att den ökade spridningen har åstakommits genom att de obegåvade fick sämre resultat.
Eftersom folk har en begränsad potential så innebär minskande av klyftorna ofta att man kväver de som har högre potential än den sämste eftersom man knappast kan minska spridningen genom att höja de sämsta över sin potential.
Man bör nog läsa gårdagens artikel i SvD om läxor i allmänhet innan man läser den som länkas i detta inlägg. Slutsatsen av gårdagens artikel var att uppföljningen av läxor i den svenska (och norska) skolan var riktigt dålig, eller obefintlig. Om man inte har någon uppföljning så spelar det väl ingen roll om man har läxhjälp eller inte? I Finland har man uppföljning vilket gör att man drar slutsatsen att resultatet av att läxorna fyller en betydligt bättre funktion än i Sverige. Att ha läxor, och sedan inte ha någon uppföljning känns ju som en typiskt dålig idé, helst för de elever som skiter i läxor.
Står IQ 30. Ska vara 130.
Man kan säkra läxhjälp och lösa arbetslösheten.
Gör om akassa till anställning för läxhjälp. Bara att rapportera till närmsta skola.
Duger man inte för det får man väl spela lite bandy med eleverna på rasterna.
Kan man inte det så får man väl sitta på en bänk och vara ett avskräckande exempel.
Så lätt.
Bra där med bandy. En del elever kanske borde få armhävningar eller springa ett varv i spåret som läxa, då det är saker de har potential inom.
Visst ska det finnas läxor, men det bör också finnas läxhjälp anordnad av skolan efter ordinarie skoldags slut. Jag är starkt emot att rutavdraget används till läxhjälp. Det leder bara till att de rikas barn får mer hjälp än de fattigas – det finns även överbegåvade barn i fattiga familjer. Vi vill ha ett klasslöst samhälle. Rutavdrag för läxhjälp leder till ett mer ojämlikt samhälle. FYI, även underbegåvade barn lär sig mer om de gör läxor.
Skippa läxan – kanske inte, men förläng gärna skoldagen på frivillig basis.
OT
Polis misstänks för tjänstefel efter mord på öppen gata.
Han kunde backat, men valde istället att sätta en halvmantlad i levern på knivmannen – helt enligt gällande regler. Åtalet är mest ett sätt för polisen att få regelverket bekräftat i domstol.
Polismän misstänks ha städat bort bevis efter hustrumisshandlande kollega.
Förstår inte varför detta skulle föranleda några rubriker. Det är vanligt förekommande inom polisen och tas rent av med i det personliga CV:et när det är dags att förhandla om lönen.
Polis åtalas för lustmisshandel.
Rätt korkat av henne. Hon kunde ju väntat, som alla andra poliser, tills mannen befann sig i häktet innan hon misshandlade honom. Låt det här bli en läxa för alla hennes kolleger. Undvik lustmisshandel när det finns kameror i närheten.
Står inget om RUT i inlägget. Om du läser så ser du att det allmänt beslutas om att skjuta till pengar för läxläsning i skolan.
I övrigt. Haverist much?
Begåvning och prestation är två olika egenskaper.
Prestera kan alla även om de saknar begåvning.
Vilket alla teckningar från Dagis visar!
En intressant jämförelse är med den Holländska grundskolan. Efter det vi kallar mellanstadiet har de fyra olika skolsystem beroende på fallenhet. Detta testas innan uppdelning och kan givetvis ändras i efterhand även efter att uppdelningen skett.
Där hamnar de förtryckta och utstötta nördarna i en klass med enbart nördar och får helt plötsligt vänner, de som inte har så lätt hamnar i en hantverksförberedande utbildning. Däremellan är två nivåer.
I Sverige kör vi gemensam undervisning i allt upp till 16 års ålder. Den sjättedel av befolkningen som ligger strax över begåvningshandikapp dvs IQ 70-85 skall ha lika mycket och samma matteundervisning som den sjättedel som har IQ 115-130. Det är ett av de tydligaste uttrycken för absurditeten du beskriver i ditt inlägg.
Jag har sett undersökningar som menar på att det är ett typiskt dåligt system för de som är högpresterade, eftersom dom aldrig känner sig "smarta" med likasinnade. Tillsammans med lågpresterade höjs motivation och självförtroende vilket ger stimulans. Medan de som är lågpresterade inte sänks av att de omges av högpresterade.
Jämför med sådana personligheter som Zlatan (med tanke på kvällens match).
@Emil
Det finns undersökningar som visar i princip vad som helst. Inte minst sådana som skall rättfärdiga ideologiska beslut.
Har du inte själv eller åtminstone sett någon i din omgivning som glider genom högstadiet på en räkmacka. Som i princip inte lär sig att studera pga allt för låga krav. Eller de som stör och åker på utredning för bokstavskombination pga att de är uttråkade och understimulerade.
De som framhåller dessa undersökningar som du nämner och på allvar menar att riktigt duktiga och högpresterande elever stimuleras i en miljö bland barn från bakgrunder där skolan inte står högt i kurs och plugghästar närmast trakasseras blir snällt sagt humoristiska.
@emil
Jag skall i rättvisans namn hålla med dig om att det självklart finns elever som stimuleras av det du nämner. Barn är olika och av den anledningen skall vi inte ha bara ett system.
Den bästa lösningen är inte en utan många.
Att hela tiden sträva efter "den" perfekta lösningen för alla är kontraproduktivt och skulle jag vilja påstå mänsklig idioti. I Sverige bottnar denna idioti i den patologiska avundsjuka som tyvärr är en del av den svenska kulturen.
Du menar alltså att elever som är lågpresterade är synonymt med sådana som trakasserar andra? Givetvis är trakasserier inte tillåtet, och elever ska inte vara understimulerade. Det finns en läroplan och betygskriterier, och det är lärarens ansvar att se till så att detta efterföljs.
I Sverige har vi väl inte gemensam undervisning, utan individuell undervisning? En elev som ligger i den under begåvningssvansen ska/bör inte jobba mot samma mål som den eleven som ligger i den övre begåvningssvansen. Gör den det är det något som är fel.
Jag tror inte heller en perfekt lösning för alla existerar. Vi lever i ett samhälle, och det gäller att hitta den lösningen som ger maximal samhällsnytta givet ett visst antal pengar. Sen finns det dom som förlorar och dom som vinner på systemet, men det får man leva med.
@Emil
Märkligt att du läser ut det ur min kommentar ovan. Understimulerad syftar till de som är högpresterande och inte får några utmaningar. Och ja det är så att i t.ex bruksorter finns en tradition av att inte bry sig speciellt mycket om skolan då man inte har andra ambitioner än att börja på bruket eller liknande. Det är föreställningen av ett bra liv hos många där. Även om den kulturen försvinner från fler och fler ställen så sakteliga. Observera att den sista meningen är en stereotyp och kan omsättas till andra liknande bakgrunder, miljöer.
Faktum är att det är en av de mest avgörande faktorerna när det gäller resultat på nationella prov – föräldrarnas bakgrund. Intelligens är mycket ärftligt och vise versa.
Begåvningsreserven är till stora delar tillvaratagen i det kostnadsfria högre utbildningssystemet sedan någon generation tillbaka.
Precis, elever ska inte vara understimulerade. Det finns en läroplan och betygskriterier, och det är lärarens ansvar att se till så att detta efterföljs.
Visst, föräldrars bakgrund är korrelerade med resultat på nationella prov. Förstår inte kopplingen till ursprungliga inlägget. Det du egentligen menar är att man ska dela upp elever efter kulturella skillnader och inte begåvning, eller är det ekvivalent?
Intelligens är ärftligt. Enäggstvillingar (=arv och miljö samma) har till 95% "samma" resultat på IQ-tester. Enäggstvillingar som adopterats bort till olika familjer har 90% "samma" resultat.
Om föräldrars intelligens korrelerar med utbildning blir det automatiskt så att barnen också är intelligentare, och dessutom har föräldrar som förstår vitsen med utbildning och inte motarbetar.
Går inte att ändra på och oavsett så sätter den genetiska faktorn en gräns.
Jag har en iq inom översta 1% av befolkningen. Jag bryr mig inte om ifall nån finner mätvärdet irrelevant för begåvning, men jag hade lätt for mig i skolan. Jag lärde mig läsa och räkna innan första klass och blev erbjuden att hoppa över några år.
Jag hatade skolan innan universitetet. Det var ren förvaring av min kropp dagtid. Först på universitetet hade jag hamnat rätt och att umgås med andra skärpta dagligen var oerhört stimulerande. Det var inte det minsta hämmande.
Flera vänner som sannolikt är mycket mer begåvade än mig har inte kommit någonstans här i livet. Skolan tråkade ihjäl dom och dödade deras motivation. Vi talar riktigt skärpta människor, sådana som i en ideal värld hade kläckt ur sig bärande företagsideer som skulle gett arbete till avundsjuka sossar.
Min räddning var släkt som var uppmuntrande och pådrivande. Jag har nu 50 anställda och är välbergad. Tyvärr har Sverige ingen gagn av det för jag gav upp landet för länge sedan, men Sverige behöver uppmuntra sådana som mig lika mycket som man uppmuntrar folk att gå på idrottsprogram bara för att i 99% av fallen sluta som en bitter jumpalärare på nån förortsgrundskola. Inget illa om jumpalärare, men det är jag som skapat värdeskapande jobb.
Ett av de största misstagen som har gjorts i svenska skolan var när man avskaffade allmän och särskild kurs i matte och engelska.
# Cornu
Japp, men det håller på å luckras upp nu med tanke på att pöbeln har börjat nässla sig in på våra högskolor?
Självklart sätter den genetiska faktorn en gräns, men vi snackar högstadium här, inte raketforskning.
# mptp
Kul att det gått bra för dig, men mindre kul för dina vänner.
# narran
Jag tror ett större misstag var när skolan kommunaliserades. Den skola jag gick på läste iprincip alla särskild matte och engelska. Så för oss fyllde det ingen direkt funktion.
Ett ännu större misstag var nog att låta en ordförande i Svenska DDR förbundet designa skolan. Delvis efter modell från DDR.
Ett annat att avskaffa studentexamen som var ett fint verktyg för uppföljning. (Bryskt men det är det att missa en anställningsintervju med.)
Det sista är kanske anledningen till att studentexamen avskaffades. Det fanns jobb så det räckte i landet, varför skulle någon då kuggas i skolan?
Nu med global konkurrens mm är det annorlunda, då behöver åter nivån på Vilja * Personliga Förutsättningar (se diskussion nedan) dokumenteras.
Med en så hög iq tycker man att du borde ha lärt dig att stava till välbärgad…
@Patrik
Hänger inte riktigt ihop. Olika delar av hjärnan. Går att ha mycket hög IQ och samtidigt vara dyslektiker t.ex.
Faktum är att vi inte kommer att ha någon organiserad högre utbildning i vare sig statlig, kommunal eller privat regi om cirka 20 år. Vad än Björklund hittar på (eller hans skuggkompis på den rödgröna sidan)
Det blir mamma och pappa som får lära barn att läsa och räkna hjälpligt… samt lära sig spänna för hästen.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Nästan alla barn kan skriva fullt på matte/fysik och kemiprov om undervisningen skräddarsys på individ-nivå. Jag var urkass i matematik på grundskolan. Mina föräldrar skickade mig till en gymnasielärare i fysik/kemi/matematik en kväll i veckan under ett års tid. Jag fick högsta betyg i alla dessa ämnen när jag sedan pluggade på gymnasiet. Jag är övertygad om att väldigt många kan bli duktiga i teoretiska ämnen om dom får rätt stimulans. Egen guvernant borde vara en mänsklig rättighet för alla barn i en perfekt värld.
Observer, sorry, du är bara begåvad. Undervisningen i matte på grundskolan missgynnade och passade helt enkelt inte dig. Kassa lärare, stökig klass, tråkiga uppgifter etc.
Många begåvade blommar inte ut i skolan då de helt enkelt inte passar in.
Tro inte att det som gäller dig går att applicera på alla. Synd att du ska ha så dåligt självförtroende att du tror att du var "kass" i matte.
Jo i viss mån har du rätt. Det var en väldigt stökig klass med mycket bråk och oväsen. Lärarna fick ägna det mesta av tiden åt att vara ordningspolis och utvisa rötäggen. Så det kan vara en del av förklaringen i mitt fall.
@cornu
Kunde inte sagt det bättre själv. I bästa fall är påståendet ovan ett bra underlag till projicering för elever som inte presterar bra i skolan. I sämsta fall är det ett hån mot de elever som trots massvis med arbete, läxhjälp av både morfar, farmor och föräldrar knappt klarar godkänt.
@observer
Va, stimulerades inte du i miljön bland de lågpresterande eleverna. Det visar undersökningar gjorda i Sverige att du borde. Enligt dem skulle du känt dig duktig och på det viset presterat mer.
Snart skriver någon att Einstein var dålig i skolan. Vilket han inte var. Einstein var en extremt duktig elev, vad han fick skit för var att han idiotförklarade lärarna och förkastade den usla undervisningen. Efter ett skolbyte till en mer lämplig skola fick han högsta betyg i allt. Så den trösten kan man glömma, men visar kanske att rätt skola är viktigt även för (sär)begåvade.
Se
http://www.albert-einstein.org/article_handicap.html
"After one year of homeschooling, Albert was sent to primary school, entering second grade already at age 6 ½. He may not easily have accommodated himself to the school’s expected mindless obedience and discipline aimed at instilling authoritarian civic virtues. Unable – or unwilling – to provide quick automatic responses, the boy was considered only moderately talented by his teachers. Yet at the end of his first school year his mother could proudly relate that Albert's report card was splendid and his second term marks again put him at the top of his class. If the stigma of the "bright under-achiever" – "The Einstein Factor" – had been justified at any time, now it was no more the case. The fact that, at the age of 9 ½, Albert was accepted to the competitive Luitpold-Gymnasium, disproves any observable learning disabilities. Had his grades in primary school not been above average, his entrance into the Gymnasium would not have been possible."
Jag är nog typen som vill ha lugn och ro runtomkring mig när jag ska studera. Oväsen runtomkring stör själva inlärandet.
@cornu
Einstein kunde åtminstone "fly" till hemundervisning. I Sverige har våra "liberaler" sett till att om du skulle komma på tanken att undervisa i hemmet omhändertas dina barn om du inte följer uppmaningen att sända dem till skolan igen.
@observer
Egentligen borde du vara fly förbannad över vad de gjorde med din skolgång och mot dig men skolans oförmåga är normaliserad.
Israeliska armén har (hade?) ett talesätt för för vad som krävs för att bli en bra militär chef/ledare. Graden av duglighet som chef/ledare = Vilja * Personliga Förutsättningar. Produkten har förutsättningar att bli hög så länge ingen av faktorerna i multiplikationen är noll. Låga förutsättningar kan således kompenseras för med en rejäl ansträngning samtidigt som en totalt desillusionerad person med goda förutsättningar kan leverera ett undermåligt resultat.
Detta påstår jag går att applicera på en elev i skolan. Ja, en underbegåvad elev kommer ha svårigheter och få lägga ned mer betydligt mer tid, läs läxor och läxhjälp, än en begåvad för samma resultat men det GÅR för i princip alla att få MVG i matte i årskurs 9 om man ger sig f-n på det. På någon nivå slår man i taket för vad som går att uppnå med flit men det är knappast på grundskolan.
Problemet idag är att många elever helt saknar vilja/motivation att lära sig, att det inte är arbetsro i klassrummen och att kraven som ställs på eleverna är för låga. Det anses "coolare" att "softa" och "chilla" istället, både elever och många lärare.
@Ocke
Ligger mycket i vad du säger men du vet förmodligen inte riktigt vad som krävs för MVG i matte på grundskolan och vilken förmåga till abstrakt tänkande stora elevgrupper har.
Har du IQ 70 eller mindre räknas du till de begåvningshandikappade och placeras i särskolan. Tillhör du den sjättedel som har IQ 71-85 så menar du alltså att de är lata och/eller desillusionerade om de inte får MVG i matte? Förstår du vad du skriver?
Nej, jag hävdar motsatsen. Dvs att en person med IQ 75 kan få MVG om han lägger ned mycket tid och får adekvat stöd av föräldrar/skola. Jag vill också påstå att jag har rätt bra koll då jag har en grabb hemma som går i årskurs 9 som jag hjälper en hel del med just matten. Det är inte speciellt mycket problemlösning däremot en hel del räkning…
Tror inte din son har IQ 75.
@ocke
Nu grundar sig inte betyget på att räkna i mattebok. Nedan kan du se vad som krävs för högsta betyg (A) i åk 9. Förmodligen är det snarare så att du inte förstår vad det innebär att ha IQ 75.
"Kunskapskrav för betyget A i slutet av årskurs 9
Eleven kan lösa olika problem i bekanta situationer på ett väl fungerande sätt genom att välja och använda strategier och metoder med god anpassning till problemets karaktär samt formulera enkla matematiska modeller som kan tillämpas i sammanhanget. Eleven för välutvecklade och väl underbyggda resonemang om tillvägagångssätt och om resultatens rimlighet i förhållande till problemsituationen samt kan ge förslag på alternativa tillvägagångssätt.
Eleven har mycket goda kunskaper om matematiska begrepp och visar det genom att använda dem i nya sammanhang på ett väl fungerande sätt. Eleven kan även beskriva olika begrepp med hjälp av matematiska uttrycksformer på ett väl fungerande sätt. I beskrivningarna kan eleven växla mellan olika uttrycksformer samt föra välutvecklade resonemang kring hur begreppen relaterar till varandra.
Eleven kan välja och använda ändamålsenliga och effektiva matematiska metoder med god anpassning till sammanhanget för att göra beräkningar och lösa rutinuppgifter inom aritmetik, algebra, geometri, sannolikhet, statistik samt samband och förändring med mycket gott resultat.
Eleven kan redogöra för och samtala om tillvägagångssätt på ett ändamålsenligt och effektivt sätt och använder då symboler, algebraiska uttryck, formler, grafer, funktioner och andra matematiska uttrycksformer med god anpassning till syfte och sammanhang. I redovisningar och diskussioner för och följer eleven matematiska resonemang genom att framföra och bemöta matematiska argument på ett sätt som för resonemangen framåt och fördjupar eller breddar dem."
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
@ocke
Att få i princip alla elever att lära sig Phytagoras sats utantill eller någon annan matematisk sats är förmodligen rimligt men det räcker inte till högsta betyg som du säkert förstår när du läser kriterierna ovan.
Einstein vald fel skola, han accepterade aldrig "Köpenhamnstolkningen" och idiotförklarade andra vetenskapsmän =)
@Sellman
Nästan som en dikt, mycket fint. Tittade faktisktt igenom kraven tidigare i höstas då jag som jag skrev tidigare hjälper till en hel del med läxor nu för tiden. Intressant i sig att man har ett kunskapskrav som är helt omöjligt att följa upp för en lärare med 25 elever i klassen. Men det sorterar nog snarare under skolpolitiska frågor.
Kan alla med IQ 75 nå upp till kunskapskravet som det står skrivet? Där är det tveksamt det håller jag med om. Men i verkligheten där läraren faktiskt använder just matteboken i sin undervisning och i arbetet på lektionerna blir uppgifterna i nämnda bok rätt centrala. Det är utifrån arbetet med de uppgifter som läraren drar slutsatser om hur bra eleven är på att använda matematiska begrepp, uttrycksformer, löser tal ändamålsenligt och effektivt mm. Detta kompletteras sedan med prov där uppgifterna ofta är rätt lika de som förekommer i just matteboken. Jag påstår följaktligen att uppgifterna i matteboken har rätt hög validitet för hur eleven bedöms av läraren.
Angående min förståelse för hur lärandesituationen för en person med IQ75 ser ut så tror jag mig ha bättre insikt i den frågan än flertalet. Jag tjänstgjorde tidigare inom försvaret med huvudsaklig uppgifter inom utbildning av värnpliktiga. Med varje soldat följde på den gamla goda tiden ett GU-kort där alla mönstringsvärden fanns, även IQ på en skala 2-9. 2 var lägst och torde motsvara ungefär 75.
I slutet av värnpliktsepoken då enheter ofta hunnits läggas ned i tidsperioden mellan mönstring och inryck blev personer tillhörande nedlagda enheter tämligen ofta godtyckligt placerade vid andra enheter där personal fallit ifrån. Rätt ofta hände då att en 2a eller 3a dök upp på befattningar som hade 5 eller 6 som lägsta krav. Gick det att utbilda dessa individer? Svaret är ja, ofta med gott resultat även om extra hjälp och tidsuttag kunde krävas. Något som brukade garantera studieiver var "löftet" om att någon helgpermission inte kunde komma på tal förrän veckans utbildningsmål var uppnått. Jfr läxor som görs ordentligt med intentionen att lära sig.
Sammanfattningsvis: Underbegåvade individer kan genom flit och vilja prestera i paritet med normalbegåvade med utgångspunkt i de krav som dagens omvärld/samhället ställer på normalbegåvade. Detta gäller även i skolan.
Jag tillägger direkt att det inte är marschanträde och knästående skjutställning jag syftar på i inlägget ovan. Värnpliktiga fick stundtals lösa rätt tekniskt avancerade uppgifter och vi bemödade oss att utbilda dem i hur de bakomliggande systemen fungerade.
Enorm skillnad i att utbilda någon i hur en maskin fungerar och hur den ska användas, jämfört med att utbilda någon till att konstruera sagda maskin från en idé.
Konstruera är alltså inte bygga, utan det ingenjörsmässiga hantverket att designa t ex en radar från idén "vi behöver en radar som kan detektera XYZ". DET är vad vi behöver. Jobben att hitta någon som sitter och sköter driften av radarn kommer automatiskt, men utan att någon konstruerar så är vi kvar där vi är.
Instämmer i skillnaderna du beskriver. Fast tidigare resonemang rörde utbildning på högstadienivå. Konstruktion av radar och dylika ting torde komma några utbildningssteg senare för att uttrycka mig lite raljant.
Det som är min kärnpunkt ovan är att det vi kräver av en normalbegåvad idag, i grundskolan, klarar en underbegåvad som får uppmuntran, hjälp och ger sig tusan på att klara det. Problemet idag är att många, oavsett begåvning, är helt ointresserade av att prestera i skolan. Det är i alla fall "min verklighet".
Jämförelsen med värnpliktiga var till för att åskådliggöra att under ordnade förhållanden där misslyckande inte är ett alternativ kan personer med lägre begåvning prestera i paritet med normalbegåvade. Givetvis finns någonstans ett tak men begåvning till skillnad från matematik är långt ifrån en exakt vetenskap mig veterligen.
PS, C, som tredjepartsläsare tror jag ni talade missförsstod Ocke. Läs första stycket där Produkten Vilja * Personliga Förutsättningar introduceras igen. Det är egentligen samma sak som C talar om i inlägget men från en annan vinkel.
Man skall inte göra flera saker samtidigt, stryk förra inlägget. Skall vara:
PS, C, som tredjepartsläsare tror jag ni missförstod Ocke. Läs första stycket där Produkten Vilja * Personliga Förutsättningar introduceras igen. Det är egentligen samma sak som C talar om i inlägget men från en annan vinkel.
Tyvärr så är det inte attraktivt att jobba som lärare i Sverige så därför är det de minst lämpade som söker sig till dessa utbildningar. Vi övriga utbildar oss inom andra yrken; där lönen är väsentligt mycket högre. Men jag skulle kunna tänka mig att jobba extra som hjälplärare när jag blir pensionär.
Jag förstår inte den här fixeringen vid föräldrars involvering i läxor. Läxor, och läxförhör, är snarare möjligheten för de barn som *inte* kan påräkna hjälp hemifrån att höja sig över sina omständigheter?
Det verkar som att de flesta som diskuterar detta med läxor vuxit upp i funktionella familjer, där föräldrarna deltagit i läxläsningen. Och sedan förutsätter att det är så det går till. Men läxor finns inte till för er, utan för barnen i dysfunktionella familjer och är deras chans att förstå att de inte är "rö för vinden" utan kan "ta tag i sin situation". Själva. För ett bättre liv som vuxna.
Läxor är empowerment. Ingen curlinggrej.
Nja, visst har begåvning en del med i detta med jag tror att det avgörande är en kombination av resurser, felkonstruktion av systemet i sin helhet samt att världen har förändrats till något som vi inte riktigt förstår.
Det är dels fråga om energi/resurser; det mesta går om man arbetar tillräckligt hårt med det. Som tankeexperiment kan vi ju ponera att alla elever får oändligt med extralärare, skräddarsydda lektioner och så vidare. Jag har svårt att tro att det i ett sådant fall skulle vara helt förbannat omöjligt att yxa till en skaplig matematiker, jurist eller läkare ur klassens värsting.
Nu är ju detta inte möjligt, utan resurserna är begränsade (och sinande) vilket klart visar sig nu i dagens allt mer dysfunktionella skola.
Resursspöket går igen över hela maskineriet; mindre lärartäthet, urvattnad lärarutbildning och så vidare fortplantar problemen vidare. Vi har fått en värld där friskolorna satsar mer på markandsföring än på undervisning. Vi har fått en värld där en accelererande andel av eleverna inte ens klarar av de mest basala ting inom räkning, läsning och språk. Vi har fått en värld där skolor gör reklam för att de minsann har "garanterat lärarledda lektioner". Detta är inte hållbart. Självklart faller resultaten då.
Sedan har vi ett generellt systemfel svensk skola; det sker ingen omfattande, oberoende kontroll av vad du lärt dig, och vad du behöver öva på. Den funktion som förr skedde genom spärrtentor, "riktig" studentexamen samt nationella prov med oberoende rättning och administration finns inte längre. Resultaten blir därefter. "Det som blir utvärderat, blir utfört" för att citera tidsstudiemännen.
Sedan har också förändringen av omvärlden bidragit till en allmän desillusionering och apati bland de yngre; media trummar in framgångsbudskapet som blir allt svårare och svårare att uppnå. I takt med att allt fler ska få plats i den globala ekonomin med finita resurser så blir konkurrensen mördande. Folk ger upp. Slutar slåss. En del av mig håller med dem; varför slita ihjäl sig för en värld som egentligen inte vill ha en? I kombination med det alltjämt flagnande utbildningssystemet i Sverige (och i många andra postindustriella länder) och de allt mer sofistikerade lågpriskonkurrenterna från öst i överläge, är det svårt att motivera en allt mer ignorant, ointresserad och uppgiven generation till nya ansträngningar. Se det som en typ av krigströtthet.
Nu är jag ingen expert i ämnet men om jag ska komma med någon form av åtgärder så föreslår jag följande;
-De så bespottade elitklasserna måste fram för att vi skall kunna ta fram våra egna talanger.
-Vi måste fokusera resurserna. Det är dags att ge upp illusionen om att "all kunskap behövs". Det kanske den gör, men inte på en marknad. Det är bara att se sanningen i vitögat och inse att det är dels megaföretagen och det institutionella kapitalet som bestämmer globalt just nu. Det vi kan göra är att ta reda på vad för kunskaper dessa är intresserade av och kanalisera resurserna dit.
-Satsa på kvalitet istället för kvantitet. Exempelvis skall universitet vara centra för kunskapsalstring och inte arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I Sverige har vi max behov av fyra-fem universitet, inte snart dussinet.
-Jag vet att detta låter en smula populistiskt med faktum kvarstår; skolan kommer att vara i fritt fall tills vi reparerar skadan som är gjord efter åratal av förfall på lärarutbildningarna. Lönerna måste upp, utbildningen måste reformeras.
-Se till att de som har friskolor kan garantera kvalitet och någon form av konkursskydd för eleverna.
-Någon form av lärlingssystem för dem som inte vill läsa vidare. Istället för att som nu kanalisera dessa till Akassa, fotbollshuliganism och apati skall de kanaliseras till ett praktiskt yrke istället.
I sammanhanget kan man även konstatera att Major Björklunds käpphäst om katederundervisningens förträfflighet i klassrum även den är käpprätt åt… Eller åtminstone bara passar de normalbegåvade, eller på vilken nivå läraren nu lägger ribban. Övriga hänger inte med eller orkar inte lyssna.
Hänger man inte med eller inte orkar lyssna på katederundervisning. (Förmodligen de två extremerna på fördelningen) skall man väl göra något annat, till exempel måla.
Att vi haft lyxsituationen att kunna kritisera en krävande skola i Sverige under efterkrigstiden är en historisk parentes orsakad av jobböverskott, vilket också varit en historisk parentes. Hävdar jag. Tyvärr lever många, oftast vänsterideologer verkar det som, kvar i denna världsbild.
Sen finns det vissa som tycker att det plågsamt tråkigt att behöva lyssna på någon som bara maler på, medan för andra fungerar det utmärkt, så även sättet att kunna tillgodogöra sig kunskap skiljer mycket mellan individer. Optimalt vore att varje individ skulle få tillgodogöra sig kunskap i sin egen takt och på sitt eget favoritsätt.
Dessutom får man konstatera att en av skolans viktigaste uppgifter genom tiderna verkar vara att pacificera individer till lydiga arbetande skattebetalare.
…vilket funkade fint när man hade akut brist på arbetskraft, men funkar sådär när den värdeskapande industrisektorn är i fritt fall och vi behöver nya företag för att exempelvis ersätta de 24'000 jobben som försvunnit från Ericsson de senaste 10 åren.
Intelligens är ärftligt, ja, men Steven Pinker skriver att genomsnitts IQ i populationen hela tiden höjs, så att testerna måste justeras. Han skriver rent ut att vi vid ett samtal med någon genomsnittlig person från 1800 talet skulle finna denne "retarded", och ger många exempel. Orsaken skulle vara den ständiga utvecklingen av symbolanvändningen och abstraktionsnivåerna. Jag vet inte om han har rätt, men för egen del tror jag mycket av det vi idag gör dagligen med datorer skulle ha varit väldigt svårt att förklara ens konceptuellt för en teknikintresserad tonåring på 80talet.
Beror nog vilka sidor man beaktar, hur mycket utantillkunskap att recitera texter kan dagens människor? Hur mycket tid har dagens människor att reflektera över innehållet i en vacker naturbeskrivande psalm eller dikt av Stagnelius. Praktiskt ute i hagen eller sjungande? (När radion kom slutade folk sjunga i vardagen, enligt Frans G Bengtsson)
Läs böcker från 1800-talet (gärna svenska, det finns många ty Sverige var ett kulturland redan då) så blir nog Pinkers, snack snabbt vederlagt. (Men dagens hjärnor har väl tränats till dagens krav vilka troligen mer liknar iq-test än gårdagens lantliga liv.)
Vi är nog i stort överens. Dagens hjärnor har tränats till dagens krav, dvs just intelligens. Förmåga att skapa vacker musik eller konst (i bred bemärkelse) fanns ju utan tvekan, och visst var språket "rikare" i betydelsen fler ord, mer invecklade meningar och mer komplex grammatik. Men symbolanvändning och abstraktioner är vi bättre på, liksom förmågan att se generella mönster.
Syftet med läxhjälpen är dock även att skapa tillväxt genom att få diverse aktiviteter att bli ekonomiska och därmed synas på BNP.
Jamen inför en skolavgift och belöna barnen för att göra läxan – så får man ännu mer BNP;)
För er som tror att folk var imbeciller på 1800-talet: antagningsprov till Harvard från 1869. Mattedelen börjar på sidan 6.
http://graphics8.nytimes.com/packages/pdf/education/harvardexam.pdf
Själv var jag fullständigt dum i huvudet och misslyckad som barn. Jag gick ut med bland de sämsta betygen i grundskolan och gymnasiet i hela Sverige, och än idag kan jag inte räkna ordentlig matte, skriva med ordentlig grammatik eller stava. Jag är så efterbliven att jag till och med, till denna dag, glömmer bort hur ord stavas, och måste rätta felstavelser som jag skriver denna kommentar.
Genom tonåren stötte jag på en del intellektuella, och andra icke-intellektuella men intelligenta och skapligt välbärgade människor som hade fina jobb och var rättfärdigat kaxiga och hade stora egon. Jag hade ju min pretentiösa period där jag döljde mina svagheter och försökte mig på att hänga med de "coola" snubbarna – men, jag var inte en av dem, och jag kände det redan då. Om du inte är en praktisk, intelligent och framgångsrik människa, så kommer du aldrig att bli älskad; det var så jag resonerade på den tiden. Nog finns det folk som resonerar så. Men i slutändan separerade jag ifrån dessa människor, och hela den världen. Det var lite jobbigt först, men nu har jag accepterat alla mina brister och underkastat mig förödmjukelsen och sanningen – jag är bara en simpel människa.
Tja, nu är det kanske sant att jag antagligen hade bidragit mer till fosterlandet genom att skriva av alla mina organ för donation till behövande och sedan begå självmord så väntetiden minskade. Självhat och självförakt och alla dessa barnsliga, post-modernistiska resonemang flyter runt i ens tankeflöde. Men jag är inte viktig, och när jag insåg detta så lättade bördan ifrån mina axlar. Jag lärde mig att leva för livet självt. Genom livet blir vi bländade av alla de lovande nyanserna av kärleksljus, och bara det faktum att vi är vid liv och besitter ett medvetande som mycket väl kan vara oändligt, är ett oerhört outgrundligt fenomen.
I vilket fall som helst: Respekt till alla er klipska nyanlända. Det är kanske så att det är er roll att vara de ni är med den begåvning ni besitter – en intellektuell och intelligent människa lär sig om sig själv och lever ut sin begåvning, vare sig det är gudasänt eller bara är ren slump. Jag önskar jag hade varit begåvad inom mattematik, men vad jag vill och vad verkligheten faktiskt är en annan sak. Däremot har jag hört att man faktiskt kan öka IQ genom att börja anstränga sig mer och trycka på – jag ska försöka med detta nästa år.
Fred
Som överbegåvad person som även jobbar med läxhjälp, måste jag säga nej. INTE MER LÄXOR. VI VILL INTE HA LÄXOR. Annan och anpassad utbildning, ja. Lösningen är inte att ha det nuvarande skolsystemet och sen ännu lite till för dom som är överbegåvade. Det handlar inte om att det är för lite att göra, utan snarare sättet. Överbegåvade elever är lätta att känna igen då dom ofta är väldigt aktivt muntligt i diskussioner i klassrummet, och visar att de är duktiga men är dåliga på att lämna in saker i tid och överlag plugga inför prov. Majoriteten är ca C/VG- elever, då det är duktiga men inte när det kommer till att hanterar sina studier.
Mer läxor är inte lösningen. Problemet är inte endast nivån, utan även sättet som kunskapen undervisas. Mer diskussion, mer fokus på förståelse än fakta. Saker förklaras genom deras samband till andra saker. Matte kanske lärs ut med nummer filosofi i tidig ålder.
Av de elever jag haft som liksom mig varit överbegåvade, så är traditionella läxor som kryptonit, det innebär oftast endast ökad press och stress. Snarare att vara fri och skapa uppgifter själv från betygsmålen eller bara få själv inrikta sig och få diskutera ett ämne de valt själv är det som funkar bäst.
Plus att det är viktigt att komma ihåg att IQ påverkas både av miljö och biologi. Vilket jag tycker inte framgick i inlägget. Därför är det viktigt att ge alla barn från alla olika socioekonomiska förhållanden en chans att nå sin högsta begåvningspotential.