År 2011 var hushållens disponibla medianinkomst 17 300:- SEK i månaden exklusive kapitalinkomster och 20 075:- SEK i månaden inklusive kapitalinkomster. Disponibel inkomst är alltså pengar kvar i plånboken när skatten är dragen och bidrag utbetalda, inklusive barnbidraget.
SCB:s siffror rör alltså hushållen, eller som det så fint heter konsumtionsenheter.


Disponibel årsinkomst, inklusive
kapitalinkomst, per hushåll.
Börstopparna 2000 och 2007
 syns rätt tydligt.
Sedan 1991 har disponibel månadsinkomst från inkomst av tjänst (etc) ökat med 71% för den sk decil 10, landets tio procent hushåll med högst inkomst. De låg 2011 på en disponibel månadsinkomst om 41 442:- SEK. Ett rätt patetiskt belopp, med tanke på att detta är landets 10% högst avlönade hushåll. Vi pratar inte om några miljoninkomster här, och inte osannolikt rör det sig ofta dessutom om tvåpersonershushåll. Disponibel årsinkomst inklusive inkomst av kapital ökade 81% och låg på  594 300:- SEK om året för dessa mest gynnade hushåll. Inte heller där pratar vi om några större inkomster. Sedan alliansregimen tog över har gruppens inkomster ökat 18% på inkomst av tjänst och 10% inklusive inkomst av kapital.
Disponibel månadsinkomst av tjänst

För de 10% av hushållen som har lägst inkomst har utvecklingen gått i andra riktningen. Här har man 6 575:- SEK att disponera efter bidrag varje månad, en ökning med 8% sedan 1991, men en sänkning med 2.5% sedan alliansregimen tog över. Räknar man med inkomst av kapital för första decilen har inkomsterna ökat 8% sedan 1991 och fallit 4.3% sedan alliansregimen tog över.

Disponibel inkomst av tjänst (etc)
efter deciler, hushåll
De 10% hushåll med högst löneinkomster hade 2011 530% högre disponibel inkomst än de 10% med lägst löneinkomster. 1991 var skillnaden 300%. Klyftorna växer och rättvisan ökar, dvs de som är eftertraktade på arbetsmarknaden och/eller kan hitta en hushållspartner får allt mer pengar att disponera varje månad. De som fått rejält höjda inkomster har haft all möjlighet att använda rättvisan till att visa sig solidariska och ge till de som inte har, men har förstås istället gått med mössan i hand till banken och lånat så mycket pengar de kan istället. Kom ihåg att solidaritet aldrig kan uppstå genom tvång, dvs beskattning.

Var ligger ditt eget hushåll? Korrigera för eventuell utveckling från 2011.

Undersökningen nedan kommer göras om, för att ta hänsyn till konsumtionsenheterna. Men svara för all del så länge, så kan vi jämföra med nästa undersökning.

Skicka en kommentar Blogger

  1. "Klyftorna växer och rättvisan ökar, dvs de som är eftertraktade på arbetsmarknaden och/eller kan hitta en hushållspartner får allt mer pengar att disponera varje månad. De som fått rejält höjda inkomster har haft all möjlighet att använda rättvisan till att visa sig solidariska och ge till de som inte har, men har förstås istället gått med mössan i hand till banken och lånat så mycket pengar de kan istället. Kom ihåg att solidaritet aldrig kan uppstå genom tvång, dvs beskattning."

    Högst diskutabla påståenden. Jag har läst en del om Indien i helgen och där finns 1,3 miljarder fattiga människor varav de allra flesta inte har något hopp om att finna ett rimligt välbetalt jobb inom den fina marknadsekonomin, givet naturresursbegränsningarna och att maskiner är så otroligt mycket effektivare än människor. Rättvisa är tydligen att de svälter...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du blandar ihop solidaritet och rättvisa.

      Radera
    2. Finns inget som hindrar dig från att vara solidarisk och ge allt du har till någon indier.

      Radera
    3. En egendomlig idé det där, att marknadsekonomi är detsamma som rättvisa. Ekonomi som ideologi.

      Radera
    4. Cornu,

      vad jag vet finns ingen allmän definition på "rättvisa". Jag tolkar det som att du definierar distributiv rättvisa som solidaritet vilket inte är så tokigt. Jag skulle dock vara tydligare med att jag använder en egen definition. Annars riskerar man att bli som Kapitalist...

      Radera
    5. @Clabbe

      Nej det är inte så lätt. Solidaritet betyder att ta gemensamt ansvar, rättvisa är betyder helt enkelt att förhållandena är "rätt". Vad solidaritet är är alltså ganska objektivt medan vad rättvisa är är betydligt mer subjektivt - endel tycker det är helt i sin ordning att ta medel från de bättre förmedlade för att utjämna ekonomiska förhållandena och andra tycker inte detta (följaktligen kommer dessa att ha olika syn på vad som är rättvist).

      Radera
    6. Sant om Indien är i alla fall att totalt sett är det ett förvånansvärt rikt land och att svält och jävelskap hade kunnat utrotas genom en vettig fördelningspolitik.

      När det gäller idén om "rättvisa" försvåras diskussionen framför allt av det faktum att vi vet vilka vi är. Vi känner till vår ras, kön, religion, förmåga, hälsa, etc. John Rawls hade ett festligt tankeexperiment på det temat.

      Radera
    7. @Kuckel: Fantastiskt att 1.3 miljarder av 1.2 miljarder befintliga människor i Indien är fattiga. Trots 250 miljoner i medelklassen. Socialistisk räkneförmåga i sin prydno?

      Radera
    8. @Ben Dover: "Sant om Indien är i alla fall att totalt sett är det ett förvånansvärt rikt land och att svält och jävelskap hade kunnat utrotas genom en vettig fördelningspolitik."

      Socialistiskt sant, men inte konventionellt sant. Ungefär som sanningen i namnet "demokratiska folkrepubliken korea". Den mer konventionella sanningen är att Indien har $1,500 i BNP per capita, medan Kina har $6.000, Mexico $10,000, Taiwan $20,000 och Sverige $55,000.

      Konventionell ekonomisk sanning är också att ett av Indiens stora problem är deras tungt socialistiska och protektionistiska politik som hämmar företagande och strukturomvandling. Det är också därför Kina, från samma nivå som Indien, snabbt kunde tuffa om Indien när de liberaliserade i början på 90-talet, trots att Indien haft självstyre sen slutet av 40-talet.

      Men du har helt rätt i att socialistisk sanning är att Indien är rikt och alla skulle att leva i välstånd och harmoni om man bara höjde skattetrycket till 50% och använde pengarna till att belöna improduktivitet.

      Radera
    9. Nu fäktar du ju mot en massa saker jag aldrig ens sagt?

      Sen tycker jag bara det finns en sorts sanning, som inte beror på källan. Att köpa och sälja barn, t ex, är fel. Även om din idol Murray Rothbard tyckte att det var rätt.

      Radera
    10. Om det bara finns en sorts sanning så är det nog läge att backa från att Indien skulle vara rikt. De producerar värde motsvarande en tusenlapp i månaden var. Oavsett hur mycket de försöker dela upp dessa pengar så blir det fattigt.

      Radera

    11. Att skapa halmgubbar som man sedan fäktar mot - det är väl det som är meningen med den här bloggen?

      Radera
    12. Knappast en halmgubbe att BD tror att Indiens problem är brist på fördelningspolitik, eller?

      Radera
    13. Jag letar som febrilt efter inlägget där BD sagt att alla i Indien "skulle leva i välstånd och harmoni om man bara höjde skattetrycket till 50% och använde pengarna till att belöna improduktivitet" men hittar det inte. Kan du länka?

      Radera
    14. @Clabbe

      "Sant om Indien är i alla fall att totalt sett är det ett förvånansvärt rikt land och att svält och jävelskap hade kunnat utrotas genom en vettig fördelningspolitik."

      En BNP på (enligt uppgift) $1500/capita kan knappast räcka till mer än $1500/capita oavsett hur man fördelar den...

      Radera
    15. Ja, det är t ex förvånande att Indien anser sig ha råd att hålla sig med världens åttonde största försvarsbudget - i ABSOLUTA tal. Bland annat jaktplan för ca 100 miljarder SEK på sistone.

      Samtidigt som de ligger långt ner i bottenligan i hälsovårdsutgifter per capita i hela jävla världen - i procent av GDP.

      Så nog är det en prioriteringsfråga alltid.

      Radera
    16. Indiens försvar drar 2.5% av BNP, vilket varken är anmärkningsvärt högt eller lågt.

      Låt oss räkna om till kronor och dagsbasis. En snitt-indier producerar 26 kr värde per dag och lägger 60 öre på försvaret. Jag tror inte detta avbräck på 60 öre är orsaken till att indierna är fattiga.

      Återstår din socialistiska sanning - de är fattiga för att de inte är bättre på att belöna improduktivitet!

      Radera
    17. Svälter man på 26 kr/dag?

      Radera
    18. @Ben Dover

      Är man rik på 26kr/dag? Är 60öre mer eller mindre en avgörande skillnad mellan att vara rik eller fattig och svältande? Påståendet att indien är rikt och "svält och jävelskap" skulle kunna elimineras med en vettig fördelning är svårt att ta på allvar - oavsett hur du fördelar BNP så kommer någon att få nöja sig med högst 26kr/dag.

      Radera
    19. Nej, man är inte rik på 26 kr/dag, men det är inte det jag skrivit heller.

      Om du tycker att 2,5% av inkomsten hit eller dit inte spelar nån avgörande skillnad, stoppa då omedelbart 2,5% av din bruttoinkomst i ett kuvert och skicka det till mig varje månad den 25:e.

      Att du hittar på saker som jag inte sagt och sen argumenterar emot dem, samt inte kan besvara en enkel ja/nej-fråga tar jag som att du saknar argument.

      Radera
    20. @Ben Dover

      Du har skrivit "Sant om Indien är i alla fall att totalt sett är det ett förvånansvärt rikt land och att svält och jävelskap hade kunnat utrotas genom en vettig fördelningspolitik.", när jag ser siffran på indiens BNP så är jag mer benägen att hävda att indien är ett förvånansvärt fattigt land.

      Jag hittar inte på saker som du skriver - det gör du själv. Glöm inte att vem som helst faktiskt kan läsa innantill vad du skrivit.

      Om du vill ha svar på din fråga så har jag svårt att se att man kan få till en fungerande matbudget för 26kr/dag som inte hamnar under någon slags svältgräns, men som sagt gränsen för vad som anses vara svält är ju lite flytande. Frågan du själv bör svara dig är om 26kr/dag är tillräckligt för att utrota "svält och jävelskap".

      Radera
    21. @Jeppen: "Den mer konventionella sanningen är att Indien har $1,500 i BNP per capita, medan Kina har $6.000, Mexico $10,000, Taiwan $20,000 och Sverige $55,000. "

      ...och den konventionella sanningen är också att Sverige kostar ett par tyg-Converse som alla bara måste ha, 699 sek medan samma dojor går på <50 RMB i Kina. Liknande prisdifferens finns på det mesta, så att bara jämföra USD/Capita är rätt meningslöst.

      Radera
    22. @Anonym:

      Vietnam har ungefär samma BNP/capita som Indien. Något lägre t o m. 2013 var senaste året det förekom svält i Indien. När var det senast en svältkatastrof i Vietnam?

      Radera
    23. @Klarsynth: Det ligger något i det, förstås, men mera anonyma råvaror (baslivsmedel, energi, metaller) handlas på världsmarknaden i nominella dollar och indierna har där betydligt mer begränsade möjligheter att avvika kostnadsmässigt där än för Converse-skor. Men visst får indierna mer för sina pengar än vi.

      Radera
    24. Jag ställer då frågan en gång till - svälter man på 26 kr/dag, i Indien?

      Radera
    25. @Ben Dover

      Vad du fokuserar på svälten (svält är inte samma sak som svältkatastrof dessutom) - hur var det med att indien är ett förvånansvärt rikt land? Med tanke på att jag blev överraskad hur lågt BNP man hade så är det ett märkligt påstående - hur många tror du skulle bli överraaskade på andra hållet?

      Radera
    26. Förvånansvärt rikt med hänsyn till att folk svälter ihjäl där, regelbundet. Det gör man såvitt jag vet inte i Vietnam t ex.

      Radera
    27. @Ben Dover

      Jaha, du glömde bara nämna "med hänsyn till att folk svälter" (hur många som svälter ihjäl om några har jag inte kollat upp dock). Det liknar lite av ett cirkelresonemang då dock...

      Radera
  2. Det kan ju vara ganska besvärligt att uppskatta ifall man är flera i hushållet. Har man delvis separat ekonomi så har man ju inte så exakt koll på vad ens sambo har för inkomst. Jag antar att man får gissa lite...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur fungerar sådant? Har ni två kylskåp, med er egen mat i och två av allt i övrigt, så man inte sliter på sambons tvättmaskin etc?

      Radera
    2. Nu ska jag inte lägga ord hos någon annan men här delar vi på räkningarna och matinköpen. I övrigt behåller jag mina pengar och min bättre hälft sina. Jag vet att hon har mer kvar när det grundläggande är betalt än vad jag har men jag vet inte hur mycket. Svårare än så är det inte.

      Radera
    3. @Cornu

      Vi flyttar över en del av våra inkomster på ett gemensamt konto som vi använder för gemensamma utgifter. Resten av våra inkomster använder vi som vi själva tycker och det finns då ingen anledning för mig att lägga mig i hur mycket detta är eller hur det används.

      Radera
    4. Sånt där begriper jag mig inte på överhuvudtaget. Då är man inte en familj utan bor bara i kollektiv med en kk.

      Jag och min fru har ett konto som våra löner går in på och som vi har varsitt plastkort till. Vi också ett gemensamt sparkonto som vi flyttar över överskjutande pengar till ibland. Det är allt. Sen handlar vi det vi känner för.

      Radera
    5. @Ben Dover

      Är personangrepp det bästa argument du kan åstakomma?

      @jeppen

      Det finns inget behov för dig att begripa dig på hur andra har ordnat sin ekonomi. Ditt upplägg ändrar inte något i sak - det blir varken mer eller mindre ett kollektiv med en kk.

      Radera
    6. @Anonym: Tror inte du avgör mitt behov. Jo, mitt upplägg visar att vi är en familj. Ditt visar att ni inte menar allvar med er relation. Med den graden av antingen individualism eller ojämlikhet finns inget djup och ömsesidighet.

      Radera
    7. @Jeppen

      Om du vill och har förstånd så kan du nog begripa - har du inte det så kan jag inte hjälpa dig med det även om ett behov mot förmodan skulle föreligga. Jag ser inget som gör ert upplägg till mer familj än vårt upplägg, det visar heller inte att det finns något mer eller mindre allvar i relationen heller.

      Radera
    8. @Anonym: Misstänker att det är du som inte har behov att begripa.

      Radera
    9. Jag erkänner, jag har inte det minsta behov av att begripa varför andras åsikt om att vår lösning inte är bra har någon validitet eftersom det motsägs av empiri. Det fungerar för oss, 13 år tillsammans och inte ett bråk om ekonomi. Om du tycker att vårt förhållande inte är riktigt så är det ditt problem, inte mitt.

      Radera
    10. Jag tycker man kan respektera andras privata familjeval. Vad vuxna människor kommer överens om ömsesidigt och frivilligt i hemmet är inte någon annans sak.

      Jag var däremot intresserad av hur det fungerade, rent tekniskt.

      Radera
    11. @Anonym:

      Det var så klart ett skämt att kalla dig kommunist för att du och din... fru? sätter in pengar på ett gemensamt konto.

      Radera
    12. @Ben Dover

      Skillnaden mot kommunism är dock att jag gör det frivilligt utan hot om våld från regeringen...

      Radera
    13. Finns tre sätt att dela ekonomin om man har olika inkomster:

      1) Dela alla kostnader lika, behåll egna resterande pengar
      2) Dela alla kostnader i relation till hur stor inkomst man har, den med högre betalar proportionellt mer av alla kostnader. Behåll alla resterande pengar själva
      3) Dela allt, dvs alla inkomster ses som en, alla utgifter tas från denna, inga personliga egna pengar

      Radera
    14. @Anonym: Ja, precis. Kommunism alltså.

      Radera
    15. @Orkamedskiten: " Det fungerar för oss, 13 år tillsammans och inte ett bråk om ekonomi."

      Likt Cornu är jag intresserad av hur det fungerar tekniskt. Ni delar lika på föräldraledigheten och jobbar i övrigt heltid båda två? Eller kompenserar ni varandra för ojämlik mängd hemjobb/karriärfokus? Varsin bil som ni betalar själva, eller utnyttjar ni en gemensam bil exakt lika mycket? Semester-resor, aldrig några problem med att ena parten tycker att den inte har råd, medan andra parten har det? Etc?

      I de flesta fall jag har hört om sånt här är det uppenbart ojämlika maktförhållanden inblandat, och det fungerar så länge den svagare parten inte vågar klaga eller sålänge den starkare parten är såpass generös att de lika gärna skulle kunna haft gemensam ekonomi på riktigt.

      Jag kan dock tänka mig att det funkar jämlikt om det är två väldigt självständiga höginkomsttagare det handlar om. Men det är som sagt lite för självständigt för min smak - vågar man inte ha gemensam ekonomi på riktigt så...

      Radera
    16. @jeppen

      Jag har förklarat hur det funkar. Om du nu har ett genuint behov av att begripa så borde du väl ha begripit. Hur svårt kan det vara?

      Uppenbarligen finns det gott om exempel på att upplägget funkar och jag ser ingen anledning till att det ena eller det andra upplägget skulle vara mer eller mindre hållbart per automatik. Man kan föra liknande resonemang om att även helt gemensam ekonomi kan leda till osämja angående ekonomin.

      Det hela handlar nog inte om att hitta en silverkula som fixar förhållandet utan faktiskt få det till att funka i praktiken för sig själva.

      Radera
    17. hahaha, ja inte är det konstigt att Centerns idéprogram faller i dålig jord när folk på fullt allvar tror de är mer "familj" om de delar på pengarna än om de inte gör det.

      Det största hindret mot liberalismen är små människor med begränsad fantasi som ser sig själva som norm och bara ser begränsningar med hur andra vill lösa sina liv.

      Radera
    18. @Anonym: Nej, du har inte förklarat hur det funkar - inte på den detaljnivån jag frågade efter. Silverkula kontra "funka i praktiken"... Tja, det handlar förstås om vilken nivå på "funka" man är ute efter. Konfliktfritt är ett ganska fattigt och defensivt mått på "funka", tycker jag. Det finns många som lever konfliktfritt tills barnen flyttat hemifrån och det gemensamma projektet inte längre finns som kitt. Och någon gång läste jag att hälften av alla gifta kvinnor uppger att de skulle skilja sig om de blev ekonomiskt oberoende.

      (Ekonomiskt oberoende för en man betyder att han inte behöver arbeta. Ekonomiskt oberoende för en kvinna betyder att hon inte behöver en man.)

      @Klarsynth: Tyvärr producerade du bara ett svepande ad hominem med lite ideologisk signalering. That don't impress me much.

      Radera
    19. Intressant exposé av mänsklig inskränkthet. När någon gör något som man själv inte ser som genomförbart pga petimeterkaraktär exv, så stämplar man denne någon som konstig och "inte seriös i förhållandet". För personer som inte kan förstå hur något sådant kan fungera utan att man kartlägger vem som sliter mest på inredningen, kommer det givetvis aldrig att fungera.

      Radera
    20. @Jeppen,

      Hade ingen ambition att imponera på dig, så det är lugnt. Du hör definitivt till skaran jag beskrev, vilket du bara bevisade ytterligare med dina svepande könsroller och dravel kring ekonomiskt oberoende i svaret till @Anonym...

      Radera
    21. @jeppen

      Jag finner det lite oklart med vad du behöver förstå. Jag har beskrivit hur vi gör och att det fungerar för oss.

      Vidare angående ekonomiskt oberoende så blir ju den som tjänar mindre i ett förhållande där man har gemensam ekonomi och delar på kostnaderna mer ekonomiskt beroende eftersom hon ju i praktiken får månadspeng av sin partner.

      Radera
    22. BTW varför är det i fetstil vem jeppen har svarat?

      Radera
    23. För att jeppen använder HTML-taggar för fetstil.

      Radera
  3. Hushållens disponibla inkomst verkar låg?

    Jag och tjejen har helt "normala" jobb och ändå hamnar vi i decil 9 eller 10. Så bra känns det inte. :)

    Finns det data för hushåll med t ex 2 personer? Hur ligger den disponibla inkomsten då?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det är så här illa det är helt enkelt. Det är inte konstigt att svenskarna inte har något sparkapital och att många inte klarar oförutsedda utgifter. Drygt 40000:- SEK i disponibel månadsinkomst för de 10% "rikaste" hushållen...

      Radera
    2. Det är lustigt hur vi etablerat en så stor lögn om rikedom för oss själva och varandra.
      Gemene man verkar tro att alla har det så bra ställt.
      Kanske inte så konstigt när alla stoltserar med lånta fjädrar.

      Alla som tror att man kan beskatta de "rika" sedan när den ekonomiska krisen blir ett faktum för att lösa alla problem, kommer bli besvikna på hur lite det blir då vi delat upp det sparkapital som de extremt få riktigt rika har.

      Radera
    3. Eller så är det ganska vanligt med enpersonshushåll...

      @AlnusIncana

      Det tragiska blir när vi skall leva upp till normen och visa upp fjädrarna i tron att alla andra har det så bra. Alla lånar för att kunna visa upp en fasad lika prålig som grannen som också måste låna av samma anledning;(

      Radera
    4. Här diskuterar vi som vanligt bara halva sanningen och som vanligt den svartsyntaste.

      Ja, det finns få som klarar en större oförutsedd utgift kanske. Å andra sidan löper man inte risken att få en sjukhusräkning på en halv mille efter en bilolycka.

      Ja, den disponibla inkomsten är låg. Å andra sidan betalar man typ 2000 spänn för en dagisplats. I lågskatteländer betalar du det tiodubbla OCH skickar med ungarna mackor till dagis.

      Enögda diskussioner blir oftast rätt meningslösa. När det gäller privatekonomi är det rimligt att se vad ett hushåll erhåller varje månad dels i sin disponibla inkomst, men också i form av tjänster från samhället via skattepengar, totalt sett?

      Radera
    5. Lönebildningen för löneslavar i sverige är extremt komprimerad, så för att hamna i tionde decilen, eller till och med de sista centilerna krävs inte speciellt "hög" lön, objektivt sett.

      Tjänar du bara dubbelt så mycket som ett typiskt låglönejobb hamnar du direkt ganska högt upp. Ett resultat av den socialistiskt indoktrinerade folksjälen.

      För min del får "klyftorna" gärna öka mer. Men med den rådande socialistregimen verkar trenden/önskan vara att fler ska bli låglöneslavar.

      Radera
    6. Statsbidraget för en dagsiplats är 70-90kkr per år om min källa är riktigt. Så billigt är det inte. Men vi delar på det rättvist, solidariskt, eller nå't, i Sverige.

      Djävligt synd att vårdnadsbidraget kohandlats sönder. Tänk om vi solidariskt erbjöde föräldrarna 70laxar om året för att ta hand sina barn (med kanske en gräns på tre barn).

      Det hade nog resulterat i färre spruckna förhållanden och olyckliga barn.

      Redan på femtiotalet hade man kommit fram till att barn tog skada av dagis men eftersom det är ett politiskt projekt bortser man från det.

      Radera
    7. @kgb35

      Det låter mycket, men med tanke på att staten pröjsar så mycket för att barnen skall passas så borde man ju ur statens synvinkel lika gärna kunna betala pengarna till föräldrarna mot att de faktiskt passar barnen. Det skulle också kännas "rättvist" mot de
      föräldrar (till barn) som inte får dagisplats av en eller annan planekonomisk anledning.

      Mot bakgrund av detta så är det tveksamt ifall det är samhällsekonomiskt motiverat att tillhandahålla dagisplats till flerbarnsfamiljer - skatten som flyter in pga att bägge föräldrarna jobbar istf bara en skulle ju inte räcka för att betala dagisplatserna i många fall. Sen kan man ju räkna på annat sätt - eller så kan man räkna med att det är en investering i att få ett väluppfostrat och genusneutralt fårk.

      Radera
    8. Dagis är billigt för den som köper det eftersom det är kraftigt subventionerat.

      Att vi har allmänna dagis beror nog mindre på "socialism" och mer på att vår version av socialismen har ett fokus på individer, inte på familjen. På så vis kan ju "alla som vill" i en familj arbeta på en arbetsplats istället för att den ena föräldern hamnar i hemmet. Att kunna ta ett lönearbete ute på stan är ju också en slags frihet.

      Radera
    9. @Ben Dover

      Blir då att ta ett arbete på ett dagis ultimata uppgivande av ens frihet?

      Sen är det inte så att "alla som vill" kan arbeta på en arbetsplats. Det kräver dels att man hittar ett arbete och dessutom lyckas få dagisplats (vilket tydligen inte alltid är trivialt). Misslyckas man med något av detta så får man inte del i denna "rättighet" och besparar staten på 70-90tkr/år enligt uppgift.

      Radera
    10. Jag läste igår att nyblivna mödrar boende i New York väljer att sluta jobba då en dagisplats kostar mer än moderns totala lön. Alltså spar de pengar på att en förälder blir hemmafru.

      Radera
    11. @Anonym:

      Nej, varför det?

      Är man arbetslös står man inte heller utan stöd, det vet du. Man har (ofta) rätt till A-kassa och dagis 15 tim/vecka. Men visst, alla system har marginaleffekter. Alternativet är t ex att subventionera en läkarutbildning med miljontals kronor, som sedan aldrig används eftersom vederbörande stannar hemma med barnen i en massa år. Det är också en ganska tråkig marginaleffekt, tycker jag.

      Radera
    12. @Ben Dover

      Jo för att slippa stanna hemma med barnen är en frihet, då måste ju det vara ett uppgivande av frihet att stanna hemma med barnen. Blir man dessutom "hemma" med andras barn också så har man alltså flera gånger om gett upp den friheten (att slippa ungarna).

      Jag är ganska tveksam till att man har rätt till dagisplats 15tim/vecka om man är arbetslös - det finns ju folk som har problem med att få dagisplats. Jag har för övrigt svårt att se logiken i ditt resonemang kring alternativet - du menar på fullt allvar att en med läkarexamen skulle välja 70tkr/år istf 500tkr/år och stanna hemma med barnen?

      För övrigt om man nu verkligen värnar för folks frihet så borde ju folk kunna få använda de 70-90tkr/år för att ordna sin barnomsorg på valfritt sätt.

      Radera
    13. -Dagis ligger inte i hemmet, normalt sett.
      -Jo, avgiftsfri förskola 535 timmar/år måste kommunerna erbjuda alla 3-6-åringar. Se t ex http://www.barnomsorgsguiden.se/empty_45.html.
      -Det är väl lagstadgat att en dagisplats ska ta 3 månader, men en del kommuner fuskar väl. I Malmö finns ett par ökänt dåliga förskolor, där är aldrig problem att få plats t ex.
      -Det finns så klart folk som stannar hemma med barnen redan idag, och ger man dem mer pengar kan det ju bli så att de blir fler. Jag vet dock personligen en läkare som går hemma med barn, gick direkt efter AT och har nu varit borta från arbetsmarknaden i fem år.
      -Visst skulle man väl kunna tänka sig att "ge bort" x antal pengar i barnomsorgsbidrag istället för att erbjuda en plats på förskola. Möjligen skulle man väl få problem med fusk och sånt där?

      Radera
    14. @Ben Dover

      + Varför måste staten diktera hur och var barnen skall passas? För att kunna kontrollera att alla stöps i samma form eller?
      + Det innebär att man riskerar att vara tvungen att stanna hemma och passa barnen i 3 år helt utan ersättning? Det blir ju än värre ifall det kommer syskon.
      + För att vara berättigad till A-kassa måste man stå till arbetsmarknadens förfogande, pga att det kan dröja upp till 3 månader att få dagisplats så gör man inte det.
      + Och det skiljer sig från scenariot att den utbildade läkaren väljer att arbeta med något annat. Det finns ju redan gott om läkare som kör taxi mm (men de har ju examen från mellanöstern så det räknas kanske inte som resursslöseri då).
      + Föräldrar är väl skyldiga att se till att barnen får den omsorg de behöver?

      Radera
    15. +Halmgubbe, det där har jag aldrig argumenterat för.
      +Ja, om man är arbetslös och har barn under 3 år tror jag inte de får förskola. Får man arbete får man också rätt till förskola.
      +Om man inte har en dagisplats som man inte kan få enligt reglerna, så står man inte till arbetsmarknadens förfogande? Verkligen? Visa mig ett fall som har bedömts på det viset. Jag tror inte på det du säger. Snarare fungerar det nog så att man får en dagisplats om man kan visa att man fått en anställning - möjligen kan man väl hamna i kläm om man ska börja inom kort.
      +Jo, det är väl också resursslöseri. So what? Att du drar in ett helt annan, ovidkommande problem gör väl inte resursslöseriet mindre.
      +Halmgubbe, det där har jag heller aldrig argumenterat emot.

      Radera
    16. @Ben Dover

      - Ditt påstående: "Dagiset ligger i hemmet, normalt sett" - replik: "Varför måste staten diktera hur och var barnen skall passas...". Om du inte tycker det är en riktig replik så får du ju ta och vara tydligare när du formulerar dig.
      - Konsekvensen är att från att första barnet kommer till att sista barnet har blivit tre år så är man piskad att stanna hemma och ta hand om barn (dessutom utan ersättning).
      - Problemet är att om man blir erbjuden ett jobb så kan det vara frågan om att det finns krav på att man kan börja direkt. Det kan man inte ifall man måste vänta upp till tre månader på dagisplats. Nog och kanske funkar kanske bra i teorin, men i praktiken så måste det faktiskt till att man faktiskt får plats på studs.
      - Om det problemet är "So what?" så kan man ju säga samma sak om det andra problemet.
      - Hur hade du då tänkt dig att ett sådant system skulle få problem med fusk? Att beskylla folk för halmgubbeargument när du får motargument som du inte kan bemöta är ju inte en speciellt lyckad argumentationsteknik (tycker jag).

      Radera
    17. Ja, eller så kan du läsa vad jag skriver ordentligt. "Dagiset ligger inte i hemmet" var alltså ett svar på att den ultimata ofriheten på nåt sätt skulle vara att jobba på dagis.

      Jag noterar också att du nu ändrar dig en gång till angående regelverket. Tidigare hävdade du att man "inte står till arbetsmarknadens förfogande" för att man inte har en dagisplats som man inte heller kan få, eftersom man inte har ett jobb, alltså ett käckt moment 22 som inte finns i reglerna.

      Nu ändrar du dig till att det kanske kan vara svårt att få en anställning om man först måste fixa en dagisplats. Det kan kanske vara sant - det har jag inte kollat upp. Men vi kan konstatera att du kommit med flera felaktiga påståenden kring barnomsorg. Varför läser du inte på reglerna innan du kommer med en massa felaktigheter?

      När det gäller läkare som kör taxi så är det som sagt också ett resursslöseri, men ett problem gör ju inte ett annat problem större eller mindre. I själva verket är det en helt irrelevant och meningslös jämförelse. I så fall kan jag ju hävda att det är jättebra med dagis, för det finns gratis lunch där och i andra delar av världen svälter barn ihjäl på löpande barn. Känns det relevant? Ja/nej?
      -Betalar man ut kontanter brukar folk hitta sätt att fuska. Jfr assistansbedrägerierna. Det är väl t ex inte så långsökt att tänka sig ett snarlikt upplägg när det gäller dagis, eller? Fejkanställningar och vanvård.

      Radera
    18. Jag vet heller inte riktigt varför det skulle vara så att "konsekvensen är att från att första barnet kommer till att sista barnet har blivit tre år så är man piskad att stanna hemma och ta hand om barn (dessutom utan ersättning)".

      Ja, om man stannar hemma och inte arbetar, så får man ingen dagisplats. Har man inget arbete så har man, normalt sett, inte heller en lön att leva på. Det borde du väl ärligt talat känna till. Däremot kan man inhösta barnbidrag, A-kassa, föräldrapenning eller soc medan man sitter hemma med barnen. Det kände du uppenbarligen inte till eftersom du trodde att man inte "står till arbetsmarknadens förfogande" utan en dagisplats som man inte kan få om man är arbetslös.

      Barnomsorg är främst förbehållet de som arbetar, det är så upplägget är - förutom de 535 lagstadgade timmarna. Är det det du tycker är konstigt? Att ingen vill betala en för att man sitter hemma med barnen? Jag tror det beror på att vårt välfärdssystem är uppbyggt med förutsättningen att de flesta har en vilja att lönearbeta. Är det konstigt?

      Det känns också rätt tröttsamt att debattera med nån som gissar och slänger ur sig vad som helst när det är så enkelt att kolla upp vilka regler som gäller, som sagt.

      Radera
    19. @Ben Dover

      Det framgick inte riktigt att påståendet att dagiset inte ligger i hemmet var svar på frågan om att jobba på dagis. Men om det är hemmets väggar som utgör ofriheten så kan man ju som förälder mycket väl ta med sig barnen utomhus. När jag var liten så lekte vi mycket utomhus, men jag vet att tiderna har förändrats och det är väl mer inne att vara inne - dock tror jag faktiskt att barnen mår bra av att komma ut ibland.

      Regelverket om att vara till arbetsmarknadens förfogande innebär att man skall kunna ta ett jobb om det erbjuds. Sitter man i ett moment 22 som förhindrar detta så står man väl inte till arbetsmarknadens förfogande.

      Mina uppfattningar om dagisplats får jag från sånt som jag hör folk har problem med i verkligheten. Att det finns någon regel som säger ditt eller datt spelar ju egentligen mindre roll när problemen visar sig i verkligheten. Det finns väl t.ex. ingte mycket till sanktion för kommuner som inte uppfyller sina krav och framförallt så utgår väl ingen kompensation till de drabbade. Rimlig kompensation vore ju att faktiskt betala de drabbade det som kommunen sparar in på att inte ge dagisplats när den behövs.

      När det gäller resursslöseriet med läkarutbildade som väljer att syssla med annat än att arbeta som läkare så tror jag inte det är något stort problem. Frågeställningen man skall sätta mot åtgärder mot sånt resursslöseri är ifall man anser att individernas valfrihet skall vara underordnad samhällets önskan om att minimera resursslöseri och i vilken omfattning. Jag finner det ganska rimligt att man trots avslutad läkarutbildning har frihet att välja den sysselsättning man önskar utan pekpinnar från staten.

      När det gäller fusk med ersättning för barnpassningen - tror du ärligt talat på det själv? Att det skulle bli ett betydande problem dvs.

      Om man inte har dagisplats förrän barnet är tre år och man har barn under tre år blir följden att man saknar erforderlig dagisplats och blir därmed hänvisad till att stanna hemma och passa barn. Om det nu är så att man bildar en flerbarnsfamilj så brukar det väl vara så att andra barnet dyker upp innan första blivit tre år och därmed så kommer man lagom till första barnet får dagisplats fortfarande sakna dagisplats eftersom man har ett nytt barn som saknar dagis plats. Man kommer alltså sakna dagisplats till den yngsta har fått dagis plats. Eller du menar att man skall strunta i det och lämna barnet ensam hemma när det är mellan 1 och 3 år? Jag tror knappt det.

      Tycker du verkligen diskussionen är en fråga om vad dagens regler säger eller inte säger? Eller att det skulle vara givande att diskutera det? Jag tycker inte det, vill du veta vad reglerna säger så är det ju bara tat läsa vad reglerna säger. Det jag uttrycker är min åsikt om barnomsorsgreglerna - om de skulle vara överensstämmande med gällande barnomsorgsregler så skulle jag ju tycka att allt var frid och fröjd.

      Radera
    20. "Regelverket om att vara till arbetsmarknadens [...] så står man väl inte till arbetsmarknadens förfogande."

      Jag frågar för andra gången - visa mig ett fall som bedömts så?

      "När det gäller resursslöseriet med läkarutbildade som väljer att syssla med annat än att arbeta som läkare så tror jag inte det är något stort problem."

      Nä, det har jag inte heller påstått. Resursslöseri tog jag upp från början för att visa att alla system har marginaleffekter. Du drog då av någon anledning in taxichaufförer i diskussionen om barnomsorg. Jag noterar att du glömde svara på frågan jag ställde om relevansen i att dra in allsköns helt orelaterade problem. Besvara den tack?

      "När det gäller fusk med ersättning för barnpassningen - tror du ärligt talat på det själv? Att det skulle bli ett betydande problem dvs."

      "Betydande" är en bedömningsfråga. Definiera "betydande"? Jag har själv inte använt det ordet.

      "Om man inte har dagisplats förrän barnet är tre år och man har barn under tre år blir följden att man saknar erforderlig dagisplats och blir därmed hänvisad till att stanna hemma och passa barn."

      Sluta gissa reglerna, för hundrade gången. Det finns möjligheter att ordna med dagisplats utanför den s k "allmänna" förskolan.

      Ska vi gissa våra argument, så gissar jag att du är emot förskola så att du ska kunna ha barnen hemma och offra deras blod till Baal Zagoth. Du är alltså en ond människa. Så - nu har jag gissat det och det gäller tills du bevisar motsatsen. Är det ett produktivt sätt att diskutera tycker du?

      "Tycker du verkligen diskussionen är en fråga om vad dagens regler säger eller inte säger?"

      Vi är ju liksom hänvisade till att diskutera det, eller diskutera dina gissade påhitt som du, trots upprepade frågor, vägrar underbygga, alternativt ändrar vartefter de blir motbevisade. Söker du nån som vill diskutera dina fantasier och gissningar med dig så är jag ärligt talat inte särskilt intresserad.

      1. Besvara de frågor jag ställer, om du förväntar dig svar.
      2. Sluta gissa och hitta på.
      3. Sluta påstå att jag har sagt saker som jag inte sagt.
      4. Underbygg dina påståenden.

      Det vore också klädsamt om du slutade kritisera andras dåliga debattteknik när din egen som sagt går ut på att gissa, hitta på och ändra storyn vartefter du motbevisas, samt att kräva svar på frågor när du själv inte besvarar en enda.

      Radera
    21. Också spännande att:

      "Det jag uttrycker är min åsikt om barnomsorsgreglerna..."

      när du uppenbarligen inte ens känner till reglerna. Åsikterna du har baserar du alltså inte på verkligheten, utan på det du gissar och hittar på och som får gälla som verklighet i ditt huvud.

      Som sagt, är det de fantasierna du vill diskutera så är det nog inte särskilt många som är intresserade.

      Radera
    22. @Ben Dover

      "Jag frågar för andra gången - visa mig ett fall som bedömts så?"

      Inget konkret fall, men googlar man på problematiken så visar det sig att folk som sitter i situationen verkar vara tämligen bekymrade över den situationen. Tydligen så kräver AF att man skall ha barnomsorg ordnad för att vara berättigad till A-kassa.

      "Nä, det har jag inte heller påstått. Resursslöseri tog jag upp från början..."

      Då kan man ju avfärda resursslöseriet som ett "icke-problem".

      '"Betydande" är en bedömningsfråga. Definiera "betydande"? Jag har själv inte använt det ordet.'

      Ja att det inte är av försumbar betydelse - du har tidigare visat dig använda försumbara problem för att argumentera för saker (argumentet med resursslöseriet är ett exempel). Det är känt att vissa barn far illa och det är illa, men det är inget som kan användas i sig som argument mot ett system då alternativet inte är bättre.

      "Sluta gissa reglerna, för hundrade gången. Det finns möjligheter att ordna med dagisplats utanför den s k "allmänna" förskolan."

      Dock saknas "garanti" för att man får den innan barnet fyller tre år (enligt ditt egna påstående, så jag gissar inte reglerna jag bara läser vad du skriver).

      "1. Besvara de frågor jag ställer, om du förväntar dig svar."

      Ja vilka frågor är det du saknar svar på? Låt mig besvara dem igen:

      "När det gäller privatekonomi är det rimligt att se vad ett hushåll erhåller varje månad dels i sin disponibla inkomst, men också i form av tjänster från samhället via skattepengar, totalt sett?"

      Det ser ut som ett påstående med ett frågetecken efter - insisterar du på ett svar får du nog uttrycka dig lite tydligare. Frågan är också beroende på varför man vill kolla på disponibel inkomst - normalt syftar man till vad man faktiskt har att röra sig med efter skatten är betald (det är ju liksom lite därför man räknar bort skatten). Att då räkna in skattefinansierad konsumtion motverkar lite syftet.

      "Nej, varför det?"

      Redan svarat: "Jo för att slippa stanna hemma med barnen är en frihet, då måste ju det vara ett uppgivande av frihet att stanna hemma med barnen. Blir man dessutom "hemma" med andras barn också så har man alltså flera gånger om gett upp den friheten (att slippa ungarna)."

      "Möjligen skulle man väl få problem med fusk och sånt där?"

      Också redan svarat: "Föräldrar är väl skyldiga att se till att barnen får den omsorg de behöver?" - iofs i form av en fråga, men den är av det retoriska slaget.

      "Om man inte har en dagisplats som man inte kan få enligt reglerna, så står man inte till arbetsmarknadens förfogande? Verkligen? "

      Se ovan

      "So what?"

      Redan svarat: "Om det problemet är "So what?" så kan man ju säga samma sak om det andra problemet."

      "Varför läser du inte på reglerna innan du kommer med en massa felaktigheter?"

      Komplexa frågor är argumentationsfel - av den anledningen svarar jag inte på den.

      "Känns det relevant? Ja/nej?"

      Uppfattade jag som retorisk fråga - svar: nej"

      "Det är väl t ex inte så långsökt att tänka sig ett snarlikt upplägg när det gäller dagis, eller?"

      Redan svarat: "När det gäller fusk med ersättning för barnpassningen - tror du ärligt talat på det själv? Att det skulle bli ett betydande problem dvs.", iofs en retorisk fråga där, men jo det känns långsökt.

      Som du märker så får man ofta svar ifall man frågar - ibland är det dock otydligt att det rör sig om en fråga och då är det lätt hänt att man inte får svar.

      Vidare om reglerna ser ut på ett eller annat sätt gör åsikterna mer eller mindre korrekta?! Vilka felaktigheter anser du att jag har baserat mina åsikter på - du får gärna upplysa mig om det, men jag är tveksam att du hittar några sådana.

      Radera
    23. Jag har inte skrivit om nån "garanti"? Använder du citattecken får du väl citera rätt åtminstone istället för att - återigen - hitta på nåt och låtsas som att jag sagt det?

      Din definition av "betydande" är alltså "att det inte är av försumbar betydelse". Goddag yxskaft. Du ställer alltså en fråga där du kräver att jag ska definiera hur du tänkt dig frågan? Är det rimligt att ställa en sådan fråga, tycker du?

      Att resursslöseriet skulle vara ett "icke-problem" har jag inte heller skrivit. Återigen använder du citattecknen för att låtsas som att jag sagt nånting jag inte sagt.

      Som sagt, eftersom du inte är intresserad av att diskutera verkligheten, utan bara saker som rösterna i ditt huvud diktar upp, så känns diskussionen rätt begränsad. Inte minst som om du frågat efter svar på saker du själv inte kan definiera.

      "Vilka felaktigheter anser du att jag har baserat mina åsikter på"

      Ja, t ex var du obekant med att man får 15 timmars dagis vid arbetslöshet. Det finns andra felaktigheter också, men det känns som sagt lönlöst att försöka undervisa dig om nåt som du är för slö för att googla upp. Det intressanta är som sagt att du har åsikter om nåt du inte känner till.

      Radera
    24. "Jag har inte skrivit om nån "garanti"? Använder du citattecken får du väl citera rätt åtminstone istället för att - återigen - hitta på nåt och låtsas som att jag sagt det?"

      Nu är du bara dum, du vet väl att citattecken kan användas på annat sätt än att citera? Men jag lovar det finns någon som har använt ordet "garanti":)

      Ben Dover: "Jo, avgiftsfri förskola 535 timmar/år måste kommunerna erbjuda alla 3-6-åringar."

      "Din definition av "betydande" är alltså "att det inte är av försumbar betydelse". Goddag yxskaft. Du ställer alltså en fråga där du kräver att jag ska definiera hur du tänkt dig frågan? Är det rimligt att ställa en sådan fråga, tycker du?"

      Det är rimligt att anta att den man diskuterar kan tänka lite själv - förlåt ifall det var för mycket krävt. Jag tycker också att det är rimligt att man svarar på frågor omän det krävs förtydligande innan man kan svara på dem.

      "Att resursslöseriet skulle vara ett "icke-problem" har jag inte heller skrivit. Återigen använder du citattecknen för att låtsas som att jag sagt nånting jag inte sagt."

      Nej jag har inte hävdat det, men när jag pressade dig på punkten om vi skall tvinga folk till att arbeta det som de har utbildning till så slingrade du dig. Jag tycker inte det är rimligt och att du slingrar dig uppfattar jag som att du heller inte tycker det är rimligt och det är alltså inte något att diskutera.

      "Ja, t ex var du obekant med att man får 15 timmars dagis vid arbetslöshet. Det finns andra felaktigheter också, men det känns som sagt lönlöst att försöka undervisa dig om nåt som du är för slö för att googla upp. Det intressanta är som sagt att du har åsikter om nåt du inte känner till."

      Exakt var har min bekanthet med detta utgjort en del i min argumentation? Vilken relevant betydelse tycker du det har för min ståndpunkt?

      Radera
    25. "Nu är du bara dum, du vet väl att citattecken kan användas på annat sätt än att citera? Men jag lovar det finns någon som har använt ordet "garanti""

      OK, då kör vi på det.

      "Jag är en dålig människa och vill hålla barnen hemma för att tortera dem, därför tycker jag dagis är en dålig idé".

      Se, det var väl det jag visste!

      "Det är rimligt att anta att den man diskuterar kan tänka lite själv"

      Ja, därför trodde jag också att du kunde definiera eller förklara lite kring de frågor du ställer till mig. Tji fick jag. Oärligt att ställa den typen av frågor.

      "Nej jag har inte hävdat det, men när jag pressade dig på punkten om vi skall tvinga folk till att arbeta det som de har utbildning till så slingrade du dig."

      Fel. Du ställde inte frågan. Så här skrev du:

      "Jag finner det ganska rimligt att man trots avslutad läkarutbildning har frihet att välja den sysselsättning man önskar utan pekpinnar från staten."

      Det där är inte ens en fråga, och därmed kan jag knappast ha "slingrat mig". Det är som sagt tröttsamt att diskutera med utgångspunkt i dina fria fantasier.

      "Exakt var har min bekanthet med detta utgjort en del i min argumentation?"

      Ingenstans, var jag kan se. Åsikt och argument är dock inte samma sak, och jag konstaterar att du har åsikter kring saker du inte känner till, som sagt.

      Det är som sagt oerhört tröttsamt att argumentera emot dina fria fantasier om verkligheten och vad jag har sagt och trots upprepade uppmaningar lägger du inte av med den taktiken. Jag antar att du inte är särskilt intresserad av att ha en diskussion som existerar utanför dina feberfantasier. Och jag är tyvärr inte särskilt intresserad av dina feberfantasier.

      Radera
    26. "Se, det var väl det jag visste!"

      Ja det citatet är av allt att döma ditt orginalverk (dvs du har inte citerat någon annan), jag kan inte hitta att någon annan än du skrivit det.

      "Ja, därför trodde jag också att du kunde definiera eller förklara lite kring de frågor du ställer till mig. Tji fick jag. Oärligt att ställa den typen av frågor."

      Om man inte förstår frågan eller finner den otydlig så är det helt i sin ordning att be om att få den förtydligad. När man fått frågeställningen förtydligad så föreligger inte längre någon oärlighet - jag har förtydligat vad som frågan gällde, men du har mig veterligen inte svarat ändå. Om man frågar efter ett förtydligande så förväntas väl att man är intresserad av förtydligandet och när det gäller en fråga avser att svara på den.

      "Det där är inte ens en fråga, och därmed kan jag knappast ha "slingrat mig". Det är som sagt tröttsamt att diskutera med utgångspunkt i dina fria fantasier."

      OK, men jag uppfattade det som att du bemötte ståndpunkten iaf. Eftersom du verkar göra en ömsom stor sak av detta och ömsom liten så är det ganska så är det svårt att få klarhet i att om det är ett "problem" eller ett "icke-problem" att individer väljer att sysselsätta sig med annat än vad de har utbildat sig (länge och väl) till.

      "Ingenstans, var jag kan se. Åsikt och argument är dock inte samma sak, och jag konstaterar att du har åsikter kring saker du inte känner till, som sagt."

      Nä just det - jag har inte baserat min åsikt på det du har nämnt om hur systemet fungerar och heller inte baserat den på att det skulle avvika från det du nämnt. Hade jag använt en felaktig premiss i min argumentation eller felaktig slutledning så hade det givetvis varit en annan sak, men något sådant har du inte lyckats identifierat.

      Och skulle det vara så att en åsikts korrekthet skulle vara beroende på kunskap inom området så borde ju mina åsikter ha blivit mer korrekta med tanke på att det du har påpekat om hur systemet fungerar. För mig förefaller en sådan slutsats orimlig, men andra kanske har annan syn på vad som gör en åsikt "korrekt"...

      Radera
    27. "Om man inte förstår frågan eller finner den otydlig så är det helt i sin ordning att be om att få den förtydligad. När man fått frågeställningen förtydligad så föreligger inte längre någon oärlighet - jag har förtydligat vad som frågan gällde, men du har mig veterligen inte svarat ändå."

      Ja, du svarade att "betydande" innebär "inte obetydlig". Hur det förtydligar nånting är en gåta. Men om du prompt ska ha ett svar så kan jag väl besvara din fråga med t ex "ja, fast nej" eller "Kanske" eller varför inte "halv två", så bringar det kanske klarhet i frågan?

      "
      Och skulle det vara så att en åsikts korrekthet skulle vara beroende på kunskap inom området så borde ju mina åsikter ha blivit mer korrekta med tanke på att det du har påpekat om hur systemet fungerar."

      Det där stämmer ju inte på dig eftersom du uppenbarligen väljer en fantasivärld framför verkligheten.

      Radera
    28. Dessutom ser jag att du återanvänder dina fattiga lögner. Jag har redan en gång sagt att jag inte påstått att problemet med resursslöseri är varken stort eller litet. Ändå hävdar du ovan att jag ändrat mig.

      Inte nog med att du är nån slags mytoman, du är dessutom så kass på det att du måste återanvända samma lögner flera gånger.

      Då tycker jag istället att vi diskuterar varför du blev en ondskefull barntorterare. Jag menar, du har ju i alla fall inte bestridit det påståendet. Var det någon traumatisk barndomsupplevelse?

      Radera
    29. @Ben Dover

      Eftersom du inte ens verkar vilja försöka prestera ett vettigt svar på frågan så får jag anta att du inte tänker göra det heller även om jag hade förtydligat det på ett tillräckligt tydligt sätt. Det faktum att du inte ens frågar efter att få frågan förtydligad när du inte fattar den tyder ju på att du inte försöker dig på ett svar.

      Du hade inte ens behövt ett förtydligande ifall du hade haft förstånd att tänka till lite själv. Du hade t.ex. kunnat svara genom att ge ett svar på hur stort problem du tror det är (så hade jag kunnat motivera varför jag tycker det är betydande eller obetydligt).

      "Det där stämmer ju inte på dig eftersom du uppenbarligen väljer en fantasivärld framför verkligheten."

      Men du har inte lyckats visa på vad jag har använt för "fantasivärld" för att basera min ståndpunkt på. Eftersom du inte gör det så kan jag inte se ditt påstående som annat än trams.

      "Dessutom ser jag att du återanvänder dina fattiga lögner. Jag har redan en gång sagt att jag inte påstått att problemet med resursslöseri är varken stort eller litet. Ändå hävdar du ovan att jag ändrat mig."

      Det var du som tog upp "problemet" med resursslöseri och då måste ju en rimlig slutsats vara att du finner viss viktighet i det, men det kan ju vara så att du bara slänger in massa oviktigheter i diskussionen bara för att leda bort fokus från frågan.

      Det är ärligt talat ganska lönlöst att diskutera med dig som helre tycks vara intresserad av att syssla med argumentationsfel, personangrepp och annat trams istället för att diskutera sakligt.

      Radera
    30. "Det faktum att du inte ens frågar efter att få frågan förtydligad när du inte fattar den tyder ju på att du inte försöker dig på ett svar."

      Jag bad dig förtydliga, genom att du skulle förklara vad "betydande" innebar. Svaret på det blev ett innehållslöst cirkelresonemang, att betydligt=inte obetydligt. Ändå påstår du ovan att jag inte bett dig förtydliga. Du ljuger återigen.

      "Men du har inte lyckats visa på vad jag har använt för "fantasivärld" för att basera min ståndpunkt på."

      Lögn igen. I din fantasivärld existerade ju inte allmän förskola t ex.

      "Det var du som tog upp "problemet" med resursslöseri och då måste ju en rimlig slutsats vara att du finner viss viktighet i det"

      Ja, nu hittar du på saker om mina bevekelsegrunder. Dessutom har jag redan förklarat varför jag tog upp det en gång. Antingen har du Alzheimers eller så ljuger du igen.

      Sluta som sagt att ljuga och hitta på så förbannat, så kan vi kanske diskutera viktiga saker. Som varför du gillar att tortera barn.

      Radera
    31. "Jag bad dig förtydliga, genom att du skulle förklara vad "betydande" innebar. Svaret på det blev ett innehållslöst cirkelresonemang, att betydligt=inte obetydligt. Ändå påstår du ovan att jag inte bett dig förtydliga. Du ljuger återigen."

      Det föreföll att du godtog förtydligandet - iaf uppfattade jag det så.

      "Lögn igen. I din fantasivärld existerade ju inte allmän förskola t ex."
      Sluta ljug! Jag har aldrig hävdat att allmän förskola inte existerar.

      "Ja, nu hittar du på saker om mina bevekelsegrunder. Dessutom har jag redan förklarat varför jag tog upp det en gång. Antingen har du Alzheimers eller så ljuger du igen."

      Om det nu inte var viktigt så är det ju uppenbart att du drar in oviktigheter i diskussionen - för vem som helst kan ju läsa efter och se att det var du som tog upp frågan om "problemet" med resursslöseri.

      "Sluta som sagt att ljuga och hitta på så förbannat, så kan vi kanske diskutera viktiga saker. Som varför du gillar att tortera barn."

      Sluta ljug själv, sluta använda personangrepp, sluta att komma med oviktigheter och andra argumentationsfel själv. Dessa är problemen varför det inte verkar gå att diskutera något vettigt med dig.

      Radera
    32. "Det föreföll att du godtog förtydligandet - iaf uppfattade jag det så."

      Var föreföll det så, exakt? Var det när jag skrev "goddag yxskaft" kanske?

      "Sluta ljug! Jag har aldrig hävdat att allmän förskola inte existerar."

      Jaså? Så här skrev du tidigare:

      "Jag är ganska tveksam till att man har rätt till dagisplats 15tim/vecka om man är arbetslös"

      Jag kan bara tolka det som att du var omedveten om rätten till det som kallas för allmän förskola, dvs 15 tim/vecka. Hade du känt till det så hade du ju knappast varit tveksam till det, eller? Du har alltså åsikter om saker du har väldigt dimmiga begrepp om, och du baserar alltså dina åsikter på fantasier och inte på verkligheten.

      "Om det nu inte var viktigt så är det ju uppenbart att du drar in oviktigheter i diskussionen"

      Jag har som sagt redan förklarat det en gång, ta utgångspunkt i den förklaringen och kritisera den isåfall, istället för att starta om diskussionen från noll.

      "Sluta ljug själv, sluta använda personangrepp, sluta att komma med oviktigheter och andra argumentationsfel själv. Dessa är problemen varför det inte verkar gå att diskutera något vettigt med dig."

      Du har problem att diskutera med mig eftersom jag har kopierat dina argumentationsmetoder - jag hittar på och ljuger om saker som du har sagt. Sen var det kanske lite taskigt att skriva att du torterar barn, det kan jag hålla med om.

      Men anledningen till att du har svårt att diskutera med mig är alltså att jag använder dina metoder. Vad drar du för slutsatser av det, tro?

      Radera
    33. @Ben Dover

      "Var föreföll det så, exakt? Var det när jag skrev "goddag yxskaft" kanske?"

      Att du verkade vara mer intresserad av att dra iväg på sidospår än att få till ett svar på frågan kanske?

      "Jag kan bara tolka det som att du var omedveten om rätten till det som kallas för allmän förskola, dvs 15 tim/vecka. Hade du känt till det så hade du ju knappast varit tveksam till det, eller? Du har alltså åsikter om saker du har väldigt dimmiga begrepp om, och du baserar alltså dina åsikter på fantasier och inte på verkligheten."

      Att det finns regler som säger en sak betyder inte att det förhåller sig på det sättet och att man är tveksam om att något förhåller sig på ett sätt är inte samma sak som att man hävdar att något inte existerar.

      "Jag har som sagt redan förklarat det en gång, ta utgångspunkt i den förklaringen och kritisera den isåfall, istället för att starta om diskussionen från noll."

      Frågan var det viktigt eller var det oviktigt - du verkar ju inte ens våga svara på det. Hävdar man att du uppfattade det som viktigt så kallar du det för lögn och hävdar man att du drar in oviktigheter så kallar du det för lögn.

      Att du inte gillar att jag försöker starta om diskussionen från noll beror på att jag inte finner det meningsfullt att följa dina irrspår in i oväsentligheter.

      "Du har problem att diskutera med mig eftersom jag har kopierat dina argumentationsmetoder - jag hittar på och ljuger om saker som du har sagt. Sen var det kanske lite taskigt att skriva att du torterar barn, det kan jag hålla med om."

      Nejdå, jag uppfattar inte det som att du kopierar mina argumentationstekniker. Var ser du att jag drar iväg på sidospår? Var ser du att jag sysslar med personangrepp? Att jag missuppfattar vad du menar kan kanske bero på att du inte uttrycker dig tydligt.

      Men nu har du dragit på sidospår nog och varit tillräckligt oförskämd så det är dags att sätta punkt nu. Vad diskussionen handlade om har väl fallit i glömska vid det här laget ändå.

      Radera
    34. "Att du verkade vara mer intresserad av att dra iväg på sidospår än att få till ett svar på frågan kanske?"

      Ha ha, jag godtog alltså inte ditt förtydligande nånstans överhuvudtaget. Lögn igen.

      "Att det finns regler som säger en sak betyder inte att det förhåller sig på det sättet"

      Visserligen inte. Men diskussionen handlade om vad reglerna sa och vad man har rätt till, inget annat. Du var tveksam till om man hade RÄTT till allmän förskola. Det har man enligt reglerna. Jag skulle vilja påstå att det är själva definitionen av en rättighet faktiskt.

      Att rättigheterna inte tillgodoses av andra (t ex praktiska) skäl kan vara sant men det ändrar inte sakförhållandet - du känner inte till reglerna som du har åsikter om. Ergo - du baserar dina åsikter på fria fantasier. Och nu försöker du dessutom blanda bort det genom att låtsas som att vi inte diskuterade reglerna, utan hur reglerna uppfylls. vilket är två skilda saker. Lögn igen alltså.

      "Frågan var det viktigt eller var det oviktigt - du verkar ju inte ens våga svara på det."

      Nu hittar du på om mina bevekelsegrunder igen. Jag "vågar" visst svara. Däremot får jag så klart korrigera dig när du ljuger om saker jag har uttryckt - t ex att ditten och datten är viktigt. Sluta som sagt att ljuga.

      "Nejdå, jag uppfattar inte det som att du kopierar mina argumentationstekniker. Var ser du att jag drar iväg på sidospår? Var ser du att jag sysslar med personangrepp?"

      Ja, du drog ju in taxichaffisar i dagisdiskussionen t ex. Är inte det ett sidospår? Sen blir ju ditt eviga ljugande och hittepåande ett sidospår i sig, eftersom jag måste lägga ner en massa tid på att korrigera alla dina lögner.

      Personangreppen är däremot min personliga touch. Jag ber så klart om ursäkt om jag sårat ditt sköra ego, din fjant.

      Nej, när jag kopierar din argumentationsteknik så handlar mest om det kassa och tvångsmässiga ljugandet om vad jag har sagt och på vilka bevekelsegrunder.

      Du hävdar att jag inte svarar på frågor för att jag inte "vågar", att jag säger att ditten och datten är "viktigt", att jag godtagit dina kassa cirkelresonemang, etc etc osv. Lögner alltihop.

      Jag säger att du är emot dagis för att du vill hålla dem hemma och tortera dem för ditt höga nöjes skull, eftersom du är en ond och dålig människa.

      Same-same.

      Radera
  4. Hälften befinner sig i högsta decilen. Alla är välutrustade på the internetz. Själv är jag längre när jag ligger ner i upphetsat tillstånd än när jag står upp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stämmer rätt väl med tidigare undersökningar.

      http://cornucopia.cornubot.se/2013/10/nytt-trafikrekord-i-september-2013.html

      Endast 3% av bloggens läsare är arbetslösa. 49% är tjänstemän, 22% är chefer eller egna företagare.

      En idag rätt normal tjänstemannalön med några år i yrket är säg 40000:- SEK. Det ger 27000:- efter skatt. Om den andre i hushållet har 16000:- efter skatt, dvs en mkt låg lön på drygt 20000:- SEK, så landar man på 43000:- och decil tio. Allt som krävs är en hög lön och en låg lön. Alternativt två löner om 28000:- före skatt, så landar man i decil tio.

      Radera
    2. Nej så räknar man inte. Se kommentar nedan. I exemplet ovan har paret om de är DINKare (double income no children) 43000/1,51= 28476. De hamnar fortfarande högt i decil 9. Men får de lite barn, vi kan anta som medelsvensson att de har två barn och då blir deras disponibla inkomst per konsumtionsenhet 43 000/2.45= 17 551 kr och då hamnar de i decil 5. När man räknar disponibla inkomster räknar man också på hur många som ska leva på pengarna.

      Radera
    3. Undersökningen kommer göras om.

      Radera
  5. Hur stora ska inkomstskillnaderna vara för att det ska vara riktig rättvisa? Finns det någon gräns?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det beror på hur avundsjuk den demokratiska majoriteten är. Rättvisa i det här fallet handlar i grund och botten om avundsjuka.

      Radera
    2. Var det inte världens rikaste kvinna som tyckte att 2$ om dan eller i timman, var för mycket för en ospec. arbetare?.

      Radera
    3. Vad vet jag? Vad tycker du?

      Inkomstskillnaderna beror ju bland annat på att en andel är arbetslösa eller studerar. Andra är pensionärer.

      Man kan bara konstatera att de som sannolikt lever på samhällets allmosor inte fått samma utveckling som de som jobbar för brödfödan.

      Radera
    4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    5. Man kanske ska skilja på olika former av rättvisa. På engelska har vi "justice", "right" och "fairness".

      På svenska har vi "rättvisa". Vad är rättvisa, rätt och rättvist?

      Radera
    6. Eller så kan man baka ihop det som John Rawls gjorde - "Justice as Fairness". Bra bok, lite sossig kan säkert en del högermän tycka, men i alla fall en motiverad och sammanhängande moralfilosofisk bok om vad rättvisa innebär i ett samhälle.

      Radera
    7. Bästa Cornucopia
      Det var Du som blandade in det här med rättvisa. Då gör Du det oförsvarligt enkelt för Dig genom motfrågan "Vad tycker Du?". Det är väl Du som är svaret skyldig eller har jag missat ironi från Din sida?

      Radera
    8. Jag tycker att det är bra att de som jobbar får behålla mer av sin inkomst. Var gränsen för när "mer" slutar vara bra kan jag dock inte med säkerhet avgöra.

      Radera
    9. Du gör det fortfarande väl enkelt för Dig. Inkomstskillnader har väl även andra orsaker. Hur stor skillnad är rättvis om man jämför undersköterska med en placeringsrådgivare på bank? Och sjukskrivna, skulle det bli mer rättvist om sjukskrivna får mindre inkomster? Apropå att Du finner det så viktigt att folk jobbar. Har det egentligen någon betydelse för nationalekonomi eller välfärd om en person är arbetslös eller om den är en välbetald fotbollspelare?

      Radera
    10. @Getaherden: "Hur stor skillnad är rättvis om man jämför undersköterska med en placeringsrådgivare på bank?"

      Det där argumentet med att olika yrken skulle ha jämnare inkomstfördelning eller att traditionella kvinnoyrken skulle uppvärderas i förhållande till traditionella mansyrken köper jag inte. Alla som är undersköterskor och satt sig i den sitsen har valt den karriären helt själva och det är ju inte så att skillnaderna i lön bara hänt över en natt och personen som valde att bli undersköterska inte visste om att det var usel lön...

      Att då stå och gorma i TV med en röd LO-flagga på ryggen blir bara patetiskt.

      Radera
    11. @klarsynth: Varför skulle det behöva ha med kvinnoyrken eller mansyrken att göra? Det kan vara så att man tycker att en undersköterska utför ett för samhället mer värdefullt arbete än en placeringsrådgivare och att det då skulle vara mer rättvist att det för samhället mer värdefulla arbetet belönas högre.

      Radera
  6. Jag har sett liknande statistik förr och jag kan inte bevisa att det inte stämmer, men det känns inte som verkligheten. Jag tycker att folk i allämnhet verkar ha rätt mycket pengar och det handlar inte om lånade pengar heller. Överallt på nätet ser man hela tiden förklaringen att "folk köper ju på kredit, det är därför de har det och det". Jag får inte ihop denna bild med verkligheten, de allra flesta har ett jobb och tjänar åtminstone en vanlig Svensson-lön, vilket ju räcker för att hamna i decil 6-9 som singelhushåll eller 10 som tvåpersonshushåll. Är problemet alla singelhushåll och pensionärer?

    SvaraRadera
    Svar
    1. 3% av svenskarna är skuldfria, om de äger en bostad. Vad är det som inte stämmer med att de nyttjar krediter?

      Radera
  7. Man måste räkna ut inkomsten per konsumtionsenhet om du är flera personer i hushållet. Det är anledningen till att två vuxna med normalinkomster hamnar så högt.
    Vikterna man använder sig av är troligen
    1,0 för första vuxen
    0,51 för andra vuxen
    0,6 för ytterligare vuxen
    0,52 för barn nr 1
    0,42 för barn 2, 3, 4.. osv
    Så för mig som är gift och har två barn så får vi en sammanlagd konsumtionsvikt på
    1+0,51+0,52+0,42 =2,45. Om vi då antar att vi båda får ut 20 000 efter skatt osv
    Så blir vår disponibla inkomst per konsumtionsenhet 40 000/2,45=16326 kr och ja då hamnar vi ungefär mitt i fördelningen.

    SvaraRadera
  8. Helt riktigt av Nalle. Så undersökningen bör göras om den ska ha något värde. Först då kan kan läsarnas inkomster jämföras med de som byråkraterna har ställt samman enligt alla konstens regler.

    http://www.scb.se/Pages/ThematicAreaTableAndChart.aspx?id=355171

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om man jämför med Big Mac Index så ser man att välståndet ökade fram till omkring 2007 och därefter har varit fallande.

      http://sv.wikipedia.org/wiki/Big_Mac-index

      Radera
  9. Skilj på rikedom (balansräkningen) och hög inkomst (resultaträkningen). När blandekonomerna pratar om att beskatta rika brukar det allt som oftast handla om att beskatta de som bidrar mest, som Läkare, VDar m.fl. och aldrig om dom rika familjesfärerna.

    SvaraRadera
  10. För övrigt vore det intressant med en skala som går högre då de flesta hamnar på kanten.

    SvaraRadera
  11. Det svenska ordet rättvisa brukar man dela in i 3 olika kategorier. Likhet, behov och prestation. Kan ju vara bra om du är medveten om det när du använder ordet och är tydlig med det. Förstår man innebörden av det så ser man att du menar den prestationsmässiga delen av rättvisa. Kan verka petigt men att slänga ut ordet rättvisa utan tydlighet som du gör ger upphov till irritation och missförstånd

    SvaraRadera

 
Top