Lars E O Svensson skriver i ett blogginlägg på Economistas om genomsnittsskulder och genomsnittstillgångar, men visar ingenstans att det är samma hushåll som har tillgångar som skulder. Tvärt om slänger han sig med att genomsnittshushållet har en stark balansräkning, utan att någonstans visa detta.
I själva verket sitter de 20% rikaste med 80 – 87% av tillgångarna, medan medianindividen har ca 75 000 i sparkapital, inte ett genomsnitt på de 805 000 som man kan tro om man t ex tittar på SCB:s Sparbarometer.
Man måste fråga sig vad Lars E O Svensson har för agenda när han avsiktligt missleder och helt undviker fördelningen av tillgångarna? Ingenstans visar han fördelningen av tillgångarna. Är det oärlighet, akademisk oärlighet eller inkompetens?
Fördelningen av sparkapital i Sverige
20% sitter på ca 80% av tillgångarna. Ett alternativ är United Minds som kommer fram till att 20% sitter med 87% av tillgångarna. |
Att Svensson är en internationellt av andra ekonomiteoretiker, sk “ekonomer”, hyllad i en herrklubb för inbördes beundran, innebär faktiskt ingenting. Han visar på Economistas att han inte har en aning om hur svenskarnas tillgångar faktiskt är fördelade och hela argumenationen faller. T ex tar han upp att det är de med högst löner som har högst skulder, vilket t ex bekräftas av Finansinspektionens rapport i våras, men han missar att inte ens de högavlönade har större mediantillgångar än drygt 100 000:- SEK, oräknat just bostaden.
Fördelningen av sparkapital i Sverige.
Här ser man att medianindividen, individen i mitten, har ca 75 000:- i sparkapital och inget annat. Ett alternativ är United Minds som kommer fram till att 20% sitter med 87% av tillgångarna. |
Lars E O Svensson räknar också in ej likvida tillgångar som pensionslöftena i hushållens tillgångar, men de kan alltså inte användas till att vare sig betala räntor eller amorteringar förrän man går i pension och då rasar alltså den disponibla inkomsten. När man väl kan komma åt pensionstillgångarna blir alltså hushållens kassaflöde sämre, men ändå vill Lars E O Svensson sätta upp pensionen som en tillgång.
Nej, Lars E O Svensson, du kan inte räkna in H&M-familjen Perssons tillgångar när du ska ta fram ditt genomsnitt för de skuldsatta svenska hushållens tillgångar. Du kan inte heller räkna med Wallenberg-familjens tillgångar, Bonnier-familjens tillgångar etc när du ska prata om normala hushålls balansräkning. Om du nu inte är en socialist som tycker att vi ska ta Perssons, Wallenbergs och Bonniers pengar för att hantera vanliga hushålls skulder. Men när du redovisar ett genomsnitt, så det just precis vad du gör – du fördelar ut de 20% rikaste innehav av 80 – 87% av tillgångarna på alla hushåll. Är du socialist eller inkompetent?
Lars E O Svensson kan återkomma när han har mediansiffror för skulder, löner, och tillgångar, istället för genomsnitt. Genomsnitt är bara intressanta för socialister och teoretiska ekonomer utan djupare förståelse för statistik eller verkligheten.
Låt oss ta ett exempel med två personer.
Person A har 1 MSEK i skuld och 0:- MSEK i tillgångar. Person B har 0:- i skuld och 2 MSEK i tillgångar.
Enligt Lars E O Svenssons metod för genomsnitt har genomsnittspersonen alltså 500 000:- i skuld och 1 MSEK i tillgångar och balansräkningen är stark. Några skuldsatta personer existerar inte i genomsnitt.
Vi andra bryr oss mer om verkligheten än Lars E O Svensson trams.
54 kommentarer
Det är fel!
Han tar upp detta längre ner i artikeln!
Dessutom ger han förklaringen till att bankerna vågar låna ut så mycket:
"Men vi har inte tagit med den starkaste posten, nämligen nuvärdet av hushållens disponibla inkomster."
Nej, det gör han inte alls. Han säger ingenting om fördelningen av tillgångarna. Han kör bara genomsnitt på dem.
"Det ovanstående gäller det genomsnittliga hushållet. Fördelningen av skulder och tillgångar över hushållen spelar förstås roll. Johan Javeus har t.ex. noterat att de 20 procent hushåll som har högst disponibel inkomst har hela 57 procent av skulderna. De 20 procent som har lägst disponibel inkomst har bara 2 procent av skulderna."
Citat från texten!
Disponibel inkomst, oppti. Inte tillgångar.
Läs igen. Han pratar om disponibel inkomst och fördelning av skulder. Inte fördelning av tillgångar.
Du har fel.
Men det viktigaste var väl att han gör som bankerna binder låntagarna vid galärens åror och räknar med att de kan ro i framtiden oxå!
Varför låna om man har tillgångar?
Förstår inte intresset för den delen?
Banken lånar inte ut till nån baserat på tillgångssidan!
Därför att Lars E O Svensson mfl påstår att hushållen har så stora tillgångar och starka balansräkningar att skulderna inte är ett problem.
Då tar vi och klipper en gång till:
""Det ovanstående gäller det genomsnittliga hushållet. Fördelningen av skulder och tillgångar över hushållen spelar förstås roll."
Nöjd!
Men han visar ingenstans hur den fördelningen är. Han duckar helt att det inte är samma hushåll som sitter med tillgångarna som skulderna.
"Finansinspektionen granskar också att bankernas kreditprövning är strikt och noggrann. Efter att bolånetaket infördes har genomsnittlig belåningsgrad för nya bolån har fallit under senare år och är nu ca 69 procent, dvs. den egna insatsen är i genomsnitt mer än 30 procent."
Men jag tycker att han tydligt förklara hur bankerna gör när de lånar ut. De räknar med nuvärdet av arbetet som låntagaren kan antas göra.
Det är därför pensionärer har svårt få lån trots god ekonomi i form av ägande!
69% låter ruskigt lågt. Men det är väl de som köpte för 10 år sedan som drar ner kalkylen rejält när de byter.
Förstagångsköparna lånar minst 85%, det är jag helt övertygad om.
Förstagångsköparna lånar 84% i genomsnitt enligt Swedbank 2012.
Enligt FI:s rapport i våras har 19.5% av köparna under 26 års ålder högre belåningsgrad än 85% och 16.5% av köparna i åldern 26 – 35 år har över 85% i belåningsgrad.
Belåningsgraden är "bara" 69% i Stockholm, där som bekant priserna stigit mest och sänkt tidiga köpares belåningsgrader. I Malmö är den 75%, eftersom priserna fallit. Snittet för landet är 71%. Enligt FI.
då har vi inget att oroa oss för, folk snyter visst 200 000kr ur näsan.
Lars E.O får svar Lars P Syll
Prof. Lars Pålsson Syll-Lars E. O. Svensson gets it so wrong, so wrong
http://larspsyll.wordpress.com/2013/09/17/lars-e-o-svensson-gets-it-so-wrong-so-wrong/
As a result yours truly has been trying to argue with “very serious people” that it’s really high time to “take away the punch bowl.”
The increase in house loans – and house prices – in Sweden has for many years been among the steepest in the world.
Sweden’s house price boom started in mid-1990s, and looking at the development of real house prices since 1986, there are obvious reasons to be deeply worried:As a result yours truly has been trying to argue with “very serious people” that it’s really high time to “take away the punch bowl.”
Lars E. O. Svensson — former deputy governor of the Swedish Riksbank — now argues in a recent article that there is no reason to be worried about the indebtedness of the Swedish household sector since he has noted that (emphasis added)
the households on average have very strong balance sheets
Hmm …
I think maybe Svensson should take a look at the book The Flaw of Averages by Sam Savage, explaining why average assumptions on average are wrong …
Han är i alla fall inte ute och reser!
Samt ger helt avdragsgilla låneräntor och låter bankerna låna ut till 120 % av fastigheternas värde.
Då kan det lätt bli fastighetsprisfall.
Det är lågländernas erfarenhet!
Tack för inlägget. Jag läste Lars E O Svennsons inlägg för några dagar sedan och undrade också vad han var ute efter.
I mina ögon är denne man en tämligen farlig man. Folk i allmänhet kan ju förledas att tro och därefter agera efter vad han säger, skriver.
http://www.affarsvarlden.se/hem/bostad/article3052257.ece
Lars E O Svensson är som alla f d makthavare ivrig att rätta till och försköna ett förmodat dåligt eftermäle.
Jag gissar att ingen av er har ett LO jobb.
Han driver/drev samma kampanj för en lägre ränta som LO-för jobbens skull!
Men det är en annan fråga!
Okej, låt oss simulera, hur många tror att följande scenario faller ut väl : På grund av finansiell instabilitet och omstrukturering av europeiska banker stiger räntan på bostadsobligationer 3-4%. Riksbanken i sin tur står handfallen för att påverka detta.
Samtidigt rasar den internationella konjunkturen, och i ett exportberoende Sverige så stiger arbetslösheten mot 10%-strecket. Vi får en prisnedgång på bostäder som är väsentligt MINDRE än på 90-talet, och som i reella termer stannar på runt 25% för villor, och 30-50% för bostadsrätter. Eftersom prisinflationen är nära noll denna gång innebär det liknande siffror i nominella termer.
P.g.a. att loan-to-value helt plötsligt stigit radikalt kräver bankerna amortering samt straffränta på högt belånade hushåll. Ökade utgifter för boende torpederar service- och retail-sektorerna vilket gasar på arbetslösheten ytterligare.
Simulerings-fråga : Hur stor del av alla svenska hushåll är solventa, samt hur många är oförmögna att betala räntor och amorteringar till banken i ovanstående scenario?
Sedan står det alla fritt fram att hävda att ovan inte kan hända, naturligtvis. Det är ju bara en simulation.
I landet har villaägarna i snitt (ja, trist med snitt) en belåningsgrad på 70%. För BR är siffran 74%. Totalt har 11% av hushållen en belåningsgrad på över 85%. Mediansparkapitalet är 75000, säg 150 000 för ett tvåsamt hushåll.
11% av hushållen blir alltså garanterat insolventa. Om villan kostar 2 MSEK räcker sparkapitalet bara till 7.5% och 15+7.5% < 25%.
För villaägare blir mindre än 50% insolventa.
För bostadsrättsklubbmedlemmar blir minst 50% insolventa vid ett prisfall på 30%, lite beroende på exakt pris på BR, då sparkapitalet kan rädda en del.
Svenskarna har mycket länge varit världens mest dynamiska sparare eftersom vi sparar i aktier mer än några andra. Detta förstärker sparkapitalet i uppgångar och urholkar det snabbt i nedgångar. Dock har vi blivit mycket bättre på att "gå ur" marknaden än förr vilket är positivt.
Men världen är mer komplicerad än så. När vi tror att vi gör allting rätt så dyker alltid det oväntade upp. Även denna gång via händelser som kommer att "ta alla på sängen".
Vi lär oss aldrig.
Ett av mina huvudscenarion är följande;
USA-dollarn kraschar uppåt likt 1981-1985
Samtidigt faller euron pga kapitalflykt som i sin tur beror
på den långvariga bankinsolvensen och bail-ins-risker
Svenska företag med 50% av sin försäljning mot euro-området
knäcks av detta samtidigt som den internationella konjunkturen
faller igen.
Räntorna stiger givitvis på långa sidan i Europa pga kapitalflykten.
Sverige smittas definitivt denna gång. Särskilt om bomarknaden visar tecken på att tappa.
Den dagen svenska banker/bopriser faller på allvar kommer swapräntorna för svenska banker att stiga mycket kraftigt i både euro och dollar. Riksbanken får då användning av sin reserv. Men för bolånetagaren stiger ändå de rörliga boräntorna kraftigt. Då är det för sent att binda till längre löptider!
Tärningen är kastad……….
2015-2016 senast startar anpassningen.
Hej!
Vilka faktorer är det som du menar talar för att USD skulle krascha uppåt 2015/16 ?
Att USA i princip är självförsörjande, med viss reservation för oljan, resp att deras militärmakt inger förtroende = indirekt innebärande förtroende för valutan USD är känt. Men vad är det för andra faktorer du tänker på? Råvarubrist eller vad?
På förhand tack och mvh
Geier 56
@geier56; Jag tänker på att us-dollarn är den enda valutan som är stor nog att härbergera världens kapitaltillgångar. Kapital som alltid är i rörelse och särskilt efter att världen byggt upp skulder som ínte kommer att kunna betalas tillbaka. Asien inkl Japan men inte minst riskerar kapital placerat i Europa gå till USA inför hoten om bail-ins till de insolventa europeiska bankerna. Utgångspunkten är alltså default-riskerna för statsskulder och banker som driver kapital ut ur euro (och yen) mot us-dollar. Kapitalägarna kommer även att lämna statspapper för privata placeringar, t.ex till börsen. Man är inte nöjda med räntan mht risken för defaults. USA blir stället att gå till tills USA själva tvingas mot samma default-risker som Europa. Som reserv-valuta i världen står man sist på tur.
Tack för svar "rttck"!
Jag förstår vad du menar och
jag har inget att invända mot det du skriver. Jag konstaterar dock att det pågår ett valutakrig mellan många stora valutor, naturligtvis även innefattande USD. Kommentar?
"tills USA själva tvingas….." – tror du yuan någonsin kan ersätta USD som reservvalutan, samtidigt som USA fortfarande är världens starkaste militärmakt?
(det blev lite många frågor – ok om du ej har tid svara)
tack och mvh
Geier56
Vi behöver ingen världshändelse för att krascha vår skuldbubbla; det räcker med att vi själva tar bort "the punch bowl" enligt nedan.
geier56; Valutakrigen handlar i tider av global ekonomisk nedgång att varje land med egen valuta försöker depreciera den relativt sin konkurrenter och avnämar-länder. Men det handlar även om makt i stort. Valutakrigföring sker även med andra medel.
Vad som kommer att hända när USA tvingas förändra sin ekonomiska politik och därmed riskerna för defaults och/eller kapitalflykt är svårare att bedömma. 40% av landets skuld sitter utomlands hos bl.a världens centralbanker. Kina(Yuan) förefaller inte på kort eller medelfristig sikt kunna ta dollarns plats då den är för liten än så länge. Kina´s kreditbubbla måste även först deflateras under ordnade former. I bästa fall genom fortsatt realtillväxt genom en rebalansering av investeringar mot konsumtion. Det tar lång tid. Längre än 5 år. En del pratar dock om att Kina kan backa en tänkt reservaluta med guld. Men de har för lite för att bli enda reservvaluta. Däremot försöker de utmana dollarn på hemmaplan, dvs i Asien. I det sammanhanget pågår ett smutsigt krig som media inte klarar att rapportera om.
Ja Kina utmanar definitivt USA på sikt men förstås redan nu. Hur det går återstår att se och vilka medel som kommer att användas. Båda länderna har stora problem på hemmaplan. Att flytta fokus innebär ofta krigshets etc. Mellanöstern och ötvisten med Japan är bra exempel.
Tack för dina utmärkta svar "rttck" – de inger förtroende.
mvh
Geier56
Det som är konstigt är att han tar fram de mest enkla matematiska samband och modeller, och tror stenhårt på dem och framhäver dem som att de skulle vara den absoluta sanningen. Sedan diskuterar han utifrån dessa som att alla andra skulle vara idioter och inte ser enkelheten i modellen som beter sig på ett visst sätt om man gör si eller så. Det känns som att Lars E O används som ett slagträ av andra intressenter som står i bakgrunden, för inte kan ens den mest fanatiska ekonomiteoretiker hysa en sådan tilltro till sina modeller?
Jo jag har läst hans(Lars E.O) inlägg(I-II)men ännu inte orkat gå i polemik.
Han är drömtypen att diskutera räkenskapsanalys och värdering med. Alltså inte för hans intelligens utan just som exempel på hur intelligens bara är en liten faktor om man t.ex inte bryr sig om vad orsak&verkan handlar om. Men statistik är till för att missbrukas. Företag går t.ex inte alltid i konkurs för att deras tillgångar blir för litet värda jmf med deras skulder(konkurs enligt ABL ) utan för att banken tycker risken är för stor att inkomsterna inte kommer att räcka till att betala skulderna på sikt. Då drar banken in lånen eller kräver mycket större amorteringar samt höjer riskpremien, dvs räntan. Det behöver man inte lagstiftning eller FI-regler till. Vi vet även att marknaden viker först när toppen är nådd. Och den nås oftast när antalet köpare inte längre flödar till utan då istället säljarna ökar i antal. Bankens problem startar alltid med de som har högst belåning, dvs den marginella lilla gruppen som dock växt kraftigt i antal. Problemet med vår bostadsmarknad är att det saknas en alternativmarknad att gå till vilket förstärker prisboomen så längre disponibelinkomster finns. Hade det funnits tillgängliga hyresrätter hade folk lätt kunnat göra en exit och tjäna sina vinster vilket hållit ner prisnivåerna en hel del, inte minst tidsmässigt. Vad är då ett rimligt pris? Lars E.O. hänvisar till diponibelinkomsterna(som blivit en del av allt känsliga statsfinanser(skattesänkningar och momsinkomster)). Här väljer han att inte se kopplingen till företagen. Företagens värde(ring) kommer alltid att stiga och falla mht konjunktur- och vinstcykel. Hushållens inkomster(vinster) är i princip relativt statiska jmf med företagen som kollektiv men oaktat detta kommer värderingen av hushållens betalningsförmåga liksom företagens vinstvärdering att sjunka kraftigt i(inför) ekonomiska nedgångar och särskilt vid kriser. Lars E.O. Svensson´s huvudargument är implicit att banken inte kommer att värdera ner denna försämrade betalningsförmåga. Men historiskt har vi alltid sett detta. Bankerna går hårt fram även med kunder som, i varje fall på pappret, kan anses solventa eller inte har problem. Lars E.O. väljer att bara titta på företagens/hushållens inkomster idag. Inte överhuvudtaget på hur inkomsterna samvarierar med värderingarna över tiden. En högre solvensförmåga(soliditet) anses ju var ett mått på betalningsförmågan på längre sikt. Men återigen. Företagens bokförda tillgångsvärden är betydligt mindre elastiska än hushållens eftersom de senare till stor del avser antingen börsaktier eller realtillgångar som är beroende av kredit-tillgången/-efterfrågan. Helt meningslöst att jämföra med företagens soliditeter. När företaget sätts i konkurs är det pga inkomstnedgångar i första hand. En bank som varit exponerad mot en företagsbransch likt hela hushållens bolånestock skulle få problem i styrelsen. Eller från FI. Världens mest koncentrerade banksystem lånar ut ca 50% av balansräkningen mot bostäder! Och lånar 50% av lånestocken utomland, på marknader som drivs av domino-risker och i allt högre grad av motpartsrisker nationellt och internationellt. Tänk om samma sak hade gällt ifråga om lån till råvarusektorn, IT eller kommersiella fastigheter. Glöm inte att konjunkturellt så slår nedgångar över hela linjen medan vissa branscher drabbas värre än andra. Domino-effekter finns alltid.
Att inte FI reagerar mer är ett rent perceptionsfel. Någon har bestämt riskvikter för olika tillgångsslag. Något som saknar en praktisk koppling till verkligheten. För FI är detta bara en given faktor. Inte undra på att solvensvärderingarna(leverage) i bankerna gått snett. Undrar bara när man skall göra återkoppling till att bankerna därför drivit på sin egen utlåning till bostäder och därmed onödigt snabba prisuppgångar. Leverage förstås.
Det är väl bra att Lars (Svensson inte Wilderäng då) visar att man antagligen gjorde rätt som inte lyssnade på honom i Riksbanken sist han var ute och svinga.
Då tyckte jag han mest av allt verkade vara en populist med sitt yrande om låg ränta och ständigt rullande sedelpressar.
Det enda han egentligen gör är att han bekräftar bilden man fick då (dessutom så sprang ju tillomed en av vår medias rikslögnare – Åsa Linderborg i aftonbladet till Lars sida vilket fick honom att sjunka ännu lägre).
Populist = Lögnare
Tyvärr så vann ju Lars idèer ändå eftersom man som skrevs häromdagen att regeringen passat pucken till FI istället för Riksbanken.
Har jag fattat det rätt? (är en novis på nationalekonomi och liknande, mest bloggen som gjort mig intresserad).
En bra tumregel när man funderar på vad någon som är en duktig person inom sitt område, som Lars Svenssons allmänt anses vara även av sina motståndare, är att när man tror att de gjort ett enkelt misstag, så kanske det är så att man själv missat något.
I det här fallet, skriver han ju explicit om att skulder inte är jämnt fördelade, och jag förstår inte varför du inte kommenterar att han gör det. Från Lars inlägg:
"Det ovanstående gäller det genomsnittliga hushållet. Fördelningen av skulder och tillgångar över hushållen spelar förstås roll. Johan Javeus har t.ex. noterat att de 20 procent hushåll som har högst disponibel inkomst har hela 57 procent av skulderna. De 20 procent som har lägst disponibel inkomst har bara 2 procent av skulderna. Finansinspektion granskar i sin Bolånerapport med hjälp av individ-data de nya låntagarnas betalningsförmåga och motståndskraft mot störningar i form av räntehöjningar, inkomstbortfall på grund av arbetslöshet samt bostadsprisfall. De nya låntagarna har ju större belåningsgrad och är mer sårbara än de gamla låntagarna. Det visar sig att de nya låntagarna har god betalningsförmåga och god motståndskraft mot störningar. Om arbetslösheten skulle öka med 10 procentenheter och bostadspriserna falla med 20 procent är det bara 1,5 procent av de nya låntagarna som skulle få ett underskott i en ”kvar att leva på”-kalkyl och en belåningsgrad på över 100 procent (tabell 16 i bolånerapporten). De gamla låntagarna har förstås ännu större betalningsförmåga och motståndskraft mot störningar. Finansinspektionen granskar också att bankernas kreditprövning är strikt och noggrann. Efter att bolånetaket infördes har genomsnittlig belåningsgrad för nya bolån har fallit under senare år och är nu ca 69 procent, dvs. den egna insatsen är i genomsnitt mer än 30 procent."
Jag kritiserar honom för att inte redovisa hur TILLGÅNGARNA är fördelade, inte skulderna. Skuldernas fördelning visade jag själv i t ex förra inlägget.
Brukar roa mig med att läsa Riksbankens rapport "Finansiell stabilitet" och jag antar att även Lars EO läst den. I den senaste rapporten (http://www.riksbank.se/Documents/Rapporter/FSR/2013/FSR_1/rap_fsr1_130527_sve.pdf) i diagram 3.10 visar Riksbanken resultaten av samma "kvar-att-leva-på"-beräkningar som Finansinspektionen gör, men de har använt utgifter som lär vara mer realistiska. De visar inte vad som händer vid arbetslöshet utan vad som händer om räntan stiger. Om räntan stiger med 3% får 10% av nya låntagare ett underskott…
Om jag förstått det rätt (av det jag läst i rapporten i länken) är inte Riskbanken oroliga för att låntagarna inte kan betala på lånen (vilket är konstigt med tanke på ovanstående…) utan de är oroliga för att låntagarna inte kan fortsätta konsumera som idag när räntan stiget, eller om arbetslösheten skulle öka. Lägre konsumtion skulle leda till att företag går i konkurs och högre arbetslöshet, vilket gör det hela ännu värre. Om detta är "problemet" så förstår jag inte riktigt hur Lars EOs slutsats: "Du skulle förmodligen föredra att vakna i morgon med dubbelt så stor balansräkning, dvs. skulder på 3,4 gånger disponibel inkomst, reala tillgångar på 6 gånger disponibel inkomst, totala tillgångar på 10,2 gånger disponibel inkomst, och en nettoförmögenhet på 6.8 gånger disponibel inkomst." Ska samma inkomst täcka ränteutgifterna på dubbelt så stora lån, eller ska jag ta nya lån för att betala räntorna, eller ska jag sälja aktier för att betala räntorna? Vet inte vad ni hade gjort, men jag hade nog försökt misnka mina utgifter innan jag använt mitt sparkapital för att betala banken.
Cornu, han skriver ju specifikt om tillgångarna, förvisso i form av disponibel inkomst och inte i kapital. Men det är ändå relevant.
Frågan i grunden handlar om huruvida skuldsättning och betalningsförmåga korrelerar – vilket Svensson menar att det gör.
Detta är relevant. Om man har hög utbildning och är ung, så är nuvärdet av humankapitalet – framtida förväntade inkomster, viktigare än hur mycket man har på banken.
Personligen – jag vet inte vad som kommer hända. Jag har undvikit att köpa bostad på höga nivåer hoppas på bokrasch själv – har kapital i dollar men ingen lägenhet i kronor… Men, är inte säker på att detta kommer inträffa.
Disponibel inkomst är inte en tillgång – Svensson pratar om balansräkningar och i dem ingår inte lönen, utan bara tillgångar. Den 25:e varje månad ingår på sin höjd den senaste månadslönen i balansräkningen, innan den konsumerats upp.
Lars E.O. har främst blivit känd för att han pekat på de disponibla inkomsterna som garant för prisnivåerna. Soliditets-tänkandet kom senare. Och jag hävdar att det är typiskt feltänk(bortsett från sättet att värdera tillgångssidan). Bl.a visar han hushållet med en soliditet i paritet med H&M. Ett företag som har en affärsmodell som är spridd i stora delar av världen och där kunderna uppgår till miljontals lojala köpare. Hushållen som en enhet har en kund var, dvs deras arbetsgivare vars existens är betydligt osäkrare. Är det inte också så att H&M självfinansierat större delen av sina butiker? Man kan inte heller värdera hushållen så enhetligt och aggregerat. Bättre vore att se boutlåningen som en bransch istället. Då borde man inse allvaret i sin riskexponering.
@rttck
Hade det varit så väl att hushållen hade haft den soliditet som hävdas så hade det ju inte varit så farligt. Soliditet betraktar som bekant balansräkningens sammansättning (eget kapital i förhållande till balansomslutning) och där är inte intäkterna av inverkan.
Det stora felet är att man räknar in tillgångar man inte har i sin besittning, det gör att tillgångssidan blir kraftigt uppblåst och därmed blir egna kaptalet därefter (eftersom man inte mixtrar med skuldsidan i samma omfattning).
Sen skall man ju ta balansräkningen för vad den är – en indikation på ifall man skulle kunna dra sig ur utan att få restskulder. Den säger inte så mycket om ifall man kan betala löpande kostnaderna och ifall man kan amortera. Frågan är som sagt vad han försöker visa och ifall han använder relevant argumentationsunderlag.
@Anonym; Håller med dig om det. En bolånekund som fallerar med sina lånebetalningar där hen utgör ett enstaka fall och inte under total marknadskollaps kan förstås realisera sina tillgångar(bostadsövervärde) för att betala skulderna. Annat är det under tider då alla priser faller. Dvs under typiska finanskriser som utgör den verklighet vi diskuterar.
Ny arbetsmarkandsminister blir Elisabeth Santesson, en fanatiker från Livets Ord.
Sjöstedt ler i mjugg.
@Kan Sjävl; Jag citerar din text nedan;
"Om arbetslösheten skulle öka med 10 procentenheter och bostadspriserna falla med 20 procent är det bara 1,5 procent av de nya låntagarna som skulle få ett underskott i en ”kvar att leva på”-kalkyl och en belåningsgrad på över 100 procent"
Vid vilken ränta då? Och om marknaden pga nya reala anledningar skulle börja tänka om helt ifråga om bopriser? T.ex p.g.a svenska bankers utsatthet i en ny finansieringsmiljö. Varför är alla så rigida ifråga angående tänkbara omständigheter eller nya scenarier? Är det inte därför det finns korta och långa och riktigt långa cykler? För att det sällan blir som majoriteten tror.
Problemet med analyser som dessa och andra är att man inte kan tänka sig att bostadspriserna börjar falla långsiktigt, dvs inte bara över en konjunktur-botten. T.ex så saknas det en förmåga att tänka större. Om hur hela det finansiella systemet förändrats under särskilt de sista 15 åren. En abnormitet har skapats där derivat-industrin är ett betydligt större hot än allt annat i världen. Den största av alla egen-bedrägerier ligger gömda inom derivat-industrin. Särskilt på räntesidan där en bank i världen står ut; JP Morgan. USA´s finansdepartementets husbank(tillsammans med den superhemliga ESF).
"Vid vilken ränta då? Och om marknaden pga nya reala anledningar skulle börja tänka om helt ifråga om bopriser? T.ex p.g.a svenska bankers utsatthet i en ny finansieringsmiljö. Varför är alla så rigida ifråga angående tänkbara omständigheter eller nya scenarier? Är det inte därför det finns korta och långa och riktigt långa cykler? För att det sällan blir som majoriteten tror.
Problemet med analyser som dessa och andra är att man inte kan tänka sig att bostadspriserna börjar falla långsiktigt, dvs inte bara över en konjunktur-botten. "
Jo då faller ju det vanliga argumentet att man får mer tillbaks när man säljer (som avnändes av folk som" alls inte köper på spekulation"). Bara detta faktum skulle ju verka rätt negativt på bostadspriserna, då fick man nog tänka om både en och annan gång när det gäller både vad man är villig att betala och villig att betala i ränta och amorteringar (som blir nödvändiga för att säkerheten faller i värde).
Mot bakgrund av sådana scenario så är det ju inte så lyckat att ta folks skuldnivå med en klackspark.
Tydligen har Lars E.O. Svensson fått en egen plattform på Ekonomistas. Bloggen har enligt uppgift även börjat censurera och ta bort kritiska inlägg trots att dessa hållt sig inom vedertagna ramar. En person skriver att man börjat bli så att säga normativa vilket låter klart bekymmersamt då antalet nationalekonomer med finansiell bakgrund är en bristvara i landet.
Detta är mycket viktigt att tänka på när man ser s.k. ekonominyheter (om nationalräkenskaperna). Det är meningslöst trams! Makroekonomisk teori idag bygger på falska antaganden, en felaktig modell och ogiltiga metoder. Talar biologer om medeldjuret?
Är det inte lustigt hur fel en auktoritet och erfaren akademiker som Lars EO Svensson kan ha? Här är en bloggare som förklarar det uppenbara felet i hans senaste akademiska rapport:
http://marknadsliberalen.blogspot.se/2013/09/lars-eo-svenssons-nya-inflationistiska.html
Ser att ni är intresserade av en låntagares tillgångar!
Jag kan lova er att det är inte Bankernas huvudintresse när de ger lån.
För lån ges oftast till en investering som vida överstiger tillgångarnas värde-surprice surprice, varför skall man annars låna?
I Sverige alltså.
Nederländerna hade full avdragsrätt för räntor och möjlighet att låna över fastighetens värde. Nu sitter de med fallande fastighetsvärden och folk som inte gärna realiserar sina förluster.
Där har vi varit-på 90 talet.
Men det var inte på enskilda låntagare som bankerna förlorade mest pengar på då. Trots att arbetsmarknaden gick i stå då!
Historien upprepar sig inte. Den rimmar. Och med det kan Twain t.ex ha menat att varje avgörande händelse har olika orsaker/trigger men samma förlopp vilket anses ge samma resultat.
Och Einsten tycker f.ö. att om man fortsätter och göra samma sak så bör man helt naturligt komma till samma resultat. Det tycks de flesta som vanligt inte fatta eftersom det alltid är nya tider och annorlunda nu. Och majoriteten ser till att det kan fortsätta under mycket lång tid. Det är i allmänhet inte köpare och säljare som avgör när det är nog utan de som från början finansierar det och det är inte våra egna banker.
@oppti
Nej bankens huvudintresse är ju att dra in ränteintäkter – samma motiv ligger bakom bankens agerande som för andra företag göra vinst genom att intäkterna överstiger kostnaderna.
Låntagarens tillgångar kommer in i bilden i det att man riskerar kreditförluster ifall de inte skulle vara tillräckliga för att täcka deras skulder. Kreditförluster översätts till kostnad för banken i slutändan.
Sen skall du inte blanda ihop banken och låntagaren – de är normalt helt olika personer. Det ligger inte i bankens direkta intresse att se att låntagandet är fördelaktigt (detta feltänk görs ofta när folk slår sig för bröstet med att de klarat bankens stresstest – ett stresstest som syftar till att se till att affären uppfyller bankens kriterium för en bra affär).
Mediocristan.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Vilka långa resonemang ni för, det är väl bara att uppmana Lars EO Svensson att stoppa ena näven i ugnen och den andra i frysboxen och berätta hur det känns.
Det borde ju vara rätt behagligt – i genomsnitt alltså.
Jag brukar hävda att vårt penningsystem är ett förtroendespel och att kring detta förtroendespel så har det byggts upp maktstrukturer. Vill man vara nyttig och lojal mot dessa maktstrukturer, så gör man bäst i att le, nicka och hålla med. Och det är precis vad Lars E O Svensson, Paul Krugman etc. håller på med. Jag tror det var Michel Focault som hävdade att all(?) kunskapsbildning sker utifrån maktens intressen,och det neoklassiska synsättet att penningsystemet är värdeneutralt är ju ett bra exempel på det. Att man tar till sig det är nog en förutsättning för en framgångsrik karriär inom bankväsendet.
Om mainstreammedia gör ett undersökande reportage om bostadsmarknaden så intervjuar man en företrädare för banksektorn, en fastighetsmäklare och en företrädare för byggsektorn. Samtliga ler och bekräftar bilden av att "det byggs för lite, nu går det uppåt och svenskarnas skuldsättning är låg".
Detta med Lars E O Svensson är bara ännu ett exempel. Han framhåller "medelskuldsättning" och "medeltillgångar" och utelämnar den lilla detaljen att det är inte samma personer som har skulderna och som äger tillgångarna…
Bra inlägg Mats. Lars E.O. Svensson har nu en egen plattform på Ekonomistas där han vänligt och bestämt ger "alla" svar på deras frågor. Han tycks lägga ner nödvändig tid till detta jmf med många av hans övriga kollegor på bloggen. Jag tolkar det som att han är mån om att nå ut med sin egen tolkning som alltså strider mot Riksbankens. Hittills verkar övervägande andel av inläggen antingen vara för Lars E.O.´s åsikter från början eller så är de undrande och uppskattande och som jag tolkar det "nyövertygande". Kritiska röster är relativt få än så länge. Det jag reagerar mest på är att han inte gör någon politiskt analys av bostadsvärdet som vara i maktens tjänst(konsumtion pga förmögenhetskänsla). Han försöker hålla sig inom den renodlade forskarrollen för att inte stöta bort de som lägger in andra aspekter i bostadsvärderingen än det s.k "objektiva" brukarvärdet. Jag undrar hur Lars E.O. egentligen tänker där inne? Vilka han är lierad med?
Lars E O Svensson har skrivit ett nytt inlägg i debatten som tydligt visar att hans genomsnittsantagande i stort stämmer över olika inkomstnivåer. Vilka luftargument ska du hitta på den här gången?