Hos Jordbruksaktuellt, JA, kan man läsa att exploateringen av jordbruksmark fortsätter öka.
Framför allt handlar detta om åkermark bland våra bördigaste jordar på Skåne och Hallands jordbruksslätter. I princip är det praktiskt omöjligt att återställa exploaterad åkermark igen.
Jag satte åkermark i kursiv text ovan, för i jordbruksmark räknas även mark som aldrig plöjs, dvs slåtterängar och betesmark.
Tidigare har vi under andra halvan av 1900-talet planterat igen jordbruksmark med skog, något man på den tiden fick statligt bidrag för att göra. Sedan vi gått med i EU har man kunnat få betalt av EU för att återställa skog till betesmark eller slåtterängar, vilket i sig är en bra idé, då betesmark och slåtterängar är våra artrikaste marker. Däremot kan man inte få bidrag för att återställa skog till åkermark.
 |
| Detalj av fd tallskog, numera återställd betesmark. Nybetat en torr 7:e maj.
Ej EU-finansierat, vare sig i återställande eller i drift. Total yta, ca 0.5 ha, dock ej allt på bild. En del större stubbar syns i bild, liksom EU-förbjudna rishögar. Björkar har sparats för att ge skugga åt djuren. |
Jag har själv återställt ca två hektar skogsmark till betesmark, dock utan att söka några stöd från EU för återställandet. Planen är väl att återställa kanske en hektar till, när andan faller på. Samtidigt ska man komma ihåg att förr i tiden släppte man djuren för fäfot under sommarhalvåret och skogen var betesmarken. I många fall är alltså betesmark ett relativt nytt påfund, en konsekvens av stängslingspåbuden.
Men vad man ska ha respekt för är att i princip all jordbruksmark, speciellt åkermark, i Sverige har skapats genom hårt mänskligt manuellt arbete – alla miljontals hektar åkermark är ett resultat av forna tiders röjande av skog och brytande av stubbar.
 |
| Så här såg det ut under återställandet. |
Att återställa skog till betesmark är relativt enkelt. Bara att avverka träden, frakta bort alla stockar, samt GROT (grenar och toppar), som förr eldades upp. Kvar har man stubbarna. Eftersom det hela ska betas behöver man inte bryta upp stubbarna, som efter några decennier kan ha multnat bort. Under tiden avger rötter och stubbar näringsämnen och gödslar alltså betesmarken, även om effekten är snabbt övergående. Gissar dock att för att få EU-stöd får man varken lämna rishögar eller stubbar, därav söktes inga stöd. Idiotiskt att lägga fossila bränslen på att frakta bort gödning (stubbar) eller marklevande fåglars häckningsplatser (rishögar). Dessutom är mer homogena marker enfaldiga istället för mångfaldiga. Stubbar och rishögar ökar den biologiska mångfalden även inom växter, svampar och insekter eller för den delen lite högre stående smådjur.
Förr i tiden gjordes detta helt för hand. Även i stenålderns svedjebruk, så fick man ändå först hugga ner träden med den tidens stenyxor och frakta bort dem innan man satte fyr på resterna. Betänk att en hektar, 10 000 m2, kan föda fyra personer, vilket sätter lite perspektiv på hur mycket mark svedjebrukare med stenyxor måste röja.
Inte konstigt att man släppte djuren för fäfot, istället för att ta ner träden för att få betesmarker.
Tids nog fick vi brons och sedan järn (och tids nog stål), men ända fram till 1900-talet så har alla Sveriges miljoner hektar åkermark röjts fram från den klimaxbiotop som skog innebär. För undantaget myrmark och en del strandängar som ofta översvämmas, så är skog den naturliga biotopen på våra breddgrader, åtminstone i de lågländer där vi idag har åkermark. Kalfjället är som sagt kalt, men knappast lämpligt för odling.
Så vad vi idag snabbt asfalterar över och gör till parkeringsplatser har forna generationer med ren muskelkraft röjt, kvadratmeter för kvadratmeter. För att få prima åkermark bröt man också, för hand (iofs tids nog med talja och block), upp alla stubbar så marken gick att plöja. Det var ett hårt arbete.
Men antagligen finns det än idag en del jordbruksmark som varit åker sedan stenåldern och där man alltså redan på den tiden, med den tidens redskap, skapade åkermark ur skog. Fornlämningar i form av fornåkrar har vi tusentals av i Sverige. Själva har vi nästan en hektar fornåker på våra marker.
Det som tog veckor, månader eller rent av år att göra till produktiv åker förr asfalterar vi idag över på någon timme, för att aldrig mer kunna odla på.
När det gäller skogen, så har jag läst en artikel i Lantbruk och Skogsland JA om en ekologisk gård i Västergötland gissar på i Östergötland, där man faktiskt återställde skog till åkermark, inklusive att man, förvisso med moderna maskiner, bröt upp alla stubbar. Hittar dock inte artikeln online.
Pendeln svänger tillbaka, men den stora floden är asfalt och betong.
Tillägg: Läsartips om en gammal journalfilm hos SVT. Ca 1:25 in i filmen får man se hur mark brytes på gammalt vis, stubbar som lyfts med talja och block, spett och hacka, sten för sten etc. Ger ytterligare perspektiv på vad man med lätthet asfalterar över idag i profitens namn.
41 kommentarer
Hej Cornu! Spännande liten blogg du har här! Jag är imponerad av att du hinner med flera inlägg dagligen trots att du har ett jordbruk att sköta…
Alltnog, jag kanske är trög, men menar du att det verkligen är principiellt omöjligt att återställa asfalterad mark till odlingsmark? Visst skulle det ta mycket energi att bryta upp asfalten, och kanske frakta bort en del fyllnadsmaterial som sand och singel, men därunder finns väl matjorden kvar?
Det händer inte så mycket på jordbruket just nu. Det är ett småbruk.
Vad gäller asfalt. Vägar går att återställa, men det är inte ekonomiskt. Att asfalterade vägar ibland blir jordbruksmark igen beror på att det ligger i väghållarens ansvar. Men kostnaden går inte att räkna hem och marken blir stenigare än tidigare. Plus alla tungmetaller.
Vad gäller bebyggelse, så är det värre. Då har du alla avlopp och ledningar som ska grävas upp också.
Det går att göra, men matpriserna behöver upp 1000-tals procent för att det ska vara ekonomiskt motiverat.
Allt mikrobakteriellt liv dör relativt snabbt när man asfalterar.
Kan dock återföras med stallgödsel och kompost, även om det sedan inte är samma sak inledningsvis. Visar dock på vikten av att ha djur i jordbruket. Annars är den tidigare övertäckta jorden som du påtalar stendöd.
Hej! Håller med Late Man. Det är en mycket intressant blogg med ofta mycket tänkvärda inlägg. Som den samhälls-och omställningsintresserade person jag ändå är (trots min bakgrund som agrart okunnig stadsbo) undrar jag varför återsällandet av exploaterad jordbruksmark är omöjligt? Menar inte motsatsen utan suktar bara efter en mer utförlig beskrivning av hindren.
Hmmm…
Odlingsmark kan alltså vara väldigt olika…
Det räcker inte med en kommentar…
De superba odlingsjordar som är unika för Skandinavien, genom inlandsisens arbete för 10 000 år sedan, innebär att än idag kan man använda "märgel" de kalkhaltiga avlagringar som isen + landhöjningen vilket medfört näringsrika friska jordar.
Jämför med Kina som aldrig haft en istid och därmed har gamla näringsfattiga jordar…
Väldigt intressant egentligen.
Under bronsåldern var troligen södra Sverige nästan helt uppodlat med den tidens teknik.
Däremot var Tyskland rena "mösahålet"…
Halland blev avskogat och en del av stormakten Danmark. De sandiga kustområdena blev översandade gång på gång, vilket man kan se när man gräver i gamla sanddyner utanför Halmstad.
Lager av flygsand växlar med tunna matjordslager…
Folk har börjat om efter varje sandstorm….
Bättre är nog att fråga hur de grekiska bönderna har det i sina jordar.
Ja, att få upp arkeologiska resultat var gång man rotar i backen hör till….
men det har kanske mindre betydelse för odlingen än för arkeologernas intresse…
Så blir det nog här också, ty naturen har sin gång…
Njae – under Bronsåldern hade man sk vandrande åkerbruk – dvs hela landskapet var ett beteslandskap och här och var tog man upp tillfälliga åkrar, som sedan fick vila ett 20-30-tal år för att samla på sig näring nog att ge nästa skörd. De fasta åkrarna kom inte förrän på järnåldern. Standardverket för denna sorts kunskap heter Det svenska jordbrukets historia och finns numera på nätet http://www.ksla.se/anh/amnessokning/allmant/fembandsverket/
Man kan ha respekt för all kraft som lades ned på att försöka förvandla skog till åker under senare delen av 1800-talet och början på 1900-talet, men det var egentligen ett fåfängt projekt. Åkrarna var så väldigt fattiga – fattiga från början och efter att ha urlakats av sura regn sedan istiden, påspätt med försurande gran de senaste 2-3000 åren så det var nog mer desperation än något annat som drev den utvecklingen. När torparna fick möjlighet att flytta till Amerkat eller till industrierna så gjorde de det…
En helt annan sak är det med de åkrar som påbörjades med bronsålderns betande och de sedimentrika havsbottnar som landhöjningen åstadkom – de omvandlades till åkrar medan de fortfarande var näringsrika och har till stor del lyckats behålla en del av detta.
– – –
Anledningen att det är så svårt att "skapa" åkermark är att åkerjord inte bara är et substrat som ska stödja rötterna och som man sedan matar med lämplig växtnäringslösning, utan ett komplext system av vatten och näringshållande/buffrande humus, bakterier och svampar som tar upp kväve eller bryter ned lerpartiklar så mineraler blir tillgängliga för växterna i lagom proportioner, insekter och maskar som rör om och drar ned förna som kan multna, djupa rötter som för upp vittringsprodukter från djupare lager etc – ett levande ekosystem helt enkelt, inte bara ett substrat. Ungefär som när du startar en surdeg så tar det ett antal bakningar innan den är stabil – men bara så oerhört mer komplicerat och tidskrävande. Det är klart att det GÅR att skapa åker igen – med tid, energi, påförd mull (reningsverksslam?) etc – men då finns det så mycket annan mark som är lättare att odla upp på andra håll i världen, så har åkern väl trillat bort så är den nog i praktiken borta tills nästa istid.
Lite fakta – enligt Jordbruksverket finns det 800 000 ha övergiven och obrukad åker i träda o, därutöver 400-500 000 ha nöjeshästbete – vi har inte direkt akut brist på åker… och ingen som vill odla den heller… Utom de som vill göra biobränsle. Men då skriker de gröna organisationerna i högan sky. Suck…
@Thomas G; För Kinas del handlar det oxå om att man under långa tider kalverkat stora delar så hårt(utan återväxt) att mark-erosion förändrat både grundvatten och klimat. Rena öknen.
Det svenska jordbrukets historia…
kolla gärna samma bok om Danmark. Två band…
Jo, så länge husen var flyttbara så flyttade man…
När stenhusen, främst kyrkor, byggdes så var man fast…
Granen är allt en ganska ny växt i södra Sverige…
Och försurande regn fanns inte på allvar förrän efter 1945.
Det finns ju en intressant bok av Maja Hagerman om Uppland och landhöjningen och sådant…
Men när södra Sverige var ett kulturområde så låg Uppsala under vatten, eller?
Och det är ju rätt, lerjordarna var inte särskilt populära att äga förrän täckdikningen blev effektiv.
och kunde behandlas med traktor….
och Jordbruksverkets uppgifter… jaja..
Vi kunde knappt föda en befolkning på 5-6 miljoner 1939-45 utan det överskott på kreatur som då av "en slump" fanns..
Nord-Korea har nog en bättre situation än vi, om de bara finge sköta det utan tokiga politiker och militärer…
Kina är intressant att studera, då man ända tills nu haft ett ekologiskt arbetsamt och komplicerat odlingssystem…
Tills nu…
Med tanke på att du måste lämna alla arealuppgifter med två decimaler för att få stöd så tror jag nog man kan lita rätt bra på arealuppgifter från Jordbruksverket 😉 Sen att vi har en självförsörjningsgrad på 50 % om ens det, är en helt annan femma.
Men ingen är ju intresserad av att odla dessa överskottsmarker till dagens matpriser – så då kommer det att bli skog av dem. Irreversibel markförstöring. Synd på en resurs som så många generationer lagt ned så mycket kraft på att skapa o vidmakthålla…
i ett ekosystem rör sig olika krafter tämligen balanserat även om volatilitet är normalt. Det som kan ställa till det är nya krafter utifrån som förändrar situationen. Om man överför ett sådant ekosystem till ekonomin så inser de flesta tämligen fort att systemet sakta förstörs utifrån av centralbanker som alltid inflaterar bort skulder som uppstår pga felallokerade resurser. Istället för att systemet får bära dessa och därigenom lära sig vad som inte fungerar(risker). Teknisk utveckling och produktivitet etc bör leda till deflation istället för till inflation. Deflation innebär att köpkraften ökar istället för minskar. Vad jag vill säga är att jag tror att värdet på nedlagda resurser som åkermark och närproducerade livsmedel etc hade varit betydligt mer uppskattade(producerbara) i ett system där de som orsakar kaos och destruktion även får betala för detta. Inte alla vi andra.
(bara en tanke)
Obrukad åker är väl inte åker speciellt länge. Var i landet finns dessa 800.000 hektar obrukade åkermarker? Åkermarkspriserna är väl inte direkt i botten heller, så det borde väl då vara bättre att sälja av än att låta det växa igen?
Matjorden finns knappast kvar under asfalten, den är i de flesta fall borttransporterad för försäljning. Matjord är inget bra underlag att asfaltera på, och det finns efterfrågan på matjord till gräsmattor och trädgårdsland m.m.
@BO
Obrukad åker finns överallt – tom i slättbygderna. Se dig omkring.
Den hålls i bästa fall öppen genom att man slår den, men man använder inte höet, möjligen inkasserar man gårdsstödet ett tag till tills man går i pension. Lämnad helt till sig själv växer åkern naturligtvis igen med tiden – och det har 2 miljoner ha gjort tidigare, och dessa 800 000 har brukats allt extensivare de senaste 30 åren och har nu tagit nästa steg mot totalt övergivning och igenväxning/plantering.
Det fylls på med ny mark som överges hela tiden – det finns ingen direkt efterfrågan på åker om den inte ligger i mycket bra anslutning till en existerande gård som beslutat sig för att överleva. Livsmedelspriserna är för låga för att det ska löna sig att vara bonde.
En tanke som inte heller kommer fram är täckdikeskostnaderna för att få en fungerande åker…
Jag kan inte aktuella uppgifter men skulle gissa att 100 000 kr i nydikningskostnader är nog ganska lågt räknat….
Ty utan fungerande täckdiken så går det icke att odla….
Och mycket av dagens täckdiken är gjorda på 1950-talet…
du skulle ha lagt rishögen på hällen, som det åndå inte kommer att växa så mycket på 🙂
Jupp. Därmed skulle den även fånga upp löv etc om hösten och sakta men säkert förvandla dessa till jord ovanpå hällen. Rishögar går dock att flytta rätt lätt, speciellt om de är torra.
Jag hade hellre lagt riset plus kalk på tallstubbarna i stället.
Har du någon rapport på gång om skogsbetet förresten?
http://www.svtplay.se/klipp/103221/en-film-om-vasterbotten-1941
1:20 in i filmen..
Vilket slit !!
Det är imponerande när man då och snubblar på dom där gamla övervuxna stenkistorna/stenmurarna.
Det är ju onekligen lite tokigt att omvandla åkermark till asfalt och köplador. Men personligen tycker jag det är värre när man förstör ängs- och betesmark på grund av den utarmning som då sker av den biologiska mångfalden, det är knappast någon vidare mångfald man förstör på en åker.
Men å andra sidan är det väl ingen som har försökt återställa asfalterad mark till odlingsmark seriöst ännu, första försöket kanske blir i kållered;)
Förresten, ekobonden kommer från Västergötland http://www.lantbruk.com/lantbruk/emils-smarta-hyss-kop-och-forvandla-till-akermark
OK… litet svensk hybris, va….
Åkermark har mindre värde än ängen….
Det var inte så jag menade.
Varenda gång jag kör förbi ett köpcentra som är på bra åkermark blir jag nedstämd.
Men det känns lite som att "sila mygg och svälja kameler" om man tror att detta är det största hotet våran framtida matförsörjning.
I synnerhet om det blir brist på konstgödsel och drivmedel, för då lär inte denna typ av åkermark bli lika produktiv som den är nu.
Det det med att med kroppen bryta ny mark ligger det någonting liksom riktigt hedervärt och förmodligen magiskt över. Inte minst i dessa extrema urbaniserade tider där barn växer upp utan ens sett hav eller varit i skog. Tankarna för en t.ex till Utvandrarna men samtidigt till det hårda livet i Småland samma tid.
Minns själv min morfar som på gamla dar(50-talet)köpte en isolerad del av en skärgårdsö där han valde att iordningsställa en tomt på knappa hektaren. Vi pratar förutom bara träd och stubbar samt mycket sten av storlek. Det tog tid, lång tid men idag då man rör sig obehindrat på den vackra skärgårdstomten är det lätt att glömma vilket oerhört arbete min morfar lagt ner under åratal på sin fritid. Helt själv med spade, yxa, spett och handsåg.
återställande av skogsmark till betesmark, för mig liknar det avverkning.
Vad är skillnaden?
Skillnaden är att du har djur som betar där sedan, istället för återplantera skog.
Du måste bli av med varenda lilla kvist (i princip), medan man kan låta mycket/all GROT ligga kvar i skogen vid avverkning. Man måste också stängsla mm.
Se det som en avverkning utförd av någon som är pedant, plus stängsling. Sedan kan det ta år av bete för att etablera rätt biotop. I det här fallet var det redan gräs som markvegetation, men det går även att göra med blåbärsris etc, men det tar några år att beta bort blåbärsriset och etablera gräs etc.
Bryssel ha oxå något som kallas "Skogsplanteringsdirektivet"…
Det tackade Sverige nej till 1995…
För bönderna var det en olycka, då just skogsplantering var det "bakdörr" som en ogin industri inte ville att bönderna skulle ha….
Genom att locka, eller snarare tvinga bönderna att producera med röda siffror, utan i snart femton år driva konkursverksamhet, så har man tömt en generation ekonomiskt…
Hade skogsdirektivet tagits hade industrin tvingats att konkurrera med skogsplantering på åkermark…
Nu är vi där oavsett, men hade man gjort på ett annat sätt hade svenskt jordbruk kanske fungerat även nästa år….
Några frågor som du kanske vet
1. Om man har lite åkermark, finns det något forum där man kan erbjuda det för en billig penning för bruk? Har funderat att försöka sätta upp det som kolonilotter kanske. (Har arrenderat ut en del till en lokal bonde, gratis. Har dock inte fått något mot det, inte ens en köttbit vid jul… nåväl de har de ju inte så tätt)
2. Hur står det till med de svenska viltstammarna, verkar ju vara mycket Dov och Gris i södra Sverige. Älgen verkar det vara sämre med
3. För att öka stammarna av Ren (som staten vid lämpligt tillfälle beslagtar), Älg och Hjort… borde man göra något? Kanske något års fridlösning? Minska björn, varg, järv och lostammen? I norr verkar björnstammen lite väl stor. Pga NIMBY verkar renstammen ha stora begränsningar, samma med skogsägarna som tycker NIMBY… gärna älg, men ät inte toppskotten på mina monokulturer av tall.
Det finns överskott på åker i Sverige (liksom i Europa, USA, Sydamerika, Afrika) så det är inte självklart att du kan få något för den, om det inte är väldigt god mark som ligger till så att det passar ihop med andras ägor. Hyr ut den till hästbete mens hästägarna finns kvar. Eller odla hö och sälj till djuraffärerna.
Varför vill du öka viltstammarna? Skogsägarna är nöjda med älgstammen, Jägarna vill kunna skjuta fler – det är en balans dem emellan.
Ren är ett tamdjur – tror vi ska låta samebyarna själva bestämma hur många renar deras betesmarker tål.
> Varför vill du öka viltstammarna?
Det är bra med lokalproducerad
> låta samebyarna själva bestämma
Ja exakt, inte köra med statlig kontroll som man gör idag http://sv.wikipedia.org/wiki/Renn%C3%A4ringslagen
Sen så hör man ju talas om hur de skönhetstaxeras. När maten blir dyrare blir dock renskötarnas jobb bättre betalt hoppas jag. Idag verkar de vara deppiga (ref. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=871935)
SD verkar ha gnällt? Inte arier? Det är väl bara ta in lite Turkar som sköter renarna…
(det sista är ett ironiskt, dåligt skämt om någon tar det på allvar)
SD vs Samer – http://www.nuorat.se/reportasat/sd-vs-samerna/
SD har lite intressanta tankar om det där med att bevara kulturer.
Angående samiska ungdomar:
"Jag hoppas att ungdomarna försöker lära sig så mycket som möjligt av sitt kulturella arv och försöker föra det vidare och förhoppningsvis kan man anpassa det till nya tider, föra in det i dataåldern."
De kanske kan göra ett same-dataspel så att de slipper håller på och strula med de där renarna?
1. Intresse att hyra en odlingslott finns nog. Och är nog ökande, men inom rimligt avstånd från större centra som Götet eller Stocholm.
Och du kan nog inte räkna med att få något i arrende för det finns ingen lönsamhet egentligen oavsett hur stort skiftet är….
2. Grisen kommer… grisjakt är tidskrävande och dagens jägare är stressade arbetsmyror som vill ha en hund som kör loss vad som finns och sedan knäpper allt som rör sig…
Så grisen hinner föröka sig.
3. Verkar vara ett problem från norra Sverige…
Dock är jakten något som ickejägare tror är som att plocka blåbär…
jägarkåren minskar ty de adrenalinstinna unga jägarna får sitt utlopp på fotbollsmatcherna istället…
Ölen smakar bättre på krogen än i skogen.
Så småningom måste, kanske , staten sätta in anställda ägare för att balansera viltet mot medborgarnas krav på mindre gris i trafiken och färre vargar i förorten….
Ja gris var väl bara en okynnesidé från några förmögna markägare som på 90-talet ville ha grisjakt. Deras(grisarnas) förökningstakt är grym(t). En plåga för allt mao. Deras närvaro blir dyr. Bara och se andra länders erfarenhet.
Jag jagade älg för 20-talet år sedan.
Det var ofantligt trist att sitta på en stubbe och vänta timme ut och timme in på att en älg skulle spankulera förbi. Jag fick faktiskt skjuta en älg (ingen trofe tjur utan mer modell "cyckelstyre") men trots det så fastnade jag aldrig för jaktformen. Kilopriset blev inte så värst lågt det heller.
Det är som du skriver: Sport är mer spännande och färdigstyckat i butik är billigare.
1. Om det blir 6 grader högre medeltemperatur så ligger det nog på rätt plats om 56,4 år. Men the postman hade fel om 2013 så jag kanske också har fel 🙂
2. Har märkt det. Riktigt kul jakt. Var ute under förra fullmånen och det var jättefint väder, kallt och skönt. Såg 10 tal grisar, men det var bara en som kom nära nog
3. "Varför plåga djuren med jakt, när man kan köpa maten som växer på butikshyllan"
Seymour föreslår grisar för att omvandla kalhyggen till bete. Jag funderar på att försöka köpa lite intilliggande kalhyggesmark och släppa våra linderödare där, kan det vara vettigt?
Linderödsgrisar är väl de som klara utelivet bäst av våra svenska tamgrisar…
Ett hektar kalmark kostar väl 100 000 kr?
Kan du få det billigare så köp!
Det gjorde min farbror, på en sommar var allt uppbökat. Sedan var det "bara" att plocka regnspolad sten.
http://www.lantbruk.com/lantbruk/det-ar-valdigt-dumt-att-bygga-bort-akermark
Det kan nog ligga en del i det.