Solen går upp på Gotland ca 08:30 den 27:e december och i slutet av kapitlet dyker solen upp över horisonten.
Det finns en avgörande vändning i kapitlet som en del läsare stör sig på. Har fått minst en rapport om läsare som kastat boken i väggen.
Det var nödvändigt att inför sista kapitlet etablera att ingen person som varit med i boken från första början var säker inför sista kapitlet. Även om en del redan strukit på foten så behövde jag göra det tydligt att ingen är säker. Det finns många anledningar att nästa kapitel heter Döda! Döda! Döda!.
Oavsett så kan delkapitlet diskuteras, men saker är som de är och det utspelade sig som det utspelade sig. Jag anser att agerandet inte alls är förvånande, då det byggts upp under en tid. Men läsare har förstås, som alltid, tolkningsföreträde.
Om det var kapitlets sista händelse på Råö med min favoritkaraktär som avses så tycker jag att den inte bara var snyggt upplagd avseende karaktärernas intro och utveckling, den var även väl förberedd genom andra till synes orelaterade händelser. Jag tycker också att den bidrar på ett mycket bra sätt till att ge boken ett djup som motsvarande anglo-saxiska böcker aldrig har (Clancy etc.) och det fungerar mycket bra som ett sätt att göra det tydligt att ingen går säker.
SvaraRaderaTack, det verkar finnas två läger om karaktären. Som återkommer i Midsommargryning.
Radera