Jordklotets ekosystemtjänster producerar hållbart en konstant volym med resurser i form av biomassa (inklusive mat), sol, vind, rent vatten, naturlig rening av vatten och luft etc. Detta är vad vi hållbart har att leva på, och jordens befolkning kan i princip inte öka upp över denna grundnivå om det inte vore för människans förmåga att nyttja ändliga lager som finns i jordskorpan.
Dessa ändliga lager är förstås metaller, kol, fossilgas och olja, men även t ex sk fossila vattentäkter, dvs stora lager av vatten i berggrunden som inte fylls på igen utan bara kan användas en gång i mänskligt perspektiv.
Genom nyttjandet av dessa ändliga resurser har vi kunnat öka befolkning och resursutnyttjande. Genom att ösa 11 kalorier fossil energi in i jordbruket får vi idag ut 1 kalori mat, men vi kan förstås på det viset göda många fler människor än annars.
Men när vi lever över ekosystemtjänsternas egna resurser så sliter vi på ekosystemets bärkraft. Vi befinner oss i overshoot. Ekosystemets egen produktion av resurser minskar när skogar och jordbruksmark eroderar bort och blir till öken, eller bebyggs med fabriker som producerar … solceller, eller när utsläpp förvandlar rent vatten till odrickbart osv.
Samtidigt pratar vi ständigt om att vi skall öka andelen förnyelsebar energi, men det är en illusion. För modern förnyelsebar energi är lika ändligt som metallerna och den fossila plasten vi bygger solceller och vindkraftverk av. I praktiken omvandlar vi bara ändliga resurser till energi oavsett om vi eldar olja eller om vi sätter upp solceller. Och utvinnandet av ändliga resurser tär på ekosystemtjänsterna, och den energi vi får ut använder vi till att slita mer i andra ändan, t ex genom att köra elfordon som i sin tur behöver vägar som byggs på jordbruksmark och dessutom kräver kontinuerligt underhåll.
I slutändan kommer vi bara ha de allt mer sargade ekosystemtjänsterna som kan försörja oss med resurser. Resten är konstgjord andning.
51 kommentarer
Noterade att du utelämnade skalor, vilket kan vara klokt, men principen är helt rätt.
När skar kurvorna varandra, d v s när blev vi människor så många och utnyttjandet av ändliga resurser så stort att vi överskred det långsiktigt hållbara utnyttjandet av jorden? Början på 1900-talet? Tidigare? Senare?
Ändliga resurser är ändliga oavsett hur många vi är, de tar bara slut snabbare om vi är många. Det enda som är hållbart att utnyttja är det som kan återställas i samma takt.
>> För modern förnyelsebar energi är lika ändligt som … omvandlar vi bara ändliga resurser till energi oavsett om vi eldar olja eller om vi sätter upp solceller.
Jag antar att med det sistnämnda, så avser du att solen kommer att slockna förr eller senare?
Eller menar du att med tiden finns det inget material kvar att bygga nya solceller för, då de gamla har gått sönder?
Är din premiss här att material återvinning är omöjligt?
Vad är ditt tidsperspektiv?
Försöker bara följa din tankegång…
Det finns ingen perfekt återvinning (tänk termodynamikens lagar), och oavsett kan man inte nå de nödvändiga volymerna. Dessutom kräver ju solceller (som exempel) en enorm infrastruktur för sin tillverkning, en infrastruktur som inte bygger på ekosystemtjänster, utan på ändliga resurser. Det gäller även forskning och utveckling.
Tidsperspektivet är att vi passerat overshoot-gränsen någon gång under 1900-talet, och det kommer bita oss hårt under 2000-talet.
Ibland är du bara bäst! Puss.
/Jocke & Cornu
Enligt "Fotavtrycksfolket" (Se bl.a. WWF för mer info) inträffade Overshoot 1986. (Kanske den 25 mars…?)
(Obs. Ett tips til alla slags konspiratoriker, förnekare och nyliberaler: Ta årtalet, och hela konceptet, för vad det är: ett pedagogiskt sätt att informera allmänhet, politiker och allmänt flummiga ekonomer om att vår livsstil ej är hållbar. Vi tär på (natur)kapitalet istället för att leva på "räntan" (som bygger på Lagom nyttjande av ekosystemen, samt har solen som grund för energianvändandet).
/F
Jag är ju ingen expert på detta – men på nåt sätt känns det som du "vinklar" det hela.
– Inga enheter eller skalor på axlarna?
– Varför är "ekosystemtjänsterna" inte möjliga att öka? Finns det ingen potential här?
– Utarmar vi solen om vi tar bättre tillvara på dess instrålning?
– Etc
Håkker med om att detta är bra info, men du kan uttrycka detta ännu klarare Cornu! Räknas den medelst solceller producerade elen som förnyelsebar energi?
Att fixa enheter på axlarna kräver en massa research jag inte har tid med. Principen kvarstår.
Nej, ekosystemtjänsterna kan inte öka. Jordklotet är ändligt. Eller visst, om man kan återställa Sahara till vad det en gång var, dvs bördig savann, så har man ökat lite grann, men det förutsätter ju att man inte utarmar något annat på köpet. Det går t ex inte att flytta jord från A för att återskapa B, då utarmar man ju A.
Nej, vi utarmar inte solen, men vi utarmar ekosystemet via den gruvdrift och de utsläpp som t ex solcellsproduktion innebär.
Jorden går under snart! Detta har gällt sedan antikens dager. Vi människor har dock funnit vägar runt detta och jag är övertygad om att om vi ger teknik och vetenskap en ärlig chans i stället för att låta vårt beslutsfattande styras av känslor så kommer vi att leva kunna leva vidare länge än.
Solen kan vi nog förlita oss på bra länge till, men problemet är att utvinna solenergin. För att bygga solceller, vindkraftverk, biogasanläggningar etc krävs det material. detta material kräver eller innehåller olja i något led (flera led förmodligen). Det betyder dels att vi inte hinner bygga ut förnyelsebar energi i tillräcklig utsträckning för att täcka ens en bråkdel av nuvarande "behov". Även om vi kunde, så går de till slut sönder, slits av tidens tand och måste bytas ut. Då har vi ingen olja och eventuella andra ändliga resurser att byta ut med. I viss mån kan man återvinna material vi redan har fört upp till ytan, men dels går det åt energi till detta, dels försämras alltid kvaliteten på materialet något och du kan aldrig få ut exakt lika mycket råvara som du hade från början.
Alltså, det är inte solenergin som är problemet, utan anläggningarna och infrastrukturen som behövs för att utvinna och distribuera den.
fusion power or bust
Angående att termodynamikens andra huvudsats (som säger att entropin(=oordningen) aldrig kan minska i ett slutet system) leder till att perfekt återvinning är omöjlig håller jag nog inte med. Jorden inget slutet system och därför borde man kunna manipulera entropiförändringen med hjälp av energi man får utifrån, t.ex. den från solceller. Eller tänker jag fel? I praktiken har jag dock ingen aning om hur det skulle funka.
/Jocke
Fattar forfarande inte.
Vi förlorar ju massa energi via reflekterad solstrålning. Om vi tar vara på denna bättre har vi mer ekosystemtjänster.
Algodlingar i stora delar av havet? Tär de på ändliga resurser?
Alger behöver näring vilket väl borde ses som en ändlig resurs.
Vad jag förstår så används det grundämnen vid tillverkning av effektiva solceller, som inte är helt lättillgängliga, de lär i alla fall vara ändliga: kadmium-tellur-indium-gallium.
Tack för en fantastisk blogg btw 🙂
16:49, en viss mängd algodling kan man dock ha genom de näringsämnen som idag läcker ut från vårt jordbruk och reningsanläggningar. Tänk algblomningarna i Östersjön…
Algplantager där vattendrag når havet, eller utanför reningsverk kanske vore något?
En koppling med resonemanget om Sahara och alger som behöver näring. Tydligen är det så att mängder av näring regelbundet blåser ut i Atlanten från Sahara. En uppodling av Sahara skulle leda till mindre näring för alger och redan utrotningsodlade fiskarter. Tror att det var iplan B 3.0 av Lester R. Brown jag läste om detta. Visar på komplexiteten när det gäller ekotjänsterna på jorden och svårigheterna att manipulera med dem om man inte ser alla långsiktiga konsekvenser.
Intressant exempel på hur ekosystemtjänsternas produktion är tämligen konstant. Öka på ett ställa, så minskar man på ett annat. Att avleda vatten till konstbevattning är ett annat exempel, då tar man bort vatten från andra grödor.
Att använda meteoriter odyl för metaller är inte tekniskt särskilt långt in i framtiden. Desamma med de enorma metalltillgångar som finns på havsbotten. Energi är inte heller långsiktigt något problem då till och med uran utvunnet ur vanlig granit har en hög EROEI(gör man bara en ren storleksordningsuppskattning så får man en EROEI på över 100 gör uran/torium från granit om man sluter bränslecykeln). För att inte tala om uran utvunnet ur havsvatten(vilket man kan kalla "förnybart" eftersom den mängd uran som tillförs havet från floder överstiger den mängd uran vi behöver för att förse hela världen med energi).
Det knepiga blir att ta sig över oljepuckeln utan att förfalla.
Nu lär jag givetvis få kommentarer att jag är en naiv teknikoptimist, men innan det, sätt dig ner och räkna på EROEI för uran utvunnet ur granit. Sikta på 5ppm uran som konservativ siffra och googla fram energiinnehållet i uran om man sluter bränslecykeln(tumregel 1 MWd/gram). Den energi som krävs för gruvbrytning hittar man även enkelt om man googlar.
För den late är redan ovan nämnda exercisen gjord här
http://gronarealisten.blogg.se/2008/august/vars-gar-gransen-for-energimassigtekonomiskt.html
Om vi fick tillgång till "obegränsad" billig energi skulle man teoretiskt kunna lösa väldigt många problem. Tex kunde man omvandla Sahara från öken till odlingsbart genom att avsalta havsvatten och tillföra detta i enorma mängder.
Kroppskultur, i sak förändrar uran ingenting annat än lutningen på resursutnyttjandet. Urangruvor orsakar samma problem som andra gruvor, och både gruvor och kärnkraftverk slukar andra ändliga resurser. Kärnkraftverk ger också avfall, iaf låggradigt avfall inom förbrukningsartiklar etc.
Uranvaskning ur havet kanske har potential, men hur stora är "näten", hur mycket påverkar det fisket etc. Och vad görs näten av?
I Allt om Vetenskap 01-2011, finns en mycket bra artikel om ändliga råvaror. Metaller som Neodym, Lantan och Indium används vid tillverkning av solceller, batterier till elbilar och smartphones. Det finns dessutom en utmärkt artikel om solceller. Kombinationen av de två artiklarna ger tydliga svar på svårigheterna att forska fram alternativa energikällor som ens ska kunna ersätta en liten del av energin från fossila bränslen.
Vi bor på en 4000 grader varm järnklump. Fattar inte varför det ska vara så svårt att hålla husen varma om vintern i framtiden.
Ekvationen är enkel. Minska befolkningen.
Ja, minska befolkningen och håll den sedan på en lagom nivå så är problemet löst.
Cornucopia! Kall fusion har fått ett genombrott:
http://www.nyteknik.se/nyheter/energi_miljo/energi/article3073394.ece
http://www.journal-of-nuclear-physics.com/files/Rossi-Focardi_paper.pdf
Kärnkraft är vårat enda hopp. LFTS, saltsmältor använder 99% av toriumet man kör in och avfallet blir lågaktiv, 300 år cirka. Man Corny vill köra med vindkraft, neodym är ju lättillgängligt..
Varför har vissa fastnat för väderkvarnen? Vi bytte till ångmaskinen av en anledning.
Med vårat kollektiva intellekt ska vi klara av att ta fram effektiv kärnenergi, idag bränner vi av ca 2-3% av uranets energiinnehåll..
Vindkraftverk funkar om vi reducerar oss till 1.5 M i Sverige. Många är bara halvvägs i tankegången, de vet att något är fel men griper fel lösning. Corny är en typiskt sån.
Før o kunna hämta råvaror eller ens åka ut i rymden måste vår atmosfär vara tillräkligt fri från debris o rymdskrot. vilket den fortfarande ær. dock kan man säga att USA genom sin militarisering av rymden och den kraftigt ökade mängd skrot det medför tillsammans med upprätthållandet av bla GPS och andra sattelitsystem kraftigt "förorenar" vår närliggande atmosfär. men värst är att vid en eventuell konflikt som spränger sönder en sattelit för mycket så uppstår en son av flygande projektiler som mkt effektivt stänger inne oss på jorden och gör all framtida rymdfart omöjlig eller extremt riskabel.
Bye bye sci fi… welcome stoneage
Rymdresor är ett ämne för ett separat blogginlägg. Att föra in råvaror från rymden skulle maximera miljöförstöringen på jorden. Däremot kunde man börja etablera "självförsörjande" kolonier i rymden, även om det tar evigheter att få upp något antal människor.
På sikt måste vi bort från solsystemet, för den dagen solen dör så dör allt vi någonsin gjort och minnet av detta. Allt som finns kvar kommer vara allt svagare radiosignaler som sprids ut i rymden. Så har du inte varit på radio eller TV så kommer ingenting du gjort spela någon som helst roll på sikt:-)
Apropå alger:
http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/sp/pressrelease/view/odlade-alger-framtidens-energikaella-331456
Förvisso artikel med några år på nacken, men då kan man ju hoppas de har kommit längre. Ser ut att ge flera vinster. Men som med allt annat så är väl inte heller detta frälsningen.
/LC
Cornu,
Konceptet med uran ur havsvatten går helt enkelt ut på att man doppar specialbehandlade rep ner i havet och låter det ligga där(med kravet att det måste vara i en ström förstås). Fiskar etc borde knappast påverkas överhuvudtaget. Om du vill läsa mer om det kan jag gräva fram en bunt artiklar jag har liggandes eller länkar och skicka till dig.
Visst orsakar urangruvor miljöproblem, men det är i princip enbart på grund av det enormt slösaktiga användandet av uran just nu. Sluter man bränslecykeln behöver man aldrig mer någon ren urangruva, det räcker gott och väl att utvinna uran som biprodukt från annan sorts gruvbrytning. Det handlar trots allt om en faktor 100-200 effektivare resursanvändning. Om man kunde vifta med ett magiskt spö nu och pang bom ersätta all energiproduktion med kärnkraft så skulle den totala gruvbrytningen som krävs för att förse reaktorerna med uran(givet återigen att man slutit bränslecykeln) vara storleksordningar mindre än den mängd kol man bryter idag.
Andra metaller går åt, javisst. Men hela problemet med utvinning av metaller är en energifråga, har man tillräckligt mycket billig energi så utökas metalltillgångarna enormt. Om man både har råd och möjlighet att bränna allt mer energi på att utvinna metall så kan man tillslut utvinna allt man vill ur havsvatten, granit eller de enorma mängder med låghaltiga resurser som finns. Mycket energi leder till mycket resurser, ena finns inte utan den andra.
Kärnkraften kanske bara kan ändra lutningen på kurvan, men om lutnignen ändras nog mycket för att man kan möjliggöra en betydligt högre energiproduktion än dagens i tiotusentals år frammåt, bryr vi oss verkligen då om att kurvan lutar överhuvudtaget?
Problemet är inte att vi har brist på energiresurser, problemet är att vi har valt att inte storskaligt utveckla den teknik som krävs för att till fullo utnyttja de resurser som finns. Trots att tekniken demonstrerats otaliga gånger sen 60 taket. Inget mirakel krävs, bara gammalt hederligt ingenjörsarbete.
De som säger att kärnenergi inte är en silverkula är de som ännu inte riktigt förstås potentialen i en resurs som gram för gram innehåller en miljon gånger mer energi än olja och kol. Den mängd uran du teoretiskt sett på några dagar kan gräva upp i din egen trädgård är mer än nog för att förse dig själv med energi under hela ditt liv, det om något är är EROEI så det smäller om det.
Kroppskultur,
det där låter ju spännande. Varför görs det inte då, om det nu skulle vara så bra som du skriver?
/LC
Anonym, i USA och Europa har man lagt ner alla lovande projekt av främst politiska skäl(googla tex på integral fast reactor, molten salt reactor, Super phenix, Kalkar, Dounreay reactors). Kalla fötter då priserna för testanläggningar gått upp, politiker med lutning mot antikärnkraftshållet osv.
Nu har vi helt enkelt lämnat walk over till Ryssarna, Kineserna och Indierna. Utvecklingen där sker dock med rasande fort så vi får väll helt enkelt vänja oss vid iden att det inte länge är väst som leder utvecklingen. Fransoserna håller ännu halvhjärtat vid liv i utvecklingen, men den reaktor de vill bygga runt 2020 är inte mycket bättre än vad ryssarna redan haft i drift i 20 år…
En annan anledning är att det helt enkelt inte funnits några ekonomiska incitament för att utnyttja uran effektivare. Det finns hur mycket uran som helst och därmed är det snusbilligt sett till hur mycket energi man får ut från det. Kostnaden för natururan från gruva är en obetydligt del av produktionskostnaderna vid ett kärnkraftverk.
Folk hävdar envetet att mer högteknologi är lösningen och missar det faktum att högteknologi hittills enbart inneburit mer problem. Det är möjligt att detta kan ändras, men det är absolut inte självklart.
Tillverkning av solceller och vindkraftverk är per definition miljöförstörande verksamhet och kommer alltid att vara det. Att hävda något annat är bara rent önsketänkande.
Människan hade under lång tid låg tillgång till energi.
Sedan fick vi relativt stor tillgång till energi och alla vet vad vi gjorde med den: skapade enorma mängder onödiga prylar, högg ner regnskogen, asfalterade stora arealer, tömde haven, överutnyttjade jordbruksmarkerna, gödde befolkningsexplosionen osv. Vi vet också att människor i princip inte blivit lyckligare av allt detta, utan tvärtom i relativt stor utsträckning är överstressade och deprimerade.
Vad föreställer sig panelen att vi kommer göra om vi hittar "silver bullet" inom energi? Jag menar, vårt track record vid god energitillgång ser ju rätt dystert ut.
Anonym 20:47
Menar du på allvar att folk är olyckligare nu än för 300 år sen då man hade tur ifall man levde över 40 och majoriteten av ens liv var helt tillägnat åt att producera mat för sig själv?
Om man ser lång livslängd, brist på sjukdomar och mer fritid som problem då kanske tiden före industrialiseringen är lockande. Vi andra tar nog gärna och använder silverkulan.
Lycka är inte långt liv eller brist på sjukdomar eller mer fritid. Lycka är lycka. Det andra är levnadsstandard.
Levnadsstandard är inte samma sak som lycka. En person kan ha varit lycklig för 300 år sedan (även om det antagligen inte är så sannolikt, bl a pga arrangerade bröllop även i vårt land).
Men visst, det finns de som blir lyckliga av prylar. De hade inte varit lyckliga för 300 år sedan. Det finns de som blir lyckliga av mycket fritid så de kan spendera i snitt 42 timmar framför TV:n varje vecka.
Det är väll i och för sig sant.
Lycka är väll egentligen enkelt sett ett resultat dels av ens omständigheter och ens förväntningar. Om omständigheterna är under förväntningarna är man olycklig och vice versa, så visst kanske viss(många?) var lyckligare ändå före industrialiseringen.
Det kanske var lycka att vakna upp och vara glad över att vattnet man drack igår inte har lett till diaree, att skörden var bra den här sommarn så man inte riskerar att svälta ihjäl under vintern osv. Men det var nog ändå inte ett bättre liv ur någon rimlig synvinkel.
Jag tillhör inte de som tror att man blir lycklig av prylar etc, jag bryr mig föga om prylar själv. Den ständiga hetsen efter ekonomisk tillväxt, mer jobb per person, mer stress, mer av allt etc är inte särskilt sunt. Men det finns hittills så vitt jag vet inte någon historisk demonstration av något bättre.
Alla skulle utan tvekan vara lyckliga om de slutar förvänta sig att man ska åka på en thailandssemester minst en gång per år, att nyaste 52 tums platt tv är ett måste och att en bil som är mer än 2 år är en relik.
Tack, kroppskultur.
Vi lägger ner vår energi på fel ställe. Världen och vi måste arbeta för mindre energitillgång.
Detta strider helt mot den mänskliga naturen – men alternativet är att naturen strider mot oss.
Bengt org
"Human growth has strained the Earth's resources, but as Johan Rockstrom reminds us, our advances also give us the science to recognize this and change behavior. His research has found nine "planetary boundaries" that can guide us in protecting our planet's many overlapping ecosystems."
http://www.ted.com/talks/lang/eng/johan_rockstrom_let_the_environment_guide_our_development.html
Det enda kloka förhållningssättet torde vara att betrakta vår energikonsumtion som begränsad.
Låt oss anta att vi redan detta år för ett genombrott i fusionkraften (alternativt en acceptans för bridreaktorer). Om dessutom utbyggnaden kunde ske snabbt så skulle man sannolikt kunna lösa CO2 problemet och till och med kunna finna metoder att binda kol industriellt för att reversera processen (Kanske med mycket låg energiverkningsgrad, men det spelar ju ingen roll med nästan gratis energi).
Men vad skulle då hända med ekosystemen?
Möjlighet att exploatera/förstöra dessa ökar dramatiskt under nuvarande ekonomiska paradigm.
Visserligen kan vi då säkerligen även i framtiden se småfåglar på vår ultraHDTVvägg men frågan är om dom inte gör sig bättre in real life. (faktiskt ännu bättre upplösning på grafiken in verkligheten än på skärm)
//Håkan
Är det verkligen nödvändigt med sällsynta metaller för att göra solceller och vindkraftverk? Eller finns det andra, kanske mindre effektiva alternativ?
FredrikN
Cornu sa: "En person kan ha varit lycklig för 300 år sedan (även om det antagligen inte är så sannolikt, bl a pga arrangerade bröllop även i vårt land)."
Nu när vi väljer gemål själva följer det med en ofta orealistisk föreställning om hur det skall bli.
Följden är att cirka 50% (eller?) av äktenskapen spricker. Inte mycket lycka när det sker och framför allt så blir barnen lidande.
Arrangerade äktenskap är ju inte helt slumpvisa, utan några tror väl att det skall fungera. Jag tror att sådana äktenskap har en tendens att bli bättre med tiden… I sådana samhällen är väl oftast skilsmässa inget alternativ så det blir stabilare för alla inblandade, även barnen alltså.
Statistiskt gäller kanske följande?:
Vad ett arrangerat äktenskap förlorar i lycka tar det igen i stabilitet och minskad olycka.
/Anonym för säkerhets skull…
Jo, det är nog bäst att du är anonym. Inte för min skull, men för din.
Några korrigeringar:
50% av alla äktenskap resulterar i skilsmässa. Eller något sådant. Men endast typ 10% av alla äktenskap där man har gemensamma hemmavarande barn resulterar i skilsmässa.
Förenklat så skiljer sig folk rätt fort, de som är ihop längre och får barn har en tendens att inte skilja sig, iaf inte så länge barnen bor hemma. Sedan kan det krisa sig efter barnen flyttat.
Däremot är det betydligt vanligare att barn vars föräldrar "bara" var sambos (och alltså inte ville ingå ett legalt kontrakt om samhörighet) oftare skiljer sig och leder till splittrade föräldraskap.
Sedan är det också så att av alla skilsmässor så står (typ) 20% av de som skiljer sig för 80% av skilsmässorna. Det finns "seriella skilsmässopersoner", som alltså gifter sig många gånger och skiljer sig många gånger.
Allt detta snedvrider iaf statistiken. Barn med fd gifta föräldrar som skiljt sig är inte så vanligt som en del tror. Barn med fd samboföräldrar är vanligare. Kanske en hårfin skillnad?
För barnet är nog skillnaden hårfin, ja.
I sammhällen med arrangerade äktenskap är nog inte samboförhållanden med barn eller utan heller för den delen sanktionerat av samhället.
Skall man göra någon statistik på det där får man nog se på hur det påverkar hela befolkningen.
I jägar/samlarsamhällen eftersträvades som regel äktenskap med så nära släktskap som möjligt (dock utanför inavelssfären) för att den nya gruppmedlemmen skulle kunna införlivas så friktionsfritt som möjligt i den nya gruppen. Familjerna kände varandras sedvänjor med mera då de var släkt på ganska nära håll.
/Anonym för min egen skull, naturligtvis.
Vad betyder 101 i det här sammanhanget?
Vad betyder 101 i det här sammanhanget?
Grundkurs. Första året. Första kursen.