2010-02-28

Vad tycker du om den statliga insättningsgarantin?

Så vad du tycker du som läsare om den svenska statliga insättningsgarantin?

Svara här ute i marginalen, och som vanligt kan jag inte se vem du är eller var du sitter just när du svarar på enkäten, så ditt svar är helt anonymt för mig.

Själv biter jag mig i tungan för att inte gå in på en lång utläggning om vad jag själv tycker i frågan. Men ni kan nog gissa vad jag tycker...

För feta för att fela

I ännu en utmärkt krönika påtalar SvD/E24:as Andreas Cervenka att de svenska bankernas tillgångar som procent av BNP stigit från 75% år 1950 till över 300%. Ett fall av allt minskande avkastning på risk. Västvärlden, inklusive Sverige, har en stagnerande ekonomi, där risken, dvs lånen, dvs bankernas tillgångar, har stigit betydligt mer än BNP. Vi pumpar upp vår skuldsättning men det ger ständigt minskande avkastning och allt blodfattigare ekonomisk tillväxt.

En kontroll hos SCB visar att detta rör sig om summan av bankernas och bostadsinstitutens tillgångar.

SCB har data för 1998 fram till 2009.

Uttrycker man detta som procent av BNP så ser det ut som följer.

Resultatet av detta blir förstås som Cervenka påtalar att staterna inte har råd med att bankerna går under. Bankerna har helt enkelt blivit för feta för att fela under de senaste decenniernas finansifiering av ekonomin. Idag är värdet av att flytta pengar som siffror på datorskärmar eller papper mer värt än den samlade produktionen av varor och tjänster, och vi har gått från en ekonomi baserad på arbete, investeringar, sparande och produktion till en ekonomi baserad på krediter och lån för det är ju just vad bankerna och bostadsinstitutens tillgångar är. Vi skall låna pengar för att konsumera. Inte spara pengar för att investera.

Så vi skattebetalare får fortsätta betala för festen, genom att staten om och om igen räddar bankerna.

Men bankernas tillgångar kommer bara fortsätta att stiga så länge de inte tillåts gå i konkurs. Inget snack om reglering kommer ändra detta. Skall bankernas relation till BNP ner till hälsosamma nivåer, säg runt 100% av BNP, så måste 2/3 av bankerna gå i konkurs först.

Men det kunde vara värre. Cervenka påtalar att i England så är bankernas tillgångar 500% större än BNP...

Mot slutet av 2009 var de svenska bankernas och bostadsinstitutens tillgångar 308% i förhållande till BNP, mot 304% under 2008 och 258% år 2007. Ingen finanskris har lyckats ändra detta. Visserligen minskade bankernas tillgångar något 2009, men det vägdes upp av att bostadsinstitutens tillgångar fortsatte att stiga i takt med att bostadsbubblan fortsatte pumpas upp med låga räntor.

I den för bankerna riskfria kasinoekonomin förblir bankerna för feta för att fela.

Fotnot: Jag har extrapolerat BNP för 2009 till Q1+Q2+2*Q3 eftersom SCB ännu inte hade något BNP för Q4 2009.

2010-02-27

Vertical Winds första snurra är uppe

Vertical Winds första vindkraftverk är nu rest nere längs E6 utanför Falkenberg. Eller torkvindan som Ny Teknik lite elakt kallar 200 kW-verket.

Nu tycker förstås alla förståsigpåare att 200 kW är en spottloska i motvind i dag, men Vertical Wind planerar för att producera 2 MW-verk också. Första beställningen var dock på fyra 200 kW-verk. Någonstans måste man börja.

En intressant detalj är att verket (tornet?) är byggt i träkomposit, en kombination av glasfiber och träfiber, vilket ju är ett steg i rätt riktning. Återstår att se hållbarheten i detta, men alternativet är stål, betong och plast, vilket antagligen kräver större energiåtgång vid tillverkningen från gruva till åker.

Vertical Wind är ett onoterad bolag som ingår i min aktieportfölj, och jag deltog senast i en nyemission i höstas.

Champagnevänstern upptäcker peak oil

Den självtitulerade champagnevänstern, alltså inte rödvinsvänstern, utan socialdemokrater som läser på Handels i Fjollträsk, har upptäckt peak oil.

Ekonomihistorikern Daniel Berg, från ASPO Sverige, gästföreläste i fullsatt lokal för den Socialdemokratiska Ekonomiska Klubben (studentikos förkortning blir ju SEK) på Handels i veckan. Ett referat finns på champagnevänsterns blog.

Det är ju positivt att åtminstone gräsrötter känner till ämnet. Återstår att se vad Rörelsens officiella linje är i frågan.

Kommer en isländsk barnfamilj vilja betala 504 000:- till brittiska och holländska sparare?

Förhandlingarna om de 40 miljarder kronor som Storbritannien och Nederländerna anser att islänningarna är skyldiga sparare i just dessa länder har brutit samman, bl a pga regeringskris i Nederländerna.

Dessutom skall det hållas en folkomröstning, där islänningarna får säga sitt.

Skulden motsvarar 126 000:- per islänning, för en barnfamilj på fyra blir det alltså 504 000:- som skall betalas. Värt att notera är att nederlänska och brittiska sparare har fått sina pengar från sina staters insättninggarantier, utan det är nu en fråga om att staten Nederländerna och staten Storbritannien vill ha pengarna. Speciellt Storbritannien ligger ju väldigt illa till ekonomiskt, nästan lika illa om Grekland, men holländarna har betydligt bättre ekonomi.

Så handen på hjärtat, oavsett om det är rätt eller fel, tror ni att isländska barnfamiljer är intresserade av att lägga upp en halv miljon på bordet i form av ökade skatter och minskad välfärd? Hur tror ni de kommer rösta i folkomröstningen?

De isländska bankerna användes som Svarte Petter av bl a brittiska riskkapitalister, som till överpriser sålde tillgångar till de förblindade isländska bankirerna, inte sällan omskolade fiskebåtskaptener, och sedan skrattade hela vägen till en bank i Schweiz.

I bakgrunden så tänker Nederländerna och Storbritannien stoppa nödlån till Island från IMF, om inte Island betalar. Men det kanske är lika bra? Att få lån från IMF brukar innebära en nådastöt för ett lands ekonomi, och spetsade på IMF:s blodiga lans så kommer det ta tid att komma på fötter igen.

2010-02-26

Inte en konkurrensutsatt marknad

I en artikel om att timvis mätning av hushållens elförbrukning skulle minska elförbrukningen påstås det att marknaden är konkurrensutsatt. Det är förstås fel, vilket den eminente bloggrannen Sloped Curve påtalat.

Endast 1.55% av priset är enligt Sloped Curve utsatt för konkurrens, dvs den del som beror på marknaden för elhandeln.

För en fungerande marknad skall det inte bara finnas en handelsplats, utan det skall också vara fritt att producera varan som säljs på marknaden. Men det får man inte.

Citat från Sloped Curve:

"På en normal marknad skulle höga marginaler locka till sig entreprenörer som vill tjäna sig en hacka genom att producera varan eller tjänsten, och därigenom också skapa konkurrens. En sak marknader gör (på gott och ont) är att minska bristsituationer genom att effektivt och hänsynslöst justera priserna så att efterfrågan och utbuds möts någorlunda bra. Vid högre priser så stärks sedan utbudet, genom att någon lockas att investera i ny produktion för att tjäna pengar, samtidigt som efterfrågan bromsas. Detta håller normalt nere prisvariationerna och prisnivån.

Varför sker då inte detta på elmarknaden? Varför drar inte någon entreprenör nytta av de enorma vinstmarginalerna som råder för den el som produceras i Sverige? Svaret är enkelt, man får helt enkelt inte."


Man får inte bygga kärnkraft eller storskalig vattenkraft i Sverige idag, och detta är de enda elkraftkällor som skulle sänka priserna. Vindkraft leder inte till sänkta priser, tvärt om cementerar vindkraften en högre prisbild eftersom den skulle vara olönsam om priset föll. Dessutom är det långt ifrån enkelt att ens bygga ut vindkraften, med tanke på regelverk och alla NIMBY:s och BANANA:s som vill stoppa allt.

Så nej, elmarknaden är inte avreglerad. Bara handeln med el.

Och vad tror Maud Olofsson egentligen? Att konsumenterna kontinuerligt skulle bevaka sin elkonsumtion?

Snälla nån, som om vi inte redan har nog med information att ignorera?

Affärsidé - spekulera i nedgång i elpris

Fick ett mail från en läsare som frågade lite om SHB:s börshandlade fond/certifikat Bear El H (OMX:BEAR EL H), som en möjlig nobrainer att investera i. Bear El H stiger i pris med en faktor x2 om elpriset faller, och faller om elpriset stiger.

Grundtanken är förstås att efter en av de kallaste vintrarna i Sverige sedan elmarknaden delvis avreglerades på 90-talet, med osedvanligt mycket snö, så borde elpriset falla fram till sommaren, och vattenkraftsdammarna borde bli överfyllda av vårfloden. Ovanpå det borde också kärnkraftverken komma igång igen, även om t ex Oskarshamn 3 har problem just nu.

Förr eller senare ger vintern med sig, och förr eller senare kommer kärnkraftverken igång igen. Och nu är det rent av plusgrader, och lite, lite vårkänsla i luften.

Det finns några fällor i resonemanget. Dels fungerar elmarknaden ibland kontraproduktivt, för stor och hastig vårflod kan göra att man måste släppa igenom vatten, och alltså inte alls kan tillgodogöra sig vinterns snö fullt ut, och dels så är ju inte marknaden avreglerad utan i händerna på ett oligopol, något som man kan läsa om i ett suveränt inlägg hos bloggrannen Sloped Curve. Oligopolet är kanske inte så intresserade av att dra igång de där kärnkraftverken... Vad Sloped Curve menar med att elmarknaden inte är avreglerad är att prissättningen är avreglerad, men i en fungerande marknad så styr man inte bara på efterfrågan, utan även utbudet skall vara avreglerat, dvs möjligheten att anlägga nya kraftverk av den typ som faktiskt påverkar elpriset, dvs vattenkraft och kärnkraft.

Bear El H investerar också antagligen i någon form av terminer, och då är det viktigt att avgöra om terminsmarknaden för elpriset är i contango eller backwardation. Som negativ investering i elpriset borde man önska contango, alltså högre priser framåt i tiden, till skillnad mot när man investerar positivt då man borde önska sig backwardation, dvs lägre priser framåt i tiden. Eller blandar jag ihop. Annars kommer varje terminsrullning göra att man förlorar lite av det positiva i positionen.

Och här ligger just problemet. Terminsmarknaden förutspår fallande elpris. Tittar man på terminspriserna hos Nordpool, så är gällande marskontrakt på 82 öre, april på 72 öre, maj på 51.4 öre och juni på 48.3 öre, för att sedan bottna på 46.3 öre i juli. Det innebär att man inte kommer tjäna speciellt mycket pengar om denna prisbana utspelar sig och inte överträffas. Priserna kan nästan halveras utan att man tjänar pengar på Bear El H. Åtminstone inte om jag förstått saken korrekt.

Ledtrådar hittar man i prospektet för certifikatet. Där står visserligen terminpriset på Nordpool nämnt, men Bear El H skall istället följa indexet SHB Power. Reglerna för detta index hittar man hos Handelsbanken.

Där framgår det att SHB Power baserar sig på rullning av terminer, men det är kvartalsterminer det handlar om. Detta förbättrar möjligheterna att åtminstone ligga kvar några månader, men backwardationen i kvartalsterminerna är desto större. 57 öre för innevarande Q2-termin och 47.05 för Q3-terminen.

Så läs alltid på kring sådana här strukturerade certifikat. Kontrollera när rullningsdag för terminerna är innan du investerar. I regelverket för SHB Power står det följandE:

"the fifth Scheduled Valuation Day in the Contract Month of the currently used contract (or, if such day is not a Business Day, the next following Scheduled Valuation Day that is a Business Day)."

Kontraktmånader är mars, juli, september och december. Terminsrullning borde ske den 5:e mars, dvs nästa fredag. Lämpligt är att gå ur en position tills dess. Därefter kommer nog inte utvecklingen vara speciellt dramatisk, då på Q3-kontraktet rådande 47 öre varit ett ganska normalt sommarpris, t ex förra sommaren om jag minns rätt.

Var och en ansvarar förstås för sina egna investeringar, och kontrollerar själv allting innan eventuell investering.

På en i övrigt tråkig börs utan intressanta köp- eller säljsignaler, så kan åtminstone Bear El H lätta upp stämningen ngt. Det finns alltid ngt att spekulera i, det gäller bara att hitta vad. En spekulation i fallande elpris påverkar dessutom elpriset i fallande riktning, om än oändligt lite, så ingen kan ju anklaga dig för att profitera på andras olycka...

Dokumenterad framtid

Jag snubblade i gårdagens replik från Christoffer Ahlberg in på lite utläggningar om hans nya hemlighetsfulla bolag Recorded Future. Bolagets idé att erbjuda en tjänst där man kan kartlägga andras förutsägelser och prognoser om framtiden har många tänkbara tillämpningar, och förtjänar en närmare titt.

Nu är bolaget hemlighetsfullt än så länge, om det nu inte är så att man via bloggar försöker sig på ngn form av viral marknadsföring inför en lansering. I så fall gick jag också på det. Som VD hade Ahlberg hade inga kommentarer, men det var ju iaf värt ett försök. Så då vänder jag mig istället till Google.

Bolaget presenterar sig på LinkedIn enligt följande:

"Recorded Future organizes information about the future and makes it available to our users. Recorded Future's customers are some of the top government agencies and trading firms in the world. The company employs a team with deep experience in building successful products and great companies."

Enligt LinkedIn har man 15 anställda, varav 19% (=2.85st) utbildade på Göteborgs Universitet och 19% på Chalmers Tekniska Högskola, med en medelålder på 34 år. Huvudkontoret är beläget i "greater Boston Area". Det finns också ett Alingsåsbaserat företag med samma namn, som är ett dotterbolag till ett bolag som ägs av en av Ahlbergs medgrundare av Spotfire, Staffan Truvé. I styrelsen för det svenska bolaget sitter också medgrundaren Erik Wistrand, så det rör sig alltså i grunden om samma gäng som drog igång just Spotfire. Det finns också flera anställda på bolaget som bor i Göteborg eller Stockholm, så någon form av verksamhet har man alltså även i Sverige. Verkar rent av bara vara svenska utvecklare, iaf de som finns på LinkedIn.

bolagets hemsida står det i princip bara "What we anticipate seldom occurs; what we least expected generally happens."

Bortsett från två blogginlägg (här och här) finns det inte så mycket att läsa om bolaget. Bägge inläggen är ganska färska, så det är en färsk "buzz" kring bolaget, vilket får mig att misstänka att det rör sig om ngn viral marknadsföring inför en riktig lansering av bolagets tjänst.

Den absolut mest avslöjande informationen om vad bolaget håller på med hittar man dock på YouTube, där bolaget diskret för en månad sedan lagt upp två videos som demonstrerar tjänsten.


Tjänsten är alltså en söktjänst som indexerat förutsägelser, händelser och prognoser om framtiden, från banala saker som när företag kommer med bolagsrapporter eller lämnar utdelning, till avancerade sökningar som bolag som kommer etablera sig i Indien i framtiden.

Visuell data mining om framtiden alltså. Bakgrunden från Spotfire visas i den visuella presentationen av komplexa data.

För investerare är förstås tjänsten suverän. Istället för att sitta och läsa på om bolag i bolagsrapporter som mestadels beskriver vad som varit, kan man istället göra sin research om vad som sägs ske med bolaget i framtiden, vilket är vad som egentligen är intressant om man vill investera i en aktie. Inte historien, utan framtiden.

Nu begränsas förstås inte tjänsten till just investeringstillämpningar, utan man kan tillämpa det på makro, eller för den del politik - hur många som säger att en viss person eller parti skall vinna ett val.

Det handlar alltså inte om att förutspå framtiden, utan att titta på vad andra säger skall ske om såväl tredje part som sig själva.

Hur affärsidén är upplagd vet vi dock ingenting om. Ovanstående videos beskriver tjänsten. Spotfire är en riktigt bra, men riktigt dyr produkt, som bara riktar sig till högprofilkunder med stora plånböcker. Antingen kommer Recorded Future göra det samma, dvs sälja en tjänst till t ex analyshus, tradingfirmor, myndigheter och storföretag, och inrikta sig på visuell business intelligence. Eller så handlar det om att göra en publik tjänst för alla, med den sedvanliga reklamfinansieringen. Affärsidén kan rent av vara att gå med förlust, men vara så bra att man blir uppköpta av Google eller någon annan Jätten Glufs-Glufs.

Skall det vara en publik tjänst så borde den iaf ha något coolt namn, Recorded Future håller liksom inte. Något Google-aktigt kanske? Futuroo? Fuuturis? Eller kanske Facebook/Myspace-aktigt. Futubook, Myfuture?

Med tanke på bolagets egen beskrivning så handlar det antagligen just om en dyr tjänst för premiumkunder. För att citera från LinkedIn igen: "Recorded Future's customers are some of the top government agencies and trading firms in the world." Och vad tjänar man bäst på? En betaltjänst för ett fåtal kunder som har råd att betala nästan vad som helst, eller en publik tjänst som kräver stora serverparker för de tiotusentals användarna som inte betalar någonting och genererar ett stort behov av support?

En fundering är hur språkoberoende tjänsten är, då sökningarna måste basera sig på tolkning av text. Kommer tjänsten stödja något annat än engelska initialt?

Jag har en känsla av att man kommer lansera sig på riktigt under året, i vilket form det nu blir. Så länge får vi titta på filmerna ovan.

Små investerare och småsparare göre sig kanske inte besvär än så länge. Spotfire var aldrig noterat, och såldes till slut för 195 MUSD, efter totala investeringar i bolaget på 40 MUSD från riskkapitalhåll. Rimligtvis kommer Recorded Future använda samma metod, även om bolaget än så länge verkar fullfinansierat, och dessutom nära lansering.

Bostadsbubblevakten vecka 8, 2010

Dags att börja summera vilka som kommer ha rätt, och vilka som kommer ha fel om bostadsbubblan.

Varnar för bostadsbubbla
2010-02-23 Statens Bostadskreditnämnd (BKN)
2010-02-16 Finansinspektionen (FI)
2010-02-13 Handelsbanken, Claes Måhlén; Bengt Hansson, Statens Bostadskreditnämnd
2009-12-14 Göran Persson, storpatron, syltburks-ordförande i Svea Skog, fd statsminister
2009-10-24 Annika Winsth, chefsekonom Nordea; Annika Falkengren, VD SEB
2009-09-16 Michael Wolf, VD Swedbank
2009-09-04 Peter Kaplan, nordisk chefsekonom Royal Bank of Scotland; Cecilia Hemansson, chefsekonom Swedbank

Förnekar bostadsbubbla
2010-02-26 Tomas Pousette chefsekonom, SBAB; Tor Borgekonom, SBAB
2010-02-25 Torbjörn Israelsson, mäklare på Era; Louise Persson, mäklare på Mäklarringen
2010-02-24 Vice riksbankschef Lars E.O. Svensson, Riksbanken
2010-02-15 Urban Bäckström, VD Svenskt Näringsliv
2010-02-09 Mattias Persson, Riksbanken
2010-01-22 Anders Borg, finansminister
2009-09-04 Claudia Wörman, analysansvarig på Mäklarsamfundet

Jag har säkert glömt en massa uttalanden, och har avsiktligt inte tagit med bloggare.

Sedan menar experterna olika saker, en del menar att vi riskerar att få en bostadsbubbla, andra menar att vi har en bostadsbubbla.

Någon som har fler uttalanden för eller emot bostadsbubbla, så kan jag uppdatera listan.

Kommer osökt att tänka på Dire Straits låt "Industrial Disease" från mästerverket "Love over Gold" (1982). Förvisso den svagaste låten på skivan, men texten är bra. Ett litet citat:

"Two men says they're Jesus, one of them must be wrong"

Lustmord på Thomas Friedman

Amerikanska recensenter kan vara för underbara. Inte det kortfattade , vänsterinsöade, politiskt korrekta navelskådandet som svenska motsvarigheter ägnar sig åt. Ut rent blodisande hat.

Blev uppmärksammad av bloggrannen Flute på att Thomas Friedmans senaset bok Hot, Flat and Crowded blivit översatt till Hett, platt och trångt, och alltså getts ut på svenska. Friedman är alltså inte besläktad med Milton Friedman, utan är en trippel Pulitzer-prisvinnare, och är numer en av de som sitter i styrelsen för Pulitzerpriset och alltså fastställer andra pristagare.

Man kan säga vad man vill om Friedman, men varför säga mer när andra säger det så mycket bättre.

Flute föreslog att jag läser ett fullkomligt lustmord på boken, och det var minst sagt roande.

Recensenten börjar med att skruva på bajonetten på automatkarbinen, och påtalar att Friedman predikar om miljön och klimatförändringar samtidigt som han bor i ett 1100 kvadratmeter stort hus och är gift med arvtagerskan till en av världens största köpcenterkedjor, och kanske inte borde predika om miljövänlighet medan han flyger världen runt i jetplan och bor på fossilbränslekylda luftkonditionerade hotell i Dubai. Ungefär som Al Gore alltså.

Sedan fortsätter det med att recensenten upprepade gånger sticker med bajonetten i kroppen på Thomas Friedman, tills den fastnar mellan två revben. Då avfyrar han automatkarbinen på full automateld för att skjuta loss sig genom en serie grafer som dessutom på ett utmärkt sätt illustrerar problemet med visuell data mining.

Strålande recension. Tror inte boken är lika roande, men nu fick den lite uppmärksamhet iaf.

2010-02-25

EU har strupgrepp på Grekland

Brittiska The Telegraph låter meddela att Grekland utesluts från en omröstning i det "demokratiska" EU nästa månad.

En del tyskar vill gå ännu längre och förbjuda Grekland att helt rösta i EU.

'Some German officials have called for Greece to be denied a vote in all EU matter until it emerges from "receivership".'

Demokrati är som bekant när fyra vargar och ett får röstar om vem som skall ätas upp, och med det nyligen ratificerade Lissabonfördraget är det så här det blir.

Om Grekland inte genomför ålagda åtgärder till den 16:e mars ämnar man tillgripa artikel 126.9 i Lissabonfördraget, som i praktiken innebär att Greklands suveräna rätt att själv besluta över sina utgifter och skatter upphör, och EU tar över förvaltningen av Grekland. Åtminstone så tolkar Ambrose Evans-Pritchard på The Telegraph artikel 126.9 på det viset.

Den svenska översättningen av Lissabonfördraget säger följande:

"Artikel 12 6
1. Medlemsstaterna ska undvika alltför stora underskott i Underskott
den offentliga sektorns finanser.
2. Kommissionen ska övervaka utvecklingen av budgetsitu-
ationen och den offentliga sektorns skuldsättning i med- lemsstaterna i syfte att upptäcka allvarliga fel. Den ska sär- skilt undersöka om budgetdisciplin iakttas på grundval av följande två kriterier:
a) Huruvida andelen av det förväntade eller faktiska un- derskottet i den offentliga sektorns finanser i procent av bruttonationalprodukten överstiger ett visst refe- rensvärde, såvida inte
– detta procenttal har minskat väsentligt och kontinu- erligt och nått en nivå som ligger nära referensvär- det, eller
– referensvärdet endast undantagsvis och övergående överskrids och procenttalet fortfarande ligger nära referensvärdet.
b)Huruvida skuldsättningen i den offentliga sektorn i procent av bruttonationalprodukten överstiger ett visst referensvärde såvida inte detta procenttal minskar i till- räcklig utsträckning och närmar sig referensvärdet i tillfredsställande takt.
Referensvärdena anges i det protokoll om förfarandet vid alltför stora underskott som är en bilaga till fördragen.
3. Om en medlemsstat inte uppfyller de krav som gäller en- ligt det ena av eller båda dessa kriterier, ska kommissio- nen utarbeta en rapport. I sin rapport ska kommissio- nen även beakta huruvida den offentliga sektorns un-
i budget
derskott överstiger utgifterna for de offentliga investe- ringarna samt alla övriga faktorer av betydelse, inbegri- pet medlemsstatens ekonomiska och budgetmässiga läge på medellång sikt.
Kommissionen kan också utarbeta en rapport även om kraven är uppfyllda enligt kriterierna, om den anser att det föreligger risk för ett alltför stort underskott i en medlems- stat.
4. Ekonomiska och finansiella kommittén ska yttra sig över kommissionens rapport.
5. Om kommissionen anser att det föreligger eller kan upp- stå ett alltför stort underskott i en medlemsstat, ska den avge ett yttrande till den medlemsstaten och informera rå- det om detta.
6. Rådet ska, på förslag av kommissionen och med beaktan- de av eventuella synpunkter från den berörda medlems- staten, efter en allsidig bedömning avgöra om ett alltför stort underskott föreligger.
7. Om det enligt punkt 6 slås fast att ett alltför stort under- skott föreligger, ska rådet utan oberättigat dröjsmål på re- kommendation av kommissionen ge rekommendationer till den berörda medlemsstaten för att denna ska åtgärda situationen inom en viss tid. Om inte annat följer av be- stämmelsen i punkt 8 ska sådana rekommendationer inte of fentliggöras.
8. Områdetfinnerattdessrekommendationerinteharmed- fört några effektiva åtgärder inom den fastställda tiden, får rådet offentliggöra rekommendationerna.
9. Om en medlemsstat även i fortsättningen underlåter att efterkomma rådets rekommendationer, kan rådet besluta att förelägga medlemsstaten att inom en fastställd tidsfrist vidta de åtgärder för att minska underskottet som rådet anser nödvändiga för att komma till rätta med situationen.
I sådana fall kan rådet begära att den berörda medlems- staten inkommer med rapporter enligt en fastställd tids- plan för att göra det möjligt att granska medlemsstatens anpassningssträvanden.
10. Den i artiklarna 258 och 259 angivna rätten att föra talan kan inte utövas med avseende på punkterna 1–9 i denna ar tikel.
11. Så länge en medlemsstat inte efterkommer ett beslut som har fattats enligt punkt 9, kan rådet allt efter om- ständigheterna besluta att tillämpa eller skärpa en eller flera av följande åtgärder:
– Att kräva att den berörda medlemsstaten offentliggör de ytterligare uppgifter som rådet närmare anger, innan medlemsstaten utger obligationer och andra värdepapper.
– Att anmoda Europeiska investeringsbanken att om- pröva sin utlåningspolitik gentemot den berörda med- lemsstaten.
– Att kräva att den berörda medlemsstaten räntelöst deponerar ett belopp av lämplig storlek hos unionen, till dess att det alltför stora underskottet enligt rådets uppfattning har korrigerats.
– Att förelägga böter av lämplig storlek. Rådets ordförande ska underrätta Europaparlamen-
tet om de beslut som fattas.
12. Rådet ska upphäva samtliga eller vissa av sina beslut el-
ler rekommendationer enligt punkterna 6–9 och 11, i den mån som det alltför stora underskottet i den berör- da medlemsstaten enligt rådets uppfattning har korrige- rats. Om rådet tidigare har offentliggjort rekommenda- tioner ska det så snart ett beslut enligt punkt 8 har upp- hävts, avge en offentlig förklaring om att det inte längre föreligger ett alltför stort underskott i den berörda med- lemsstaten.
13. När rådet fattar sådana beslut eller rekommendationer som avses i punkterna 8, 9, 11 och 12, ska det besluta på rekommendation av kommissionen.
När rådet beslutar om de åtgärder som avses i punk- terna 6−9, 11 och 12, ska det besluta utan att beakta rös- ten från den rådsmedlem som företräder den berörda medlemsstaten."


Ovanstående innebär i praktiken att kontrollen över ett land som inte sköter sig kan fråntas dess demokratiskt valda regim, och istället tas över helt av EU i en statskupp som landet gått med på genom att skriva under Lissabonfördraget. Landet ifråga får inte rösta i frågan, och får inte ens föra sin egen talan. Fåret får alltså inte ens säga "bä!" när vargarna utesluter det helt från omröstningen. Följer inte landet de beslut som fattats enligt 126.9, så kan EU-komissionen prompt ta landets alla pengar i förvar, eller "lämplig storlek" som det så fint heter.

Inte konstigt att man i de flesta EU-länder inte ville se några omröstningar om fördraget. Att skriva under ett sådant fördrag var och förblir högförräderi.

Notera också att det inte handlar om parlamentet ovan, utan om EU:s junta, det sk ministerrådet som skall besluta i frågan. Någon demokratisk omröstning i parlamentet blir det inte frågan om. Den enda funktion parlamentet har i frågan är att de skall underrättas om besluten som juntan tagit: – Att kräva att den berörda medlemsstaten räntelöst deponerar ett belopp av lämplig storlek hos unionen, till dess att det alltför stora underskottet enligt rådets uppfattning har korrigerats. – Att förelägga böter av lämplig storlek. Rådets ordförande ska underrätta Europaparlamentet om de beslut som fattas."

I svensk media får vi förstås inte läsa något om detta, EU är ju ett enda stort kramigt fredsprojekt. Låt oss kramas lite istället!

Under tiden fortsätter kravallerna i Grekland. Generalstrejken ser ut att bli våldsam.

Läs som vanligt också vad Flute har att skriva om Grekland, bland annat att grekerna nu flyttar sina pengar ut ur landet och bort från regimens kontroll. Förhoppningsvis också bort från EU:s kontroll. Inte ens om den grekiska regimen skulle beslagtagit samtliga bankmedel, 200 miljarder euro, så hade det räckt till landets statsskuld på 300 miljarder euro...

Replik om visuell data mining och business intelligence

Det kom en liten kommentar till gårdagens inlägg om faror med visuell data mining, som jag återger med kommentatorns medgivande nedan.

Repliken är insiktfull, påläst och intressant, speciellt som den kommer från Dr Christoffer Ahlberg, innovatör, grundare och fd VD för bolaget Spotfire, och den entreprenör som fick bolaget sålt för 195 miljoner USD till Tibco 2007.

Nu kanske inte alla hänger med på detaljerna här, men för de av er som gör det så är repliken läsvärd. SAS är inte flygbolaget, utan SAS Instititutes programvara för statistisk analys, den matematiskt statistiska världens motsvarighet till Microsoft Office, fast med en licens som kostar sexsiffrigt. Gör allt, kan allt, och är väldigt speciellt. R är ett annat programspråk och mjukvarumiljö för statistik, open source, till skillnad mot S och S-PLUS, som utvecklats av just Tibco, som köpte Spotfire. Namnet R är förstås ett skämt, "R comes before S".

Nu följer iaf Ahlbergs replik.

"Eftersom du kritiserar Spotfire så måste jag ju besvara :)

Jag presenterade Spotfire 1996 på American Statistical Association's conference i Chicago, inbjuden av riktigt duktiga statistiker (med bakgrund mot min egen bakgrund som user interface designer).

Jag började med att säga "... also - I think it's quite likely that a few of you will protest when I show a scatterplot and say 'here's an outlier' - and say 'hey you can't say that since you're only looking at a plot and further, you never made any hypothesis about that being an outlier..."

Vilket givetvis några gamla surgubbar gjorde :) Protesterade mot det mesta.

Mitt svar är det samma nu som då: mänsklig erfarenhet (hjärnan!) har alla möjliga kognitiva/perceptualla bra sätt att generera hypoteser om vad som är outliers - som i många fall slår strikt hypotes/experiment approach. Självklart spelar båda en viktig roll - men den gamla approachen räcker inte.

Efter presentationen spenderade jag tid med en ny vän, Mark Johnson från Pharmacia - absolut superduktig statistiker som skrattade åt dem, och sade

- They want job security (be the only ones who can answer questions)
- They'd rather have people come to them and ask to run "count()' functions in SAS than engage in real problem solving (again, job security)
- The clever statistican realizes that if he ENABLES other/any people to ask questions he'll increase the change that the *right* question is asked, and he'll also have a more fun job

Jag är "all for statistical rigour" - man kan lura sig på 1,000 sätt annars - MEN

- Programvaror som Spotfire, Qliktech, GapMinder, Panopticon (hej Sverige!) eller Tableau, eller till och med grafer i R (även ifall det är oanvändbart för 99.9999% av befolkningen) ser till att fler ställer frågor. Detta är det viktiga.
- Statistiker som söker jobbsäkerhet är på uttöende. Åk på en SAS användarkonferens och bara observera dem visuellt...
- Den smarte statistikern försöker engagera sina användare och använda moderna verktyg och provocera/engagera sin publik till att ställa frågor.

Hans Rossling har gjort mer för detta än i princip vilken annan statistiker som helst. Surt va?

BTW riktigt intressant att observera är läkemedelsindustrin där gammal approach till data och analys i princip har fått den att gå 100% i stå. Kolla på hur många nya läkemedel Pfizer har genererat i en strikt linjär data analys approach."


Christoffer Ahlberg är idag VD och medgrundare (tillsammans med bla Staffan Truvé och Erik Wistrand, som var medgrundare av Spotfire om jag minns rätt) för det något mystiska Boston- och Alingsåsbaserade (?!) Recorded Future, en startup som försöker ge sig på att spå framtiden mha vad som skrivs på Internet om jag uppfattar det hela rätt. Vem försöker inte det? Eller åtminstone kartlägga vad andra tror om framtiden. Google meets Nostradamus. Fast det är nog väldigt orättvist, då Nostradamus är struntprat och bara ett utfall av att människan återigen försöker hitta mönster där sådana inte finns. Trampar väl på några Nostradamus-misstolkares tår där, men det kan jag leva med. Recorded Future ser, baserat på en skärmdump på länken ovan, ut att ägna sig åt mer visualisering, men nu av prognoser.

Ahlberg har poänger ovan, och jag skall inte vara elak mot Spotfire, som bara är ett verktyg, precis som en hammare. Men man kan slå sig på tummen med en hammare, slå in spikar på fel plats eller slå dem snett. Det är inte säkert att det blir något bra hus bara för att man har den där hammaren.

Det är lätt att bli förblindad av estetiken i visualisering av data.

Det finns även andra än Rosling, Ahlberg mfl som utmanar det traditionella sättet att tänka för vetenskapen, t ex Stephen Wolfram, grundare till Wolfram Research som säljer programvaran Mathematica. Han skriver om detta i sin bok A New Kind of Science.

Man kanske kan beskriva det som vetenskap genom (visuella) experiment med data, istället för ett traditionellt matematiskt tillvägagångssätt.

Dynamik istället för stelbenthet. Men med risk för blåa tummar om man inte vet vad man håller på med. Men samtidigt är det genom att utmana gällande konventioner som man gör verkliga framsteg, "great leaps forward". Kanske har vi fastnat för mycket i traditionalitet, vilket leder till stagnation? Våga utmana sanningar, ibland leder det till genombrott, ibland till undergång.

Man kanske kan säga att om traditionell statistik ställer krav på förståelse för matematiken, så ställer visualiseringsmetoder krav på förståelse för data och hur det hänger ihop.

Annars landar man som exemplet i mitt förra inlägg, att NASDAQ-börsen styrs av smörpriset i Bangladesh.

Säljsignaler: HUI, CDE och COS

Med gårdagens börshandel utlöstes bland annat säljsignaler i guldaktieindexet HUI och även silverbolaget Couer d'Alene (NYSE:CDE).


Med både säljsignal i HUI såväl som Couer d'Alene är det kanske rent av blankningsläge i den senare, enligt devisen all in, i det här fallet alltså både ett underliggande index såväl som aktien självt. Själva silverpriset ligger dock fortfarande kvar i köp, även om trenden är på väg att försvagas, så det kanske inte riktigt är läge än.

Även oljesandstrusten Canadian Oil Sands Trust (TSX:COS.UN) utlöste säljssignal igår.

Även om Kanadabörsen håller på att försvagas, så har den inte gett säljsignal i dagscharten än även om veckocharten förblir negativ. Samtidigt fortsätter trenden för oljan och oljepriset uppåt, så vi får väl se om den extremt oljepris beroende COS vänder upp igen.

2010-02-24

RUT och ROT - Två fel gör inte ett rätt

Det pågår tydligen någon form av bloggdebatt, modererad av Kent Persson (m), kring Almegas partsinlaga om de hushållsnära tjänsterna och det sk RUT-avdraget. Om RUT avser att städerskan heter Rut eller om det är för att putsa fönster låter jag vara osagt.

Nu är antagligen bara partipolitiska bloggare välkomna i debatten. Som partipolitiskt obunden och politisk omöjlig att klassificera färgmässigt lutar jag kanske åt centerextremism eller någon annat rejält liberalt. Vit färg kanske? Lite av allting?

Den blåa alliansmaktens förespråkare är för de socialistiska RUT- och ROT-subventionerna, medan de röd-gröna axelmakterna antingen svävar på målet eller så är de för eller mot. Omvända världen, precis som i frågan om EU, där vänstern är mer mot ett socialistiskt och planekonomiskt projekt som EU, medan högern är för.

Bägge sitter kvar i sina skyttevärn, undantaget de gröna som irrat ut sig i ingenmansland och blir beskjutna från alla håll. Men det är ju åtminstone positivt att Maria Wetterstrand erkänt att högre skatt ger färre jobb.

Själv föredrar jag att angripa det hela från ett helt annat håll, det håll som den blåa alliansen borde göra det, nämligen det marknadsliberala.

RUT- och ROT är fel därför att de snedvrider den fria marknaden, och cementerar de strukturer som hämmar ekonomin och marknadens funktion i Sverige. Exempelvis fackets vägran att sänka lönerna, fackets starka makt i lagen och även LAS. Och framför allt våra höga skatter på inkomst av vanligt lönearbete. När efterfrågan är dålig på något, så är priset för högt. Då skall det sänkas, och när det gäller arbetsintensiva tjänster, så är det alltså lönerna som skall ner tills efterfrågan möter utbudet. En omöjlighet i Sverige pga facket, men en realitet för egen företagare. Om man nu inte är egen företagare i byggsektorn eller inom städning förstås.

Under rådande recession så borde priset på byggtjänster fallit, men istället gick den socialistiska blåa alliansregimen in och planekonomiskt subventionerade byggbranschen med ROT-avdrag, precis som de subventionerat toaletttorkandet med RUT-avdraget. Staten säger här att byggjobb och att torka toaletter är mer värda för samhället än t ex tandvård, cykelreparationer, IT-tjänster eller restaurangbesök.

När RUT infördes höjde många av hemtjänstbolagen sina priser. De som tidigare inte trodde sig ha råd gick gärna med på att betala mer, eftersom de också fick en subvention, vilket bara understryker hur fel det hela är. Och med ROT så fortsätter byggbranschen att ta överpriser.

Så felen på den svenska arbetsmarknaden, svenska löner och svenska skatter skall kompenseras med felaktiga subventioner. Detta leder i sin tur bara till ökad komplexitet, och företagare som skall skicka två fakturor istället för en, samt kan behöva upprätta komplicerade avtal med sina kunder om kunden inte hade de yrkade avdragsmöjligheterna. Mer, istället för mindre komplexitet. Statens uppgift borde vara att göra saker enklare, inte svårare.

De finns de som försvarar avdragen med att experter och specialister inte skall behöva torka sina egna toaletter, utan får man förmoda jobba över istället. Men är det specialisterna man vill hjälpa, så skall man göra det genom att sänka marginalskatten och ta bort värnskatten. Inte genom ytterligare pappersarbete.

Är det den ensamstående tvåbarnsmamman och sönderstressade undersköterskan man vill hjälpa, så skall man höja grundavdraget, så alla skattebetalare får mer pengar i plånboken. Inte införa subventioner av RUT-tjänster, som ändå i princip ingen låginkomsttagare köper in trots subvention.

Ett annat felaktigt argument är att subventionerna tvättar svarta jobb vita. Kanske det, men varför just bara hemtjänstjobben och byggjobb? När det gäller restaurangbranschen försöker man istället tvätta svarta jobb vita genom hårdare regelverk och hårdare krav på kassaapparaterna. Varför skall inte restaurangbesök också vara subventionerade, där har man massvis med svarta pengar? För att inte tala om tjänster inom den helt olagliga sektorn. Snacka om att kunna tvätta röda jobb vita. Legalisera "umgängestjänster", och subventionera dessa också då, eller är det fulare att torka upp det som kommer ut framtill vid visst umgänge, än att torka upp det som kommer ut baktill? Nu stöder jag inte en legalisering, men det visar bara att argumentet om vittvättning av svarta jobb inte håller.

Dessutom är det som sagt fel att subventionera enskilda branscher, precis som det är fel med olika moms för olika varor och tjänster. Är böcker för dyra så är det inte momsen som skall sänkas, det är bokförlagen som skall sänka sina priser.

Ville man göra rätt så är det sänkta skatter generellt som gäller, samt en minskad facklig makt så arbetsgivare kan sänka lönerna vid dåliga tider. Det är ändå vad som skall till om den blåa alliansen och stora delar av de röd-gröna axelmakterna får som de vill, nämligen att vi inför euron. Då är sänkta löner ett av de styrmedel som måste till för att kunna parera obalanser i ekonomin som inte hanteras av en egen valuta, något som bl a Grekland nu får erfara.

Två fel gör inte ett rätt. Man löser inte strukturella svenska fel, genom att göra ännu mer fel.

Nej, harmonisera all moms till samma skattesats, t ex 20%. Ta bort värnskatten, sänk marginalskatten och höj grundavdraget.

Enda anledningen till att göra inköp av tjänster avdragsgilla, vilket de redan är för företag, är om man gör alla tjänster avdragsgilla. Inte att man gynnar två specifika överprissatta branscher. Riktade subventioner är inte värdigt ett modernt liberalt land, men väl ett planekonomiskt socialistiskt land, där man etablerat en fyraårsplan att "nu skall vi köpa toaletttorkning", ungefär som Sovjetunionen i sina femårsplaner fastställde att "nu skall vi äta dadlar".

Moderaterna är sannerligen det nya arbetarpartiet. När kommer hammaren och skäran att ta plats på loggan?

Visuellt datagrävande - business intelligence eller business stupidity?

Människan har, liksom antagligen de flesta djur, en fantastisk förmåga att hitta mönster i omvärldens brus. Att tidigt kunna ana faror, eller att förstå hur bytesdjur uppför sig eller hur årstiderna handlar allt om mönsterigenkänning. I en för människan naturlig tillvaro, dvs stenålderslivet, så kanske rent av felaktiga analyser var ganska ovanliga. Eller så överlevde man inte en felaktig analys.

Idag omgärdas vi av enorma mängder onaturlig artificiell information, information som filtreras genom alla möjliga filter innan de normalt når oss, eller ibland träffar oss helt utan någon som helst filtrering. Detta utan att vi alls kan särskilja vad som är genuint och vad som är manipulerat.

Inom vetenskapen använder man statistiska metoder för att med vetenskaplig säkerhet (>95% korrekthet) bekräfta att upplevda mönster faktiskt är mönster och inte bara inbillning. Regression är ett exempel på en sådan metod.

För en sak är säker, människans hjärna arbetar på högvarv, och gör allt för att hitta mönster där mönster inte finns. De onaturliga omständigheter vi som moderna människor lever under har inte gjort saken lättare, och vi är bara ett drygt hundratal generationer från stenåldersmänniskan, och har knappast anpassat oss genetiskt till förutsättningarna de senaste hundra åren, än mindre de senaste två decennierna med Internets genombrott.

Så vi söker mönster där mönster inte finns, vare sig vi vill det eller ej. Mycket mer om det här står t ex att läsa om i Fooled by Randomness: The Hidden Role of Chance in Life and in the Markets av Nassim Nicholas Taleb.

Ta nedanstående bild som exempel:

Jag har för att förstärka mönstret ringat in det. De röda prickarna ser helt klart ut att ligga upptill, medan de blå dominerar nertill.

Men detta är ett helt falskt mönster. Ovanstående plot genererade jag mha en slumptalsfunktion i Excel. Punkterna är helt slumpmässigt utplacerade. För att understryka detta så slumpar jag om siffrorna, men behåller tidigare felaktiga mönstermarkering.

Inte riktigt samma mönstermatchning. Istället kommer den mänskliga hjärnan försöka hitta något nytt mönster.

Det ser onekligen ut som att de röda prickarna dominerar längs pilen i mitten, medan blå prickar alltså söker sig bort från denna trend. Men återigen så är det bara mönster i slumpmässigt brus.

Nu skall jag inte kasta sten i glashus, jag själv ägnar mig åt sådan här möjligen felaktig mönsterigenkänning när jag gräver i statistik hos t ex SCB eller Eurostat och lägger ut här på bloggen. Även teknisk analys är en form av mönsterigenkänning, som ibland stämmer, och ibland inte.

Med datorernas intåg så har möjligheten för sk data mining uppstått, där man söker mönster i enorma datamängder mha programvaror. Ett känt exempel är hur någon tog FN:s CD-ROM med statistiska årsdata och samkörde någon gång på 90-talet, och kom fram till att NASDAQ-börsen följde smörpriset i Bangladesh med två veckors fördröjning. Föll smörpriset i Bangladesh så föll börsen ungefär två veckor senare. Andra gamla exempel är att förekomsten av många storkar i Nordtyskland såg ut att matcha stigande antal födda barn. Fast bara i Nordtyskland, i resten av världen spelade antalet storkar ingen roll. Men det ger ju inga roliga rubriker.

Så där kan man fortsätta. Men att gräva efter data kan vara komplicerat, och att tillämpa korrekta statistiska metoder kräver kompetens och utbildning.

Istället uppstod så på 90-talet en trivialisering av data mining, genom visuell data mining. Data mining for dummies, så att säga. Stoppa in data i något trevligt dataprogram och lek runt grafiskt och hitta massvis med mönster som stärker din egen uppfattning. Gärna som t ex business intelligence, ungefär samma sorts motsägelse som military intelligence.

Ett exempel är t ex svenska Spotfire, som uppstod ur arbete inom människa-datorinteraktion vid Chalmers och Göteborgs Universitet, ett bolag som sedermera kom att säljas till amerikanska Tibco för miljardbelopp. Namnet är en intressant anekdot. Eftersom programvara uppstod ur ett examensjobb ungefär samtidigt som jag studerade i samma miljö så befann sig några av de inblandade grundarna eller tidigt anställda i den vidare bekantskapskretsen. Namnet valdes för "det lät coolt".

Supercool programvara, att använda för att hitta mönster som inte finns, eller som stärker ens egna förutfattade meningar.

Ett mer medialt svenskt exempel är Hans Roslings GapMinder, som också är ett snarlikt verktyg för visuell data mining. Används gärna för att stärka de egna uppfattningarna, t ex Roslings uppfattning om att allt bara blir bättre, medan en pessimist som jag själv kan använda samma verktyg för att visa motsatsen.

Gapminder använder "for a fact based world view" som byline. Frågan är bland annat vilka fakta, skit in, skit ut. Det är jättetrevligt att se visuella representationer och mönster, men det är inte vetenskap. Det är istället inte sällan bara våra hjärnor som spelar oss ett spratt i vår iver att hitta mönster, som gärna bekräftar vår egen världsbild eller en världsbild vi så gärna vill tro på.

Precis som en del tolkar vinterns mönster av kallt väder som att det inte förekommer några klimatförändringar. Det kanske det inte gör, trots allt finns det ju ett mönster av fel, Climategate, Himalaya-felet och nu en kall vinter. Eller är det bara att leta mönster som bekräftar den egna uppfattningen?

Att jag kom in på det här inlägget berodde på att jag började leka runt med Eurostats suveräna webtjänst.

Vad sägs t ex om följande visuella kartrepresentation av statslåneräntorna inom EU för januari 2010?

Ser ni något mönster?

Eller vad sägs om deras konjunkturcykelklocka, business cycle clock?

Röda symboler är olika ekonomiska indikatorer för EU27, blått för euroländerna, grönt för Sverige och lila för USA.

Så här såg indikatorerna ut i februari år 2000, mitt uppe i högkonjunkturen och IT-bubblan.

Och i augusti 2002 såg det ut som följer:

Sedan har vi högkonjunktur igen. Juli 2006.

Men högkonjunkturen 2006 ser lite spretigare ut än under IT-bubblan. Kanske en förvarning om vad som skulle ske, eller letar jag bara mönster?

Det senaste datat i konjunkturcykelklockan är från december 2009, och det ser då ut som att konjunkturen håller på att repa sig och indikatorerna letar sig uppåt. Den här klockan snurrar moturs om allt är som det skall. Fast notera att antalet indikatorer är färre då allt inte är inrapporterat än.

Skall man ha med alla får man titta på september 2009.

Dessutom revideras data lång tid i efterhand, så man kan inte dra några säkra slutsatser, bara hitta ... mönster. Och när man hittar mönstren skall man också fatta rätt beslut baserat på dessa. I februari år 2000 var allt på topp, alla skrek upp, upp, upp. Men det var inte slutsatsen man borde ha dragit. Tvärt om så skall man rynka på näsan när alla skriker samma sak.

Bli nu inte lurade av vackra färger. Bara för att vi tycker att färgglada blommor är granna, så betyder det inte att färglada visuella verktyg hjälper oss. Men att använda färgglada verktyg för business intelligence, som Spotfire eller för den delen Gapminder är förstås ett lätt sätt att sälja in sitt budskap till stressade beslutfattare eller företagsledare. De tittar som alla på de vackert färgade blommorna. Men djävulen kommer i många fagra skepnader.

Ovanstående konjunkturklocka bygger på beprövad erfarenhet och teorier om konjunkturcykler och business as usual. Men vad händer om vi inte längre har business as usual? Kan klockan börja gå baklänges? Vad innebär det i så fall?

Det finns ett mönster som jag dock tror stämmer. Det är att vi sällan lär oss något, trots allt fantastiskt brus i form av nyheter och statistik som vi översköljs med. Vi lär oss kanske inte ens att vi oftast lurar oss själva.

Lite TA-uppsamling - OMXS30, OMXSPI, BPT och DBA - viker råvarutrenden?

Ligger lite efter med den tekniska analysen alltjämnt sedan förra veckans vinterkräksjuka.

Kanske lika bra.

Vill påminna om att jag aldrig påstått mig vara någon TA-expert, och att jag i mycket lägger ut TA för att hjälpa mig i min egen tradingprocess och hålla mig ärlig mot mig själv. Generellt får jag få kommentarer, så jag antar att de flesta inte bryr sig, annat än när jag har fel.

Två sådana felaktiga signaler har jag missat att redovisa, nämligen köpsignaler i dagscharten för OMXS30 och OMXSPI de senaste dagarna:

Inget vidare utfall. Man kan t ex notera att parabolic SAR pekar nedåt för OMXSPI nedan, trots köpsignalen, vilket borde vara ett stort varningstecken

Oavsett så ligger veckocharten kvar i sälj, så man skall ta all kortsiktig trading väldigt försiktigt, eller om man strikt skall följa modellen, ligga likvid med tradingkassan.

Lite färskare, men fortfarande gammal TA från Kanada ger en säljsignal i Boralex Power Income Fund (TSX:BPT.UN)

Purfärsk TA gäller dock NYSE:DBA, som följer Rogers index för jordbrukets mjuka råvaror, och som gav säljsignal igår efter några dagars försök till uppgång på tidigare köpsignal.

Även övriga råvaruindex verkar vika, även om det inte är några säljsignaler än. Jordbrukssektorn inledde uppgången för övriga råvaror, och frågan är om de nu leder en nedgång och resten av råvarukomplexet följer efter? Uppgångarna verkar lite blodfattiga. Nu skall man kanske inte fästa allt för stor uppmärksamhet vid gårdagens amerikanska statistik för konsumentförtroendet. Konsumenter är inte sällan som mest positiva på toppen, och som mest negativa på botten, och oavsett så är det bara bra om konsumenterna är negativa och sparar och amorterar istället för att konsumera.

Tog dock det säkra före det osäkra och avslutade mina positioner i Bull Olja (OMX:BULL OLJA H) igår, köpt på tidigare köpsignal i USO, med en 13%-ig vinst på tio dagar. Ungefär 13% i vinst på börsen på ett helt år, inte på en vecka, är mer vad man skall vänta sig över tiden ens vid business as usual, och inte under en djup ekonomisk kris. Jag är åtminstone nöjd. En sådan affär i kvartalet, och tradingen går plus ca 50% om året. Och egentligen skall man inte förvänta sig att klå den riskfria räntan, vilket är nere under 1% på helåret.

Idag är kanske gårdagens statistik bortglömd och allt fortsätter uppåt igen. Ärligt talat kan det gå hur som helst, även om den lite längre veckotrenden på såväl börsen som i råvaror är negativ.

2010-02-23

Ungdomsarbetslöshet - alla pratar om den, men ingen gör något åt den

SvD inleder en artikelserie om arbetslösheten bland ungdomar, och toppar rent av med en artikel som illustrerar problemet med arbetslöshetsstatistiken. Något som för övrigt inte bara gäller ungdomar, utan all arbetslöshetsstatistik.

Och allting är förstås alltid den borgerliga alliansregimens fel, t ex att vi fick en baby-boom mot slutet av 80-talet. Helt klart Reinfeldts och Anders Borgs fel.

Så jag har nedan skrämt fram data från SCB:s statstikdatabas. Istället för att tjata om arbetslöshet, så tjatar jag om sysselsättning. De som inte är sysselsatta har jag satt som arbetslösa. Sysselsatt är man om man har det minsta jobb, eller gör värnplikten. Definitionen har varierat genom åren, vilket syns bland annat mot slutet av av 80-talet.

Min definition är dock att alla som jobbar det minsta är klassade som sysselsatta, resten är arbetslösa. Jag tar alltså inte hänsyn till slackers som inte vill jobba och inte anmält sig till arbetsförmedlingen, eller studenter etc. Inget jobb alls, ej sysselsatt, aka arbetslös. Punkt slut.

Min definition av ungdom är godtyckligt åldern 20-24, då jag inte kräver att man skall ha jobb under gymnasietiden, och därför att SCB generellt gav data för intervallen 15-19 och 20-24 osv.

Siffror i absoluta tal ser vi nedan.

En förklaring till puckeln i slutet av 80-talet är en babyboom 20-24 år tidigare, dvs under 60-talets andra halva. Samma anledning, dvs en babyboom i slutet av just 80-talet, gör att antalet ungdomar har stigit de senaste åren, och med det antalet utan sysselsättning. Man kan dock konstatera att under alliansregimen 2006-2007 så steg antalet sysselsatta ungdomar mer än antalet ungdomar steg totalt.

Folk, journalister och politiker älskar procent, och då ser det istället ut som följer:

Vi har återigen puckeln med hög sysselsättning i slutet av 80-talet, men annars så rör det sig om en rak linje från ca 30% ej sysselsatta 1976 till ca 43% ej sysselsatta ungdomar 2009.

Alla regimer har alltså pratat om ungdomarnas brist på arbete, men ingen har gjort något åt det. Åtminstone inget som gett varaktiga effekter. Istället är det som vanligt mest tomt prat som inte kommer ändra ett dugg.

Hade vi t ex haft kvar invasionsförsvaret, så hade sysselsättningen ökat med ca 40 000 om året. Och det var extremt billig sysselsättning, som kostade 32:- per dag i lön, åtminstone när jag gjorde lumpen under det kalla krigets sista skälvande år. Visserligen med en del kringkostnader, men kanske så många som 10 000 av dessa ungdomar (uteslutande män) var dessutom grå slavarbetskraft (="malajer", "vapenfri tjänst" ** se fotnot), samhällsbärare som fick det svenska försvaret att fungera i fredstid. Sedan några år tillbaka är grå arbetskraft förbjuden i försvaret, och istället skall man ha heltidsavlönade civila eller yrkesofficerare som lagar mat, vaktar garnisoner, sitter i telefon, städar och tar hand om en hel del pappersarbete. Dyrt, och inte nödvändigtvis ungdomar.

Hade vi haft kvar invasionsförsvaret, denna billiga arbetsmarknadspolitiska åtgärd, så hade dagens dryga 266 000 ej sysselsatta istället varit kanske 216 000 ej sysselsatta, och alltså bara 35%. Betydligt närmare de 30% som gällde 1976, istället för 43% som idag. Istället för att avlöna privata Securitas, så hade man bara betalat 32:- om dagen (fast det är nog högre idag?), oavsett obekväm arbetstid och haft betydligt mer pengar över till andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder, eller för den delen försvaret.

Att antalet ej sysselsatta ungdomar stiger är inte heller speciellt konstigt, eftersom man i arbetslivet idag ställer orimliga krav på utbildning för de mest triviala jobb. Nu behöver man 3-5 års högskoleutbildning för sådant som man för 30 år sedan inte ens behövde läsa på realskolan för.

Och glöm att några värnpliktiga idag hade fått röja spåren åt SL eller SJ. Idag krävs antagligen minst 6 månaders specialistutbildning för att få röja spår, inklusive 2 månaders utbildning i värdegrund och jämställdhetsarbete. Men tydligen kallar man in försvaret nu. Politikerna tror nämligen att det gamla invasionsförsvaret med 40-50 000 värnpliktiga finns kvar och kan rycka in vid alla samhällskriser. Ledtråd till politikerna: Ni har lagt ner försvaret.

Nej, jag vill i princip hävda att den stigande ungdomsarbetslösheten till största delen kan förklaras av minskat antal värnpliktiga i takt med avväpningen av Sverige, som en gång var världens mest militariserade land. Kanske var det rätt att lägga ner försvaret, men politikerna har inte kompenserat ungdomarna, och då stiger bristen på sysselsättning.

Oavsett så spottar våra politiker ungdomarna i ansiktet när de klubbar igenom arbetskraftsinvandring, som till större delen används för okvalificerade jobb som vilken svensk som helst skulle klara av. Det finns över 260 000 ungdomar som kan ta jobben, istället för att vi skall importera utländsk arbetskraft.

Och glöm oavsett inte att redan 1976 saknade 30% av ungdomarna sysselsättning. Bägge könen. Detta är alltså inte något nytt fenomen, men det har blivit värre med åren. Procentuellt är trenden en ökning med ca 0.4% om året. År 2020 kommer alltså siffran vara ca 47% ej sysselsatta ungdomar, om man vill leka linjärekonom.

Å andra sidan börjar snart de stora pensionsavgångarna komma, om väl 40-talisterna släpper taget, vilket kanske kan vända utvecklingen. Någon skall ju torka fekalier, byta blöjor och plocka bort fluglarver ur liggsåren även på 40-talisterna.

Fotnot: ** Missförstå inte här nu, det handlade inte sällan om väldigt viktiga tjänster som t ex telefonister etc, som dygnet runt stod för Sveriges fredstida beredskap. När försvaret gick i "givakt" i samband med olika incidenter så var det "malajer" som tog telefonsamtalen och sparkade upp vakthavande befäl. Eller andra värnpliktiga, minns en gång i samband med kuppförsöket mot Gorbachev augusti 1991 att undertecknad sov tre nätter på en madrass på golvet i kompanichefens kontor med telefonen bredvid, iklädd stridsutrustning och med skarpladdat vapen när kompaniet kallats upp i skarp beredskap och avvaktade utvecklingen. Men det var ett speciallfall. I normalläge så var det malajer som bar upp försvaret. Vad kostar det att ha en avlönad telefonist på jour klockan 2100-0700?

Ett geografiskt besök hos Europas ekonomier 2008

Jag har bråkat runt lite med Eurostats statistiktjänst, men man verkar inte vilja släppa ifrån sig några siffror för 2009 den vägen.

Så vi får nöja oss med 2008, vilket bara innefattar en del av finanskrisen, och blir väldigt missvisande för t ex Baltikum.

Nedanståede skärmdumpar kommer alltså från Eurostat, som i sin upphovsrättsnotis säger följande:

"© European Union, 1995-2010 Reproduction is authorised, provided the source is acknowledged, save where otherwise stated."

Kan någon hitta data för 2009 så vore det tacknämligt.

Annars är tjänsten ganska överlägsen SCB, man kan exempelvis få ut datat på kartor.

Vi börjar med statsskulden som procent av BNP.

Ljust är bäst, mörkt är sämst. Störst statsskulder i förhållande till BNP hittade man alltså i Portugal, Frankrike, Italien, Tyskland, Ungern, Belgien och Grekland, med Storbritannien, Island, Nederländerna, Österrike och Cypern på nästa steg. Lägst var skulderna i Baltikum och Rumänien samt Bulgarien. Sverige finns någonstans där mitt i, vilket även Spanien gör.

Så var det underskotten, här definierad som behovet av upplåning, dvs utan bokföringsmässiga trix. Det handlar alltså om kassaflödet, via bokföring kan man visa upp andra siffror, t ex genom att hävda att 20 miljarder på motorvägar bara kostar 1 miljard, då de skall skrivas av på 20 år. Eller något sådant.

Då ser det ut så här.

Mörkast innebär ett överskott, och där hittar vi Norden, Nederländerna, Bulgarien och Cypern. En viss geografisk tyngd åt högskatteekonomierna i norr, som också redan börjat nedmontera den sociala välfärden istället för att försöka bygga upp den utan att höja skatter som resten av Europa.

I sämsta klassen hittar vi Island, Storbritannien, Grekland och Rumänien. Näst sämst hittar vi Spanien, Frankrike, Ungern, Polen och Lettland och Litauen.

De länder som 2008 hamnade sämst i bägge fallen är alltså egentligen bara Grekland. Men mycket har hänt under 2009, så det vore intressant att se datat för just 2009. Man skall inte heller glömma att Grekland ljugit och levererat felaktigt data till Eurostat.

Det går att lägga lite mer tid på detta, men det känns onödigt att göra det för data från 2008.

ECB: Räddning av Grekland skulle skada eurozonen

Den europeiska centralbankens chefekonom, Otmar Issing, menar i ett debattinlägg i en tysk tidning att varje medlemsland själv ansvarar för att hantera sin egen skuldsättning. Det här gäller specifikt Grekland.

Issing menar att att eftersom varje land för sin egen ekonomiska politik, så är det naturligtvis deras eget ansvar att reda upp den egna politikens konsekvenser.

Vad som är extra intressant är påpekandet att om man skall hjälpa en, Grekland, så finns det inget sätt att undvika att hjälpa resten. Hur det nu skulle gå till, med tanke på hur många länder som har stora problem med de krav på budgetdisciplin och statsskuld som ett euromedlemskap kräver.

Men underligt nog gällde inte detta inte för EU:s banker. De är privata företag, och som sådana ansvarar de för sin egen skuldsättning och ekonomi, och deras aktieägare får ta konsekvenserna av detta. Men istället så ordnades det massvis med förmånliga lån och andra stöd för att rädda bankerna.

Så antagligen kommer man göra det samma med till en början Grekland. Inte stöd, utan lån. Tyskland kan låna ut pengar till Grekland till obefintlig ränta. Även ECB kan göra detta, t ex trycka nya digitala euros och köpa grekiska statsobligationer, sk monetary easing, dvs skapa inflation. Ett lån belastar inte statsbudgeten, och bokförs som en tillgång så det belastar inte heller nettostatsskulden. En duktig revisor trollar bort det hela.

Så några stöd blir det nog inte. Bara förmånliga lån. Som kanske rent av aldrig behöver betalas tillbaka. Men stöd, det är det inte. Nix.

Nu minskar ju inte Greklands statskuld av att man lånar ut mer pengar till dem, men tanken är förstås att genom att euro-länderna står för lånen så pressas räntorna ner, och Grekland får lite lättare att hantera sina utgifter. Å andra sidan är det ju inte så enkelt att få fason på ekonomin när finansdepartementet själva går ut i strejk i protest mot att deras löner och förmåner försämras...

Och efter Grekland så står resten av PIGFIST på tur. Men den enda som har möjlighet att låna ut dessa pengar till alla PIGFIST råkar vara just ECB, som sitter på den digitala sedelpressen. För Tyskland kan inte bära upp hela EU.

PIGFIST? Lite krystat för Portugal-Irland-Grekland-Frankrke-Italien-Spanien-(Treasury crisis). Någon som har ett bättre förslag för vad T skall stå för?

2010-02-22

Köpsignal i PetroBakken

Med fredagens handel bekräftades en teknisk köpsignal i det kanadensiska oljebolaget PetroBakken (TSX:PBN), när även MACD gav signal efter att WMA5 dagen innan brutit upp över WMA14.

Underliggande klimat är positivt, både Torontobörsen såväl som t ex oljepriset ligger i köp. Vän av ordning bör notera att jag här har ändrat Winning Tradings modell, och baserar klimatet på dagschart, och inte på en högre tidsenhet, dvs vecka. När man handlar på dagscharten istället för day- eller swingtrading på 5- eller 15-minuters chart, så blir det nästan inga affärer om man skall följa veckoklimatet. Det verkar dock räcka att följa dagsklimatet, men det är förstås en osäkerhetsfaktor.

Miljöpartiet: Högre skatter ger färre jobb

Med anledning av Almegas utspel om subventionen av hushållsnära tjänster, så säger nu miljöpartiet i SVT:s Rapport att de inte vill ta bort avdragsmöjligheterna för städhjälp mm. Detta eftersom de ser att korrekt beskattning skulle ge färre jobb.

Det är ju bra att miljöpartiet nu erkänner att högre skatter ger färre jobb. Synd bara att inte deras kollegor ibland de röd-gröna axelmakterna också förstår detta. Det verkar inte vara frid bland axelmakterna.

Jag tycker dock att avdraget skall slopas, liksom ROT-avdraget. Det snedvrider bara konkurrensen och motverkar korrekta marknadsmässiga priser på arbetsmarknaden. För höga löner cementeras, då svenska folket uppenbarligen tycker att både byggjobbare och städerskor har för höga löner eftersom de utan avdragsrätt inte skulle köpa tjänsterna. Redan dyrt byggande fortsätter att vara dyrt, istället för att falla i pris vid dåliga tider. Och har man inte råd med städhjälp på den normala lönen, så skall man städa själv, inte få städningen betald av andra skattebetalare. Bara för att branschen annars är svart så skall inte skattebetalarna gå in och vitmåla den. Skall vi med skattepengar legalisera allting som är olagligt? Ersätta fortkörares försäkringskostnader vid olyckor?

Felet är dessutom dubbelt. Experter och specialistkompetens, som borde ägna sig åt t ex hjärnkirurgi istället för att skrubba toaletten, borde ha högre löner, så de slipper torka toaletten själva. Att staten inte vill att specialistkompetens skall ha höga löner kan de inte kompensera i andra änden genom att subventionera toalettorkandet. Två fel gör inte ett rätt, utan orsakar istället som allt staten gör en massa extra byråkrati och komplexitet.

Är det dåliga tider och ont om arbete, så skall man sänka sina löner till man möter efterfrågan. Det är vad egna företagare får göra. Om de nu inte jobbar inom bygg eller hemservice, två branscher som alltså är så värdefulla att de skall subventioneras av staten.

Det enda rätta vore att sänka skatten över hela brädet, så ingen given bransch subventioneras och får fördelar som ingen annan kan konkurrera med. Trots allt så erkänner (mp) att högre skatt ger färre jobb, och då gäller även det motsatta. Lägre skatt ger fler jobb.

Behovet av transporter och vikten av en EDC/GHB

I de hånade och bespottade survivalistkretsarna så talar om man om EDC/GHB, every day carry eller get home bag. Det där nödvändiga man till vardags kan behöva för att överleva exceptionella situationer och bär med sig i sin man-bag.

För den som jobbpendlar längre sträckor så kanske man kan kalla den för en pendlarväska, en commuter bag, CB. Den man har den goda boken i, samt lite jobbgrejer. Med fördel så utrustas den alltså med åtminstone ett dagsbehov av kalorier, t ex två påsar jordnötter, dricksvatten, underklädsombyte, handduk och ett par extra sockar för att slippa frysa om fötterna. Och tidsfördriv för att hålla humöret uppe. Plus allt annat som survivalisterna tycker man skall ha med sig.

Sedan gäller det förstås att man tar det lugnt och inte tror på SJ när de säger att tåget skall starta om fem minuter, så man inte gör slut på förråden i förtid.

Landsfader Reinfeldt påtalar att vi har ett stort behov av transporter och att man förstås måste tillsätta en utredning. Att svaret skulle vara så enkelt som att köpa transportmedel anpassade till klimatet vore ju liksom för enkelt. Och antagligen för dyrt. Bättre med en utredning, så man visar handlingskraft med lite skattepengar tills saken är bortglömd.

Man kan nog se kaoset i transportsystemen som en bra försmak på vad som skulle kunna hända vid en plötslig politisk oljekris. Vi har strukturerat upp vårt samhälle att vara helt beroende av transporter, och svaret är inte så enkelt som att köpa klimatanpassade fordon.

Vi också går mot en allt akutare strukturell drivmedelskris så här i spåren av peak oil, och vi behöver alltså minska på transportbehovet. Inte bara vid akutsituationer, utan även till vardags.

Sårbarheten hos det moderna samhället är stor, men tack och lov finns det åtminstone vänliga själar både här och var. Vid kris visar sig både den sämsta och den bästa sidan av människan.

Vi har fullt medvetet byggt upp den här sårbarheten, för vi är ju människor, härskare över naturen.

Gammal är alltid äldst.

Det är mestadels nyare byggnader som rasar. Flute har bra förklaringar kring detta.

Och survivalisten Att leva efter 2012 skäller ut de drabbade så det osar om det. Hört talas om väderleksrapporter? Ett citat: "... den som i lördags satte sig på ett tåg utan kläder, färdkost och en rejält tilltagen bok får skylla sig själv. Punkt slut."

Frankrike och SEB:s riskrankning

I en artikel i Dagens Industri tas SEB:s riskrankning av de västliga EU-länderna upp. Denna rankning baserar sig på en kombination av statsskuld, budgetunderskott, bytesbalans, tillväxt och arbetslöshet, exportsektorns storlek och banksektorns utlandsexponering.

Och då sticker inte PIIGS ut, utan är bara en del i mixen. Tvärt om ser det ut så här:

1 Grekland
2 Irland
3 Storbritannien
4 Portugal
5 Frankrike
6 Italien
7 Spanien
8 Belgien
9 Österrike
10 Nederländerna
11 Danmark
12 Tyskland
13 Finland
14 Sverige


Att Storbritannien har problem visste vi redan, men att de inte talas om dem inom PIIGS beror på att man inte har euro. Men vad ser man ovan? Jo, att Frankrike ligger sämre till än Italien och Spanien, som räknas till PIIGS.

Så vem skal trösta knyttet? Om inte Frankrike egentligen har råd med att hjälpa grisarna, skall det vara de som är bäst i klassen som skall bära upp majoriteten? Enda stora EU-landet med god ekonomi är Tyskland. Än så länge.

Det passar bra med ett Cervenka-citat här:

"För den som är lagd åt den svarta humorns håll har de senaste veckornas uppståndelse kring Greklands ekonomi inte saknat komiska poänger. När Europas magistrar bannat den olydiga eleven för sitt budgetslarv och fusk med bokföringen gör de det med den fulla vetskapen om att de på hemmaplan har en hel trädgård full med nedgrävda finanspolitiska lik."

Genom att fokusera på Grekland, så behöver inte Frankrike låtsas om att de själva har enorma problem. Euron är ingen stark valuta. Den skulle byggas på budgetdisciplin och låg skuldsättning, men verkligheten är en helt annan. Hade man ställt några som helst krav på euromedlemskapet hade det på sin höjd varit Belgien, Nederländerna, Tyskland och Finland som hade haft euron. Knappt.

Innan vänsterfolk återigen börjar tjata om kapitalismens misslyckande: När stater skuldsätter sig så är det inte kapitalism, det är socialism. När stater räddar banker är det inte kapitalism, det är fascism. Hade det varit kapitalism hade inte staten räddat en enda bank.

Men grunden till de dåliga statsfinanserna är de socialistiska välfärdssystemen. Sverige (och även resten av Norden) har de högsta skatterna i Europa, vilket är vad som krävs för att få de socialistiska konstruktionerna att fungera. Antingen får resten av Europa försöka sluta härma Nordens välfärdssystem, rätta munnen efter plånboken, eller så får de öka matkontot och chockhöja sina skatter.

I Sverige har vi lärt oss den hårda vägen, och både höjt skatter och skurit ner i våra välfärdssystem. Att upprusta dessa till fornstora dar är en våt socialistisk dröm, men facit från resten av Europa visar på att det just bara är en dröm, och att man i själva verket kissat på sig.

Hur nu Frankrike, med sin traditionellt militanta befolkning, skall kunna genomföra några reformer... Att vi kan ha så höga skatter som vi har i Norden beror på att folket är hjärntvättade och tror att ett uppror är att skriva sitt namn på en papperslapp på en bensinmack.

Kontroversiell fråga: Hur uttalas år 2010?

Den gångna veckans fråga om hur man uttalar år 2010 var kontroversiell. Sällan har de kära läsarna varit så pass oense.

46% tycker att man skall säga tjugohundratio, och 43% menar att det heter tvåtusentio, och resten har goda argument för någon annan benämning, t ex tjugotio.

Många kommentarer blev det också.

2010-02-21

Hur mycket snö har du där du bor?

Veckans fråga får väl blir en aktualitet. Hur mycket snö har du där du bor?

Själva har vi ca 80cm och i skrivande stund -16 grader kallt ovanpå det.

Svara här ute i marginalen, och som vanligt kan jag inte se vem du är eller var du sitter när du svarar på enkäter, så ditt svar är anonymt för mig.

E24 och Cervenka tar bladet från munnen

I en utmärkt krönika i SvD/E24 talar E24:s journalist Andreas Cervenka om den kommande skuldkrisen i målande ordalag.

Inget nytt för oss som kan titta på siffrorna och inte bara läsa tomt prat om gröna skott.

På en punkt har dock Cervenka fel, nämligen att bara USA skulle ha börjat med att trycka pengar för att finansiera sitt underskott (=centralbanken köper statens nyutgivna obligationer). Vad jag minns har även Bank of England gjort just detta.

Vad som är positivt med artikeln är att man skriver detta i ett sådant mainstream media som E24, som mer och mer seglar upp som den absolut bästa finans- och ekonomisajten bland gammelmedia på nätet. Krönikan finns också återgiven på SvD:s sajt.

Även In the end we're all debt och Musik@Centrifugen uppmärksammar detta. För att citera den senare: "Dags att vakna upp och känna lukten av aska." Även totalitära vänsterbloggare dyker upp och utropar kapitalismens död och att kommunismen är lösningen. De har helt glömt att man redan prövat detta, och resultatet kunde vi se i gamla Östeuropa. Men framför allt kan inte kapitalismen dö, eftersom vi inte har haft kapitalism. Däremot kan det marknadsliberala världssystemet dö, för att ersättas av något annat. Knappast kommunism eller socialism dock. Det är just socialisterna (socialdemokrater som de normalt kallar sig), som står för stora delar av skuldberget. Och våra kära svenska kommunister i (v)änsterpartiet vill öka skuldsättningen och utgifterna ännu mer, när enda utvägen är en kraftigt minskad stat med kraftigt minskad välfärd och med det kraftigt minskade utgifter.

Ledtråd till vänsterfolket: Det är inte det privata näringslivet som byggt upp enorma skulder och ohållbara utgifter. Det är staterna, dvs idealet i den kommunistiska världen där staten är allt. Privata företag går i konkurs innan skulderna och underskotten når de här nivåerna, och det är endast genom lönsamma företag som det alls funnits ett skatteunderlag att finansiera socialisternas påhitt med.

Angående min förra artikel, så kanske det är dags för ett nytt begrepp, istället för konspirationsteoretikernas NWO, new world order.

DWO. Dying world order.

Viktig fråga men inget svar

Bo Ekman, grundaren av Tällberg Foundation ställer sig i ett debattinlägg i DN frågan hur en ny världsordning skall se ut för att hantera mänsklighetens problem med de ekologiska begränsningarna som världen sätter på oss, och hur man skall uppnå ekonomisk tillväxt, social stabilitet och ekologisk återstabilisering med nuvarande världsordning.

Konspirationsteoretikerna går väl i taket över att någon nämner ordet "ny världsordning" ("New World Order", "NWO").

Men visst är det så att den behövs. Samtidigt innebär inte den nödvändiga nya världsordningen det konspirationsteoretikerna tror. Vi har nämligen provat överstatlighet som FN eller EU, och det fungerar inte. EU klarar inte ens av sina egna egenskapade problem. Några tankar på ännu mera överstatlighet lär inte fungera. Istället kanske den suveräna nationalstaten skall avskaffas, men åt andra hållet. För att folk skall känna sig delaktiga och kunna ta ansvar för framtiden, så kanske det krävs mer småskalighet och beslut på nivåer som ligger närmare människan. Knivsta är ett exempel.

Den suveräna nationalstaten, dvs en organisatorisk enhet som definieras av att den kan hävda sina gränser med vapenmakt, uppstod enligt Ekman i samband med den Westfaliska freden på 1600-talet, och att den världsordningen inte är anpassad för dagens globaliserade värld.

Men där har Ekman fel, och tror att allt vi gör idag är unikt. Världen var i allra högsta grad globaliserad redan på 1600-talet. Spanien bröt silver i Sydamerika, och skeppade till Europa, där det användes för att köpa bl a tyger från Nederländerna. Holländarna tog silvret och köpte ull från Brittiska öarna, och skeppade denna ull till Indien och Sydostasien, där 10 000-tals väverskor för hand vävde ullen till tyger, som sedan skeppades tillbaka till Europa och såldes tillbaka i förädlad form till engelsmännen eller spanjorerna. Och detta är bara ett exempel på hur globaliserad världen var redan på 1600-talet. Denna globalisering förändrades sedan med den industriella revolutionen, som medförde att britterna kunde väva sina egna tyger och tog över Nederländernas plats som världens ekonomiska stormakt.

Tempot och behövet av planering var kanske lite större på den tiden än i dagens just-in-time-samhälle, men världen var globaliserad.

Nu har vi provat överstatlighet, och det löser inte våra problem. Fiaskot (eller segern om man så vill) i Köpenhamn visar på bristen på handlingsförmåga hos såväl överstatliga organisationer som FN, IPCC eller EU, och handlade bara om vem som kunde roffa åt sig mest på andras bekostnad.

Så det är dags att förkasta överstatligheten och antagligen även nationalstaten. Bryt ner allt till kommunal nivå, splittra upp storkommunerna, och låt folk ta sitt demokratiska och ekonomiska ansvar för sin egen närmaste omgivning.

Lokal frihet och autonomi vore en ny världsordning (NWO), och skulle världen över få konflikter att upphöra, konflikter som ofta beror på att någon europé på 17- eller 1800-talet drog en gräns som inte hade något med verkligheten att göra.

Ännu mera överstatlighet vore bara mer av gammal skåpmat.

För att citera Ekmans slutstycken:

"Därför bör debaclet i Köpenhamn tas för vad det faktiskt är, sammanbrottet för en redan svunnen tids institutioner och mekanismer att komma överens. Världen behöver nu de nya former som säkrar ekonomisk tillväxt, social stabilitet och ekologisk restabilisering i en fortsatt globaliserande värld. Uppgiften är enorm. Den mäktar ingen nation ensam med.

Den viktiga frågan att ställa är inte vad som gick fel i Köpenhamn utan hur en demokratiskt grundad ordning skall formas i denna nya värld."


Ja, kasta bort svunnen tids institutioner. En demokratiskt grundad ordning kan aldrig vara överstatlig, utan skall utgå från individen på gatan. Att sedan individen på gatan har en hel del att lära om de begränsningar som ställs oss av ekosystemet i form av råvarubrist, peak oil och klimatförändringar är en annan sak.

Man bör nog se försöken till övervakning och mer totalitär överstatlighet som de sista dödsrycken från en döende världsordning. Det gör alltid mest ont innan knoppar brister.

Bo Ekman har dock inget svar på sin egen fråga. Han vill ha en ny världsordning, men klarar inte av att säga hur den skall se ut. Bara att det kommer göra ont.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...