I den rödgröna axelmaktens valmanifest lyser samtliga tre partiers krav på kvoterad föräldrapenning med sin frånvaro.
Axelmakten är nämligen fullt medvetna om att det är ett mäkta impopulärt förslag som inte gillas av i stort sett någon annan än ideologiska politruker på vänsterkanten.
De som vill dela lika på föräldraledigheten gör det redan idag. Övriga föräldrar och blivande föräldrar är förstås emot det. Att gå ut med ett “löfte” i valrörelsen att partierna skall göra som de alla tre förespråkar, dvs en ökad eller rent av total kvotering (“individualisering” som det kallas på nyspråk) kanske rent av skulle skicka ut (v) ur riksdagen.
Vad vänstern vill är att föräldrar skall vara hemma ännu mindre med sina barn, alternativt att föräldrar som inte vill vara hemma skall tvingas vara det. Som om motvilliga föräldrar är bra för barnen…
Lars Ohly har uttryckligen bekänt färg som den icke-demokrat han är. Han har nämligen sagt att han inte tänker vika för opinionen och att majoriteten av föräldrar är emot en kvotering av föräldraledigheten. Han är nämligen en marxist-leninistisk kommunist, som (för att åberopa Goodwins första och andra lag) likt Hitler bara ser demokrati som en möjighet att nå makten och för att sedan avskaffa demokratin. När någon kallar honom vid hans rätta namn, nämligen kommunist, så svarar han därefter vilket man kan se hos bloggrannen Nils Dacke.
Kort sagt Ohly skiter fullkomligt i vad folk tycker. Ideologi först, de som tycker annorlunda skall hålla tyst eller så blir det antagligen arbetsläger tills man ändrar åsikt om han får makt.
Det är direkt oärligt av den rödgröna axelmakten att tiga om att de tänker kvotera föräldrapenningen. Det man inte sagt något om är ju inte ett brutet vallöfte.
Ohly har nu gått på pumpen. Bröstpumpen. I sin ideologiska iver så tvingade han sin numera ex-fru att bröstpumpa istället för att amma sina barn. Så gick det som det gick med det äktenskapet. Men vi får vara tacksamma för att kommunisten Ohly öppnar munnen ibland, för då framträder tydliget det anti-demokratiska kommunistiska arvet och hans totala brist på respekt för andra individer. Svenska folket gillade det iaf inte.
Själv lever han som nomenklaturan i gamla Sovjetunionen och skickar sina barn till privatskolor. Den röda färgen går inte ur, som kommunistelit så skall inte samma regler gälla för honom som de regler han vill trycka ner i fria människors själar.
Tokmoderaten har en bra bild på hur det kanske såg ut när Ohly var igång med bröstmjölk på flaska.
Men föräldrar, var medvetna om att om att en röst på den rödgröna axelmakten är en röst på kvoterad föräldraförsäkring.
Ohly har själv sagt att han gärna blir finansminister. Det är ett enkelt jobb med Ohly-matte.
Valaffisch från valaffisch.se ovan.
18 kommentarer
Recept för Rödgrön Valförlust
Ingredienser:
1 st Mona Sahlin
1 st Peter Eriksson
1 st Maria Wetterstrand
1 st Lars Ohly
Tillagning:
Blanda Mona Sahlin med Peter Eriksson och Maria Wetterstrand. Vänta någon vecka och tillsätt sedan Lars Ohly. Vänta tills en unken doft träder fram och rör om lite till.
Om det blir för pinsamt låt Mona Sahlin träda fram och spä ut pinsamheterna med lite löjliga kommentarer.
För extra krydda ta valfri rödgrön partiledare och blanda med Maud Olofsson.
Men hur hamnade Miljöpartiet i ett så dåligt sällskap?
"Lars Ohly har uttryckligen bekänt färg som den icke-demokrat han är. Han har nämligen sagt att han inte tänker vika för opinionen och att majoriteten av föräldrar är emot en kvotering av föräldraledigheten."
Är det inte bra att en politiker för en gångs skull faktiskt står för vad han tycker, istället för att bara tycka som folkopinionen?
Vi har alldeles för många politiker i det här landet som verkar sakna egna idéer, och som fullständigt gett upp hoppet om att driva egna frågor även fast de (för tillfället) inte stämmer överens med folkopinionen.
Den energipolitik som bedrivs är, enligt mig, ett tydligt exempel på att våra politiker inte vågar driva frågan framåt, istället agerar de efter minst motståndets lag och följer folkopinionens rädsla för höjda bensinskatter mm.
18:45 Dåligt omdöme. Samma dåliga omdöme är t ex (pp) beredda att visa bara de får något att säga till om.
Friheten att välja bort sin individuella frihet är givetvis en motorväg till ofriheten.
(Det brister lite i logiken här givet ditt tidigare inlägg "Ditt liv, dina val". )
Folk har givetvis friheten att välja om de vill stanna hemma med barnen 3 mån, 12 mån eller kanske t.o.m 12 år. Man måste dock skilja på subventionerad och icke-subventionerad föräldrarledighet. Idag får man bidrag från staten för att stanna hemma en viss tid och detta bidrag bör givetvis, liksom alla andra bidrag, gå till individen. Vi ska inte ha system som riktar sig till andra enheter än individen, t.ex. familjen.
"Familjen" fattar heller inte alltid beslut som är optimala för alla dess individer. Exempel 1: barn som placeras i religiösa friskolor. Exempel 2: kvinnor som stannar hemma för länge med barnen och därmed saknar en god anknytning till arbetsmarknaden, vilket kan ses som en hedge vid eventuell skilsmässa. "Familjens val" är i huvudsak dess (ekonomiska) överhuvuds val. Att barnen intygar att den religiösa friskolan är jättebra eller att frun är nöjd med att vara hemma länge bör inte tillmätas någon större vikt, ur statens perspektiv.
Ett förslag för att reda ordning i detta är att familjer som inte vill motta bidrag som individer inte heller röstar som individer. Ett familjepersonnummer (ny juridisk person) och en familjeröst, således.
/Sann liberal
Angående Ohlys barn i friskola. "Barnen" är alltså gymnasieelever som Ohly låtit välja skola själv. Usch vilken hycklare han är! 😉
//Håkan
Snart skitsamma, ingen av de här gubbarna kan hjälpa er ur denna situation: http://www.culturechange.org/cms/content/view/674/66/
Lite mer att fundera över från samma skribent. detta finns knappt med i valmanifesten från något av partierna.https://docs.google.com/present/view?id=dtxqwqr_195979bssdj&interval=5
http://www.youtube.com/watch?v=6drasiXNFaw&feature=player_embedded#!
Sann liberal: Väl talat! Bra argument, de ska jag komma ihåg.
Utmärkt! Vad en socialist verkligen är: en som mycket väl kan personer lida till döds för det 'allmännas' bästa, måste fram i ljuset.
En 'socialist' som inte accepterar ovanstående är endast en duktig idiot till den första kategorin.
Du menar på samma sätt som vi i Sverige kvoterar lönerna istället för att ge dem gemensamt till familjen som i Japan?
De flesta missar uppenbarligen det starkaste argumentet för att dela mer på föräldraledigheten… det handlar ju främst om BARNENS RÄTT till sina föräldrar. Är ett stort ansvar att skaffa barn, och man behöver väl knappast påminna om vikten av (föräldra)förebilderna och den trygghet de ger barnen i tidig ålder. Är naturligtvis bättre om riskerna sprids så att man har nära kontakt med och får trygghet från (minst) två istället för en.
Visst går det att vara delaktig även om man är den som jobbar, men säger sig ju självt att det aldrig är samma sak som att vara den som är hemma med barnet.
Varför ska just föräldrarpenningen tillfalla familjen, men alla andra försäkringar och bidrag/avdrag från staten ska vara på individnivå?
Varför ska man då inte gå tillbaka till att sambeskatta tex?
Du skriver att "Vad vänstern vill är att föräldrar skall vara hemma ännu mindre med sina barn, alternativt att föräldrar som inte vill vara hemma skall tvingas vara det. Som om motvilliga föräldrar är bra för barnen…"
Kom igen, motivlliga föräldrar som tvingas vara hemma? – det borde de tänkt på innan de skaffade barnen! Vill man inte vara hemma med sitt barn kan man ju lämna på dagis…
Sann liberal:
Det var lite rörigt att följa dina tankegångar måste jag säga. Du pratar om att alla bidrag ska riktas till individen, vilken individ menar du då? I min värld är barnet den individ som i så fall borde få tilldelat föräldrapenning och som borde få välja fritt hur han/hon vill fördela denna. Problemet är att en 10 dagar gammal baby kan ha lite svårt att kommunicera ut detta val, men om de kunde det så gissar jag att mammas bröst skulle ligga bra till i valet mellan vem som ska vara hemma.
Ibland undrar jag om de som håller på ohlyckans tvångsfördelning av föräldradagar, har egna barn och levt i den verklighet som vi småbarnsföräldrar lever i. Att behöva höra sådant trams som att om man inte delar lika på föräldradagarna så är man dåliga föräldrar gör mig förbannad! Vi kanske ska låta ohlyckan bestämma allt? Vi lagstiftar om att tvätt och städning skall delas exakt lika mellan föräldrarna också! Dessutom skall varje förälder byta till exakt två vinterdäck på varje bil under hösten. Sen tycker jag att det är på tiden att alla klädaffärer och kataloger måste ha exakt 50 % kvinnokläder och 50 % manskläder, och båda ska shoppa lika mycket. Men vi ger oss inte där, båda föräldrarna ska gå exakt lika mycket på gym och läsa exakt lika mycket godnattsagor för ungarna. Skjutsning av barn till aktiviteter måste också ske i lika stor mängd, även om t ex mannen inte har körkort. Matlagningen ska såklart också delas lika, och betalning av räkningar skall ske varannan gång. Allt detta är ju sådant som vi föräldrar inte har förstånd att dela upp själva efter intresse och fallenhet, så det är bäst att ohlyckan gör det åt oss. Länge leve feminismen och kommunismen!!!
Jocke: Att föräldrapenning skulle gå till barnet hade ju varit helknasigt. Då hade man nog fått döpa om det till barnpenning eller barnbidrag eller något liknande.
/mikael
Uppenbarligen fler som upptäckt det som jocke totalt missar, nämligen barnens rätt till sina föräldrar och det ansvar man de facto tar på sig när man beslutar sig för att bli förälder.
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/jamstalldhet/article7738613.ab
Att börja prata om fördelning av hushållssysslor låter bara som dimridåer i mina öron. Men det finns hopp, har sett de mest inbitna och enkelspåriga människor förändras totalt efter att de fått barn.
Jocke och andra,
Jag har diskuterat med många par som delar dina åsikter (om än uttryckta på ett mer polerat sätt). Om man ska sammanfatta kort: De är alla i en "speciell (familje-)situation" som kräver flexibilitet och som gör det omöjligt att dela föräldrarledigheten. Eftersom så många är i denna speciella situation där mannen tjänar mer, mannen "kan bara inte vara hemma" (han har ofta ett "viktigt" jobb), kvinnan tycker det är roligare att vara hemma etc – leds jag till slutsatsen att den i själva verket är rätt utbredd.
Att kunna dela upp ledigheten inom familjen – flexibiliteten i att få bidraget som en pott till familjen – "hjälper" dessa familjer till dåliga/bekväma val (åtm. om utgångspunkten är att barnet ska ha två närvarande föräldrar). De väljer specialisering, där mannen fortsätter satsa på sitt jobb och där kvinnan "väljer" att sköta barnen. Om möjligheten finns att inte vara hemma, så kommer mannens arbetsgivare (åtm. implicit) förorda att han inte är ledig (eftersom mannen är viktig, oumbärlig etc). Kvinnans arbetsgivare, däremot, förväntar sig att hon är hemma en längre tid, i enlighet med traditionen. I denna kontext blir det lättast att vara bekväm; mannen tar sin pappamånad och that's it.
(Intressant nog måste dessa föräldrar rättfärdiga/motivera sina "fria" val för andra extra tydligt, vilket antyder att de någonstans ändå inte är helt nöjda. )
Individualiserat bidrag leder antagligen till mindre specialisering. Mannens förhandlingssituation gentemot arbetsgivaren förstärks faktiskt (fundera noga på detta!). Rätt enkel spelteori. Hans brist på val blir en fördel, givet att han egentligen vill vara hemma halva tiden. Valet ställs på sin spets: (i) antingen är mannen hemma efter månad 6-8, eller (ii) så är kvinnan hemma utan ersättning eller (iii) så börjar barnet på dagis vid 6-8 månaders ålder, något förenklat. Arbetsgivare som inte accepterar (i) som det rimliga valet i denna situation kommer förlora i popularitet. Män som vill vara hemma med barnen gynnas. Arbetsgivare som vill att män ska vara män tvingas bli hjärtlösa, ur barnperspektivet.
Och om mannen inte vill vara hemma halva tiden, även i denna situation där det antagligen är det mest fördelaktiga? Om han är så hårt indoktrinerad i att män ska byta bildäck eller hänga på jobbet 10-12 timmar per dygn a la Japanaise hellre än att vara med sina barn? Om han, kort sagt, fortfarande är beredd att göra allt för att slippa vara med barnen?
Låt gå, alla ska vara fria att välja. Men jag slipper i alla fall subventionera denna minoritet via min skattsedel.