
Evig tillväxt i en ändlig värld är förstås en omöjlighet, även om den nuvarande tillväxtreligonen inte accepterar detta.
För den som vill reflektera lite över just den eviga tillväxtens omöjlighet så har civilingenjören Stellan Tengroth gett ut en liten läsvärd bok Tillväxt till döds (Bokus 77:-, e-bok 56:-).
För det är just reflektera Tengroth gör. Passande nog så heter även hans website Tillväxt-reflektera. Det erbjuds inga lösningar i boken, men som tydligen alla som tar upp problematik kring den ekonomiska tillväxten, ändliga resurser, klimatförändringar och peak oil så faller ändå författaren i samma fälla. Han måste påtala att trots käftsmäll efter käftsmäll om tillväxtens omöjlighet så är han optimist.
Ingen som skriver i ämnet vill nämligen kunna utmålas som pessimist eller domedagsprofet, oavsett om de heter Jeff Rubin, David Strahan eller Stellan Tengroth.
Tillväxt till döds är en kort bok med sina 169 sidor, varav ca 20 består av referenser. Kanske kan man likna boken vid en serie blogginlägg, men med den stora skillnaden att det inte finns några brister i det föredömligt kortfattade, enkla och exakta språkbruket. En bok trycks ju på papper, och kan inte ändras i efterhand. Så kvalitetskravet på texten är högre än för en blogg.
Antagligen kommer bara boken att tilltala de som redan inser orimligheten med den eviga tillväxten, men kanske kan den omvända någon som står på gränsen, eller åtminstone erbjuda ett underlag just för reflektion. Även jag lärde mig något nytt av boken. Den kan speciellt vara bra för ungdomar med av etablissemanget ännu oförstörda hjärnor, om det nu finns kvar sådana. De som sitter fast i tron på den eviga tillväxten kommer förstås avfärda allting som skrivs i boken.
Sedan finns det punkter i boken jag inte kan acceptera, t ex tankegångar om en världsregering som lösning på problematiken. All makt korrumperar, och ju större enhet, desto värre. Att en världsregering skulle fungera är lika orimligt som den eviga tillväxten. Tillväxtparentesen kommer upphöra av sig själv, frågan är bara hur vi anpassar till nedgången. Det ger boken dock inga svar på. Kanske läge för en replik eller uppföljare? Eller så inser Tengroth sina egna begränsningar och orimligheten i att föreslå några patentlösningar på sammantaget kanske mänsklighetens största problem?
Boken heter alltså Tillväxt till döds av Stellan Tengroth (Bokus 77:-, e-bok 56:-). Eftersom inget förlag var intresserade av att förlägga boken har författaren självpublicerat, och eventuellt överskott på boken tillfaller enbart författaren. I sig en anledning att köpa boken om man är intresserad och priset kan knappast göra att man inte anser sig ha råd. De första 20 sidorna finns att provläsa på åtminstone Bokus.
Frågan är snarare om du har råd att inte reflektera över problematiken?
Med den personkult som råder kring svenska författare så måste jag förstås hänga på och illustrera allt med ett foto.

Bild på Stellan Tengroth ovan. Säger förstås ingenting, men om main stream media alltid måste ha en bild på författaren så kan väl jag med?
Det är möjligt att jag med universitetsbagage inom humanekologi läser boken annorlunda än många andra. Boken placeras iaf i biblioteket på hyllorna för humanekologi.
25 kommentarer: