Jag såg ett exempel på detta idag. Hos den tidigare konkursade göteborgska glasstillverkaren Lejonet och Björnen hade man tidigare ett normalt kölappsystem om man ville köpa glass i deras café. Ni vet en sådan där röd apparat på väggen, som stegade fram en siffra om någon tryckte på en knapp på väggen. Enkel och billig 60-talsteknik. Funktion: Kölappar.

Vid en visit nyligen hade man tydligen bytt ut detta system mot en platt-TV på väggen. Presentationen visade förstås mestadels reklam för företagets glassar, vilket alltså inte förbättrade livet för kunderna. Förutom en platt-TV så drevs systemet av en dator. Plus högtalare och eventuellt förstärkare som skickade ut ett "pling" när någon tryckte fram en kölapp. Följt av att personalen som vanligt ropade upp numret analogt. Redan här talar vi om tiotalet kilo av högteknologi som levererar exakt samma funktion som 60-talstekniken. Funktion: Kölappar. Fast nu med reklam, TV och högtalare.
Men dessutom står datorn och TV:n och drar ström under åtminstone öppettiden, och sannolikt även när caféet är stängt då ingen orkar stänga ner dator och platt-TV. Så för samma funktion som förut har man dessutom slösat bort hinkvis med ändlig olja under tillverkningen av dator och platt-TV från gruva till väggen hos Lejonet & Björnen. Till detta försvinner massa koppar och andra metaller in i detta, och driver alltså relativt upp priset på allt annat som är beroende av dessa.
När man tänker på de 10 000-tals liknande kösystem som idag körs landet runt så blir det en avsevärd energiåtgång för något som förr bara drog ström under en tiondels sekund när man tryckte fram könumret, men nu antagligen står på minst halva dygnet, och rent av kräver att lokalen måste AC-kylas ännu mer för att bli av med värmen från systemen.
Utan att förbättra våra liv alls. Helt onödig utveckling och ekonomisk tillväxt.
Gissar att man på marginalen dessutom fått höja priset på glassen för att finansiera kösystemet. 20:- för en kula, 9:- för nästa, och sedan 10:- per kula var de aktuella priserna. Bara i pengar kostade antagligen kölappsystemet 20 - 30 000:-, som får tas ut på kunderna. Lägger man en extra krona på glassen så har man tagit igen det efter 20 - 30 000:- glasskulor. Sådant kallas tillväxt. Det ökade priset på glassen kompenseras knappast av den känsla man nås av via reklampresentationen.
Detta är inget personligt mot Lejonet & Björnen, deras choklad- och bananglass är så nära fulländad man kan komma. Det finns värre i t ex delikatessdiskar på ICA, där man rent av kan ha 3-4 st presentationsskärmar som på detta vis fyller funktionen kölappnr.
Gissar att de kära läsarna kan ge fler exempel på hur man slösar pengar och resurser på att genom teknik lösa problem som inte existerar, och på så sätt generera ekonomisk tillväxt och tära på ändliga tillgångar.
28 kommentarer: