I media snuttifieras konsekvenserna av att den irländska befolkningen lurats att godkänna Lissabonfördraget, eller med dess rätta namn EU:s nya författning. Det kallas för en seger, och att konsekvensen nu är att man kan gå vidare med Lissabonfördraget. Det heter att det är bra för Europa, bra för Irland och bra för Sverige. Floskler som demokrati flyger förbi, vilket förstås är skrattretande när man inte accepterat vare sig de demokratiska nej som kom mot författningen i Frankrike och Nederländerna, och sedermera även på Irland - de få länder där man lät befolkningen säga sitt.
Men ingen vill säga vad Lissabonfördraget egentligen innebär.
Man kan förstås gräva ner sig i detaljer, men vad det konkret innebär är att den tidigare vetorätten hos enskilda EU-länder försvinner, och enskilda länder kan alltså i framtiden köras över av EU inom ett allt större antal frågor. Samtliga EU-länder överger alltså sin suveränitet.
Media försöker komma med detaljer som att det innebär två platser till i parlamentet för Sverige, varav ett till Piratpartiet, men detta är inte väsentligt. Sverige kommer ha 20 mandat av 736 i parlamentet, eller 2.7%. Ungefär lika mycket makt som t ex Sverigedemokraterna har i Sverige alltså. Det räcker att 55% av mandaten röstar för något så kommer Sveriges maximalt 2.7% att köras över, i den mån det svenska skattefrälset i parlamentet alls kan enas och rösta emot förslag som drabbar Sverige negativt. Faktum är att det sitter fler höger- och vänsterextremister i EU-parlamentet än vad det sitter svenskar. Utländska höger- och vänster extremister kommer alltså ha mer att säga till om svensk lagstiftning än vad Sverige självt har framöver.
Över parlamentet finns en icke demokratiskt vald regering, EU-kommissionen. Den utser i sin tur en ordförande på tre år, utan att EU:s folk får något att säga till om i frågan.
Skall vi kanske tydliggöra vad detta handlar om. EU styrs alltså av en junta, som vart tredje år utser en ledare, en führer, en diktator.
Ogillar ett land, ett lydrike, en lag så kan lydriket gnälla hos juntan, som efter eget tycke kan vifta bort vasallernas klagan.
Läser man själva fördraget så ges juntan och EU-staten exklusiva befogenheter inom ett antal områden, och delade befogenheter inom ett antal andra. Delade befogenheter låter fint, men innebär i praktiken att så fort EU antagit en lag om något så upphör medlemsländernas rätt och möjlighet att styra över detta område. När EU väl tar beslut om t ex bidrag till idrottsföreningar, så upphör lydrikenas rätt att själv stifta egna lagar kring detta. Antar EU väl lagar om abort, så upphör med ens medlemsländernas rätt att ha egna lagar. Osv.
För att citera själva fördragets grundprinciper:
"1. Unionen ska ha delad befogenhet med medlemsstaterna om den genom fördragen tilldelas en befogenhet som inte omfattas av de områden som avses i artiklarna 3 och 6.
2. Unionen och medlemsstaterna ska ha delade befogenheter på följande huvudområden:
a) Inre marknaden.
b) Socialpolitik, i fråga om aspekter som anges i detta fördrag.
c) Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.
d) Jordbruk och fiskeri, med undantag av bevarandet av havets biologiska resurser.
e) Miljö.
f) Konsumentskydd.
g) Transport.
h) Transeuropeiska nät.
i) Energi.
j) Området med frihet, säkerhet och rättvisa.
k) Gemensamma angelägenheter i fråga om säkerhet när det gäller de aspekter på folkhälsa som anges i detta fördrag.
3. När det gäller forskning, teknisk utveckling och rymden ska unionen ha befogenhet att vidta åtgärder, bland annat att besluta om och genomföra program, men utövandet av denna befogenhet får inte leda till att medlemsstaterna hindras från att utöva sina befogenheter.
4. När det gäller utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd ska unionen ha befogenhet att vidta åtgärder och en gemensam politik, men utövandet av denna befogenhet får inte leda till att medlemsstaterna hindras från att utöva sina befogenheter.
Artikel 5
1. Medlemsstaterna ska samordna sin ekonomiska politik inom unionen. Rådet ska besluta om åtgärder i detta syfte, särskilt de allmänna riktlinjerna för denna politik.
Särskilda bestämmelser ska tillämpas på de medlemsstater som har euron som valuta
2. Unionen ska vidta åtgärder för att säkerställa samordningen av medlemsstaternas sysselsättningspolitik, sär-skilt genom att ange riktlinjerna för denna politik.
3. Unionen får ta initiativ för att säkerställa samordningen av medlemsstaternas socialpolitik.
Artikel 6
Unionen ska ha befogenhet att vidta åtgärder för att stödja, samordna eller komplettera medlemsstaternas åtgärder. Områdena för dessa åtgärder ska på europeisk nivå vara
a) skydd för och förbättring av människors hälsa,
b) industri,
c) kultur,
d) turism,
e) utbildning, yrkesutbildning, ungdomsfrågor och idrott,
f) civilskydd,
g) administrativt samarbete."
Allt detta kommer alltså i takt med att EU fattar allt mer detaljerade beslut i frågorna att helt frånkopplas svensk möjlighet till lagstiftning, om man inte framställer argument för egna undantag som godtas av juntan. Exempelvis kan EU fatta lagbeslut om att alla resurser som kan användas för vattenkraft skall byggas ut inom EU, dvs främst de orörda svenska älvarna. Och Sverige kommer aldrig mer kunna fatta egna beslut om vattenkraft.
Vad detta är i praktiken är en ockupation av Sverige. Det finns ingen skillnad mellan detta upplägg eller om vi hade varit ockuperade av t ex Tyskland, Frankrike och Italien. Vi har endast 2.7% inflytande via 20 stycken EU-avlönade skattefinansierade skattefrälse till quislingar, samt en person som sitter i juntan. Successivt kommer den svenska riksdagen att förlora i princip all makt, inklusive säkerhet (dvs försvar) och rättsväsende (dvs domstolar och polis), och kan avskaffas annat än för att som lydrike klubba igenom de beslut EU redan fattat.
Nu har ockupationen av Sverige skett utan våld, och genom att ett antal landsförrädare har arbetat för och sedan skrivit på Lissabonfördraget. Men det är en ockupation och ett i princip fullkomligt överlämnande av makten över Sverige till ett parlament där vi har minimal påverkan, och en junta och führer som vi inte kan utse själva.
Hur någon kan tycka att detta är positivt vet jag inte. Oavsett om det är Irland, Tjeckien eller Sverige. Men det sker med ett massivt stöd från svenska politiker och media, som alltså vill lämna ifrån sig makten över landet till andra.
Kanske är det lika bra, för vi har många normalbegåvade politiker i Sverige. Det är enda förklaringen till att man genomför detta maktöverlämnande. Tyvärr är större delen av EU:s resterande politiker inte bara normalbegåvade, utan också korrumperade nepotister. De enda partier som kan genomskåda det hela är tyvärr svenska höger- och vänsterextremister, dvs (sd) och (v). Men det är på ideologiska grunder, och inte pga de inte också är normalbegåvade. Det är rent av så att påstått liberala personer, t ex från (fp) nu kräver "rättning i ledet" på äkta diktaturvis, riktat mot de sista personer med civilkurage att försöka motstå införandet av en EU-omspännande ockupation.
Man kan fundera på de svenska politikernas motiv till att rulla över och släppa in ockupationsmakten? Är de så normalbegåvade att de blivit förda bakom ljuset, eller ser de alla en möjlighet för EU att påtvinga oss de lagar de själva inte vågar stifta? Eller är det pengarna och drömmarna om att få gå med i skattefrälset som hägrar? För det kan inte vara Sveriges väl det handlar om.
Att man via Irlands folkomröstning nu har tagit ett steg till mot ockupationen av Sverige hamnar i kvällspressen på andra eller tredje plats, under skildringen av Stina Dabrowskis framträdande i "Här är ditt liv" eller någon tragisk lokal olycka i Sverige. Hos Svenska Dagbladet hamnar det under hur det går när några vuxna karlar springer runt efter en boll på en gräsmatta. Hos DN är det ännu värre. Där hamnar nyheten under både springade efter bollar, vuxna män som åker skridskor och spekulationer om Irans presidents etniska tillhörighet.
Enda skillnaden mellan vad som sker nu och om vi t ex blivit invaderade och ockuperade av Sovjetunionen på 1980-talet eller Hitlertyskland på 1940-talet är att ockupationen sker utan militärt motstånd och med större delen av våra folkvalda politikers godkännande. Det är i det perspektivet logiskt att vi nedmonterar det svenska försvaret.
Den ockuperande staten måste vara stolt. Aldrig har ett maktövertagande skett så diskret och utan något egentligt motstånd. Inte ens när Danmark omgående kapitulerade för Tyskland under andra världskriget.
För Sverige kommer inte längre vara en suverän nation, utan ett lydrike ockuperat av EU och ytterst styrt av en odemokratisk junta.
Med tanke på de tendenser kring övervakning, korporatism(=fascism) och ingrepp i de mänskliga rättigheterna som vi ser hos EU, så borde inte denna ockupation vara välkommen. Men media och politikereliten står med öppna armar och strör blommor framför ockupanternas fötter.
Tillägg:
Bloggaren Nemokrati har mer att säga i frågan, och påtalar bland annat att de rättigheter som ges alla EU-modborgare inte innefattar demonstrationsfrihet, inte skydd mot åsiktsregistrering, inte skydd mot avlyssning och inget skydd mot godtyckligt frihetsberövande. Under Lissabonfördraget kan alltså juntan hindra dig från att demonstrera, registrera dina åsikter, avlyssna dig och sedan godtyckligt kasta dig i fängelse.
Är detta något annat än en statskupp i det tysta och ett tyst fientligt maktövertagande av en odemokratisk makt?
71 kommentarer: